Hey let’s kill someone-metal
Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!
Hur ofta lyssnar du på texten på musiken du lyssnar på?
Jag måste erkänna - jag har aldrig varit speciellt het på att lyssna till texter. Det är kanske därför jag fastnat för In Flames, Arch Enemy och dyl, i början förstår man helt enkelt inte vad de säger om man inte anstränger sig. Visst hör man ett ord hit och dit, men man kan inte tyda en hel mening bara sådär, som man kan göra i en vanlig poplåt. Däremot fastnade jag för brutala melodiska parter i In Flames, med en gång. Helt enkelt direkt. Jag sa en gång till mitt ex at jag kan lyssna på en låt enbart för trummorna. Och det är helt sant. Jag kan lyssna på en låt bara för att trummorna är så tjusande och lockande och takten är så perfekt att jag måste trumma med.
Nu på senaste har jag bara dragit mig mer och mer till texten, sen några månader tillbaka har jag inga som helst svårigheter att höra vad som growlas in i örat på mig. Jag tror bara att det behövdes, för att fortsätta uppskatta musiken. Jag har nästna lagt ner trance helt och hållet, bara nångång i veckan som en platta snurrar på datorn, då är det mest när jag behöver koncentrera mig eller slappna av, då är det perfekt att slänga på lite musik som man kan nynna med i utan att behöva tänka på nån text eller nåt speciellt svårt trumstycke.
Den här veckan har jag fastnat mer och mer för metalcore och screamo. Metalcore är ungefär hardcore med melodier och screamo är emo (”Åh jag tror jag dör nu när jag inte har dig längre lämna mig inte för då dör jag”-texter till gråtmilda melodier) utfört i metalmanér och med growl. Ungefär. Helt enkelt för att de har lite mer texter att lyssna på.
Ett underbart exempel är Trivium..
Your abuse will end right here
No longer will your family fear
A gunshot to head of trepidation
My promise if you ever lay a finger
(Trivium - A Gunshot To The Head Of Trepidation)
Sen fortsätter låten med stenhårda gitarrer och underbara melodier, jag är så fast så det finns inte (Jonas t.om. sa åt mig att inte lyssna på låten mer för risken av att spela sönder den, men jag tror inte att den risken finns).
Ett självklart val när man ska lyssna på musik för texterna måste ju vara System of a Down. Så underbara texter som man kan klura på i evigheter innan man förstår vad de handlar om. Sjuka texter som i “Chic’ ‘n stu’”
What a splendid pie,
Pizza-pizza pie,
Every minute, every second,
Buy, buy, buy, buy, buy,
What a splendid pie,
Pizza-pizza pie,
Every minute, every second,
Buy, buy, buy, buy, buy.
Eller helt enkelt underbara och närmast vackra texter som i “Aerials”
Life is a waterfall,
We’re one in the river,
And one again after the fall.
Swimming through the void
We hear the word,
We lose ourselves,
But we find it all
Cause we are the ones that want to play,
Always want to go,
But you never want to stay,
And we are the ones that want to choose,
Always want to play,
But you never want to lose.
Aerials, in the sky,
When you lose small mind,
You free your life.
Eller “Toxicity” (vissa envisas med att kalla den “Version 7.0″ med..)
More wood for their fires, loud neighbors
Flashlight reveries caught in the headlights of a truck.
Eating seeds as a passtime activity.
The toxicity of our city, of our city
System of a Down är kända för att vissa låtar har varit extremt samhällskritiska (speciellt i USA), ett exempel:
Modern globalization
Coupled with condemnations
Unnecessary death
Matador corporations
Puppeting your frustrations
With a blinded flag
Manufacturing consent
Is the name of the game
The bottom line is money
Nobody gives a fuck!
4,000 hungry children leave us per hour from starvation
While billions are spent on bombs
Creating death showers
Båda styckena är från “Boom!” och inte slutar det där:
Dark is the light,
The man you fight,
With all your prayers, incantations,
Running away, a trivial day,
Of judgment and deliverance,
To whom was sold, this bounty soul,
A gentile or a priest ?
Who victored over, the Seljuks,
When the holy land was taken
Igår snackade jag med en polare som inte tyckte Trivium-texten från “Pull harder on the strings of your martyr” var speciellt “metal”, då kom jag att tänka, vad är en “metaltext” ? Är det The Haunted, vars sångare sa Albumet handlar inte bara om att döda folk, det handlar om att spöa upp dem också, eller Cannibal Corpse som har en förkärlek för att beskriva händelseförloppet vid bilolyckor eller misslyckade förlossningar?
Jag menar mest det att all metal är inte helt hjärndöd bank-på-trummor, supasvinaslåss och knulla ny brud varje-dag inställd. Det finns ju KRISTNA band som spelar brutalt distad metal med superba texter som inte handlar om att slå in nyllet på någon för att ta loss hans lemmar.
Let the strength of your words
Be the spark that ignites the flames
Proclaim your freedom
Give voice to your liberation
Det är en textbit från Killswitch Engage - Hope is…, en relativt hård låt som många antagligen skulle missta för “hey let’s kill someone”-metal.
— Taggar: Livet i allmänhet
En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget eller pinga via Ping.fm. Om du gillade inlägget kanske du vill börja prenumerera på RSS-flödet?
