Dag två har gått.
Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!
Jag tror att det jobbigaste för mig just nu är att inte veta speciellt mycket om hur hon mår. Jag har varit rätt borta på den punkten i övrigt på senaste, men jag har alltid hat en liten aning om det.
Vi har varit varandras stöd de senaste två åren ungefär. Vi har varit där för varandra och stött varandra och lyssnat på varandra. Jag vet att jag försökt vara där för henne iaf. Och jag vet att hon har varit där för mig. Visst finns det ögonblick och tillfällen då man kanske inte berättar allt för varandra, men oftast gör man det i alla fall.
Jag känner att jag antagligen går lite fort fram och säger att jag mår bättre än jag innerst inne gör. Visst är det tungt, men jag har inte känt av så mycket just idag. Visst har jag känt lite allt möjligt, ångest, saknad och lättnad. Antar att det är rätt normalt. Men det känns ändå som om jag kommit till insikt om att det antagligen inte blir jag och hon igen.
Det jag känner mest just nu är oro. Oro för att hon kanske är ledsen och att jag inte finns där. Däremot vet jag att hon har fantastiska vänner som ställer upp för henne med. Samma personer har varit fantastiska vänner för oss båda ett tag, funnits där och tagit emot oss med öppna armar, fast vi är både yngre och dummare. De har all min respekt, vördnad och tacksamhet. De förstår nog inte riktigt hur mycket de betyder..
Jag vill samtidigt passa på att tacka absolut alla som får stå ut med mig när jag försöker döda lite tid och dylikt.. Ni betyder alla mycket för mig.
Sen har jag mina föräldrar. Jag vet att ni finns där. Förstå bara att det är svårt att prata med er om allt det här. Det är ovant. Men jag försöker.
Jag tror min kropp säger ifrån lite, alla känslor som kommer och alla chocker som jag har fått på senaste. Min mage totalstrejkar, den vill inte hålla kvar nånting. Idag gick jag från skolan eftersom jag sprang på toa så mycket och eftersom jag mådde illa. Antar att det och huvudvärken var att vänta. Jag spydde för några timmar sen och det är inte slut där. Jag ska lägga mig och ta det lugnt och tänka över lite saker, mår jag bra imorgon så går jag till skolan, eller försöker iaf.
— Taggar: Livet i allmänhet
Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget eller pinga via Ping.fm.
