2006 April (arkiv) > Supermumin

10 mer eller mindre tröstande låtar

2006-04-27 — Taggar: Livet i allmänhet

Ordbankaren listade tio låtar som ska ha nån sorts tröstande effekt och bad samtidigt andra bloggare att maila in om de skriver liknande inlägg. Jag brukar väl kanske inte hoppa på liknande grejer men den här tycker jag passar så ypperligt bra. Nu ska man ju bara försöka hålla ner det till tio också, vilket antagligen är svårare än att hitta låtar med tröstande effekt.

Nu måste jag iofs säga att “tröstande” får tolkas lite, eftersom jag inte tror att de flesta skulle tolka mina låtval som tröstande utan mer förbannande (eller som O sa, tv-brus), men det får stå för dem.

För den som undrar, det som står inom parantes är albumet låten förekommer på. Kan ju vara av nytta för en del.

En given etta - The Haunted - All against all (rEVOLVEr)
Jag menar, vem piggas inte upp om någon annan sårats när Dolving trycker ut orden shut your fucking mouth, you don’t know anything about me ?

Resten av låtarna får nog gå i nån sorts icke ordnad lista men för klarhetens skull ska jag nog ta och motivera dem med.

Caliban - Goodbye (The Opposite from within)
Jag säger bara I stand alone, with my thoughts, on a crossway - to neverwhere, every end shows your tender face

Killswitch Engage - Hope is… (The End of Heartache)
1) Finns inte många blandningar av sån brutalitet och ingjutande av hopp som den här låten ger 2) Weep no more (weep no more!), we will prevail (We will! Prevail!)

Lamb of God - Now you’ve got something to die for (Ashes of the Wake)
Brutalitet och något som får en att tänka på helt andra saker än vad man nu än sörjer över.

Avenged Sevenfold - Unholy Confessions (Waking the Fallen)
Finns nog ingen bättre låt om man har lite hjärtesorg. I’ll try, she said as she walked away, try not to loose you

Atreyu - Bleeding mascara (The Curse)
Av något skäl så är den både upplyftande, lite hatisk gentemot vad det nu är som gör att man är ledsen och lite sorglig. Bra som fan vågar jag iaf säga.

Ungefär nu börjar jag känna att en lista på ~50 borde funka bättre.

The Haunted - Now you know (The Haunted)
Sån där låt som bara manar på en att fortsätta. Underbar text

Dry Kill Logic - Rot (The Darker Side of Nonsense)
Också nån sorts pådrivande låt.

Chimaira - Power Trip (The Impossibility of Reason)
Bara ren energi. Texten är precis lagom förbannad och pådrivande för att ha en bra effekt.

Nu har jag en låt kvar och det känns som om jag precis börjat!

Ill Niño - Te amo I hate you (Confession)
Den talar väl för sig själv kan man säga. Alltid tyckt att texten varit lite väl hård, men den agerar säkert väldigt tröstande för de som varit med om värre saker än mig.

En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Malmö

2006-04-23 — Taggar: Livet i allmänhet

Jag var i Malmö 12-17 april och missade skriva nånting om det. Filat lite på det här inlägget sen jag kom hem, inte riktigt haft ork och tid att slänga ihop det i en enda stor uppdatering.

Det hela började med att jag blev upplockad av J och M på stationen i en stor skåpbil som J lånat. I den åkte vi och handlade.

Väl i affären så visade M med ett bestämt stamp i marken att hon minnsann inte tänker vara någon mamma och bestämma vad vi ska göra och peka ut vad vi ska köpa och hålla på och dalta med mig och J. Det besvarades med massa fniss och “tihi, mamma” följt av andra löjligheter såsom imitationer av det “bestämda” stampet. Jag och J hade skoj, M undrade mest vad som var fel på oss.

Resten av dagen förflöt som dagar mest gör, stillsamt och lugnt utan några speciella händelser. Torsdagen däremot, oj oj, Sonata Arctica på Mejeriet i Lund, massa nytt folk och diverse strul med att hitta Minuten/Bankomat och parkeringar.

Varje gång jag är i Malmö så får jag skit för att jag säger “Öh”, “la” och har lite annorlunda tolkningar av göteborgsdialekten, well, den här gången tänkte jag visa att jag minnsann kan prata rikssvenska och vara en civiliserad svensk (istället för helvild finne) och går fint fram till en medelålders herre och säger “Ursäkta, vet du om det finns en Minuten eller en Bankomat i närheten?”. När jag såg att han förstod vad jag sa på första försöket var jag SÅ stolt, men, vad händer. Uppenbarligen var mitt snygga försök till att vara civiliserad slösat på den här gubben, för han vräker ur sig “Jag har ingen jävla aning och hade jag haft det hade jag fan i mig sprungit dit snabbt som bara fan” på rätt grov skånska. “Ok, tack ändå” säger jag och han svarar med “lycka till att hitta i den här jävla stan” på ÄNNU grövre skånska. Japp, där gick det fint, eller hur.

Nästa försök att fråga efter en Bankomat gick lite sådär, det var ett par tjejer som gick på andra sidan gatan varpå jag ropade “Har ni nån aning om var det finns en minuten” på halvtam Boråska. Men det förstod de inte. “Minuten?” sa de med undrande miner. “Ja alltså en bankomat, minuten.” “öhh…där borta tror jag.” varpå de pekade lite sådär konstigt åt ett håll. Men det gick bra ändå.

Konserten var rätt bra, bättre än jag väntat mig. Jag har inte lyssnat på Sonata på ett tag och först veckan innan jag skulle åka så skaffade jag mig lite skivor med dem igen och lyssnade igenom. De är fortfarande det enda power metal-band jag verkligen kan lyssna på och det säger rätt mycket bara det. En del låtar är helt underbara. Väl på konserten kunde jag faktiskt sjunga med i ett par texter. När vi ändå talar om texter, galnast på hela kvällen var femåringen som sjöng med i varenda låt, på engelska, i rätt skön takt. Han satt på sin farsas axlar och gjorde djävulstecken medans han sökte min och J’s blick för godkännande. Bilden sitter fortfarande fast på min hornhinna, en liten *blond femårig pojke med gula hörselskydd och en liten Sonata-tröja som satt och headbangade så gott han kunde, slängde gethornen lite överallt och sjöng med i varenda text. Helt galet.

Nån av dagarna fick jag åter göra ett besök på Lilla Glassfabriken, för att försöka göra mig förstådd (eftersom tjejen bakom disken inte förstod när jag försökte beställa en “päronsorbet” två gånger förrän J ryckte in och sa det med en rungande skånsk dialekt. “Päääeerrråååånsårrbéééé”. Eller nåt.) Den här gången gick det utan problem. Italiensk vanilj är f.ö. att rekommendera. Svingod.

Jag har också blivit helfrälst på Umbilical Brothers, Eddie Murphy och Robin Williams (de sista två på nytt) och jag har nu blivit en standup-galning på nytt. Dessutom måste jag säga att falafel är riktigt gott (inte riktigt lika gott som kebaben på Borås Kebab (MED RÄTT SÅS, FFS J!!!!), men inte långt ifrån), dessutom är det förbannat billigt. Wunderbar.

Tågresan hem var ovanligt strulig. Först hade jag satt mig i fel vagn och fick nån sorts utskällning av en tant, råkade ut för någon konstig undersökning SJ gjorde på slumpmässigt utvalda platsnummer och blev frågad att visa min biljett ungefär tre-fyra gånger (ser jag verkligen ut som någon som försöker smygåka på ett tåg från Malmö till Göteborg?). Dessutom råkade tåget ut för ett signalfel någonstans ovanför Hässleholm och tvingades åka på halvfart (ungefär), först beräknade de förseningen till 40-50 minuter. I det scenariot hade jag missat mitt tåg till Borås och antagligen fått ta ett senare tåg, om det nu hade gått ett sådant. Dock ordnade de upp signalfelet efter ungefär 40 minuter vilket gjorde att vi bara blev ~20 minuter försenade, vilket också gjorde att jag hade 5 minuter till godo på mitt anslutande tåg vilket jag också hann med. Underbart. På det tåget kände jag mig inte så sugen på att läsa “Den tappre soldaten Svejk” (jag vet att det ska vara sånt där konstigt S men jag orkar inte leta reda på ascii-koden för det bara för att vara noga) så jag tog fram min medtagna laptop och tittade på “Stockholm Live” ända fram till Sandared innan batteriet tog slut.

Underbart skön resa, tack till J och M!

En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Påskmust

2006-04-20 — Taggar: Livet i allmänhet

Innan jag börjar min harang så ska jag säga att jag varit i Malmö ett par dagar och därför inte skrivit något. Mer om det senare, inkl. historien om femåringen som kunde sjunga med i ett helt set med Sonata Arctica-låtar live i Lund.

Medans jag sitter och smuttar på min påskmust, så måste jag klaga på alla som ska säga uppenbara saker som “men det är ju samma sak som julmust”.

MEN DET ÄR VÄL SJÄLVKLART?

Julmust, påskmust, majmust, konfirmationsmust, cola-liknande läsk med samma mustiga konsistens som öl (som jag och Eric förklarade för en brittisk chat-kompis), det är samma sorts dricka med ett annat namn. Är det konstigt? Visst, det kan vara ett ypperligt tillfälle att diskutera hur pass idiotiska och pengautsugande alla stora läskföretag är, men det är ju så uttjatat och tråkigt. Kände bara för att säga det.

Samtidigt måste jag bara påpeka hur pass road jag blir när man blir lämnad med en kompis flickvän/pojkvän som man egentligen inte känner övh och kanske är lite avvaktande mot, eftersom de trots allt ockuperat ens kompis och gör så att kompisen (i fallen där kompisen är en kille iaf) slutar prata med en de där första månaderna när allt är så där överdrivet bra.

Ungefär alla såna där småtvingade samtal verkar förflyta ungefär likadant och banne mig om man inte roar sig med att göra det jättejättejättemycket svårare att konversera de första tre-fyra gångerna.

Kompis Flickvän: Jaa du.
Jag: Mmhm.
KF: Riktigt Boråsväder.
J: Japp.
KF: Men det var varmt igår.
J: Var det?
KF: Ja! Var ju hela 15 grader inne i stan! (Ungefär här skiner de upp eftersom man faktiskt ställde en motfråga)
J: Jasså. Trevligt.
KF: Jo, det var skönt.
J: I bet.

Ungefär här blir det dödstyst och kompis flick- alternativt pojkvän verkar tycka att det är så jättejättepinsamt ungefär varje gång medans jag klarar mig jättebra så länge jag inte har händerna bundna tillsammans med fötterna och en påse på huvudet. Jag menar, så länge jag kan fästa blicken på något rakt framför mig och rulla tummarna och visa att jag är totalt avslappnad (vilket antagligen har precis motsatt effekt, jag lär bara se jättedum och spänd ut fast jag faktiskt är avslappnad).

2 kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Namninsamling för Rundgång på SVT

2006-04-11 — Taggar: Livet i allmänhet

På något vänster har någon fått reda på att Rundgång inte ska få göra fler avsnitt och startat en namninsamling.
Skriv på så jag och rdj kan fortsätta vara true to heavy metal in the naaaaaaaiiiijt.

2 kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Hur många RSS-läsare finns det egentligen?

2006-04-10 — Taggar: Livet i allmänhet

Alltså, en gång i tiden älskade jag Sharpreader. Fast nu krashar den bara när jag försöker uppdatera mina flöden. Så jag letade fram en ny.

Först var det Feedreader, men den var bara totalt emot min smak, på nåt vis. Nu har jag fastnat för RssReader av något skäl, fast jag är nästan övertygad om att det tar en eller två dagar innan jag skaffar mig en fungerande version av antingen Sharpreader eller FeedDemon.

Något jag märkte när jag surfade runt och letade efter en ny favoritläsare, var att det är otroligt vad lika alla är varandra, fast samtidigt inte. Alla kan exportera och importera flödessamlingar via XML/OPML, alla kan gruppera flöden, alla kan sätta en uppdateringsfrekvens på ungefär samma tider och nästan alla verkar vara byggda med .NET. Fast det kan jag förstå. Jag har själv byggt en liten XML-parser i C# .NET, hur enkelt som helst med tanke på att jag knappt börjat läsa språket. Tyvärr dog ju delineateit för ett tag sen, så jag kunde inte fortsätta göra mitt fina program som läste av statistiken i XML-filer och skrev ut det utan att man behövde besöka sidan.

Kan NÅGON hitta en RSS-läsare till Windows XP som funkar bra, kan öppna länkar i artiklar i (antingen) tabs eller i Firefox. (Nej, jag vill inte använda Sage, jag hatar den.)

Glöm det, jag tittade lite snabbt i FAQen på Sharpreader.com och hittade felet. Klant är jag.

3 kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Redesigntankar

2006-04-05 — Taggar: Livet i allmänhet

Jag är så förtjust i det här med att inte ha någon CSS att jag nästan är sugen på att bara slänga ihop en liten fil med positionering och typografi och sen låta det vara (á Whitespace). Fast jag är lite väl designbögig för det. Fast jag har bestämt att jag ska slänga ihop en annan design. Om inte annat, så är jag sugen på att lägga om sättet jag har byggt sidan på.

Vi kan ta det lite kort. Kommer inte bli kort, men vi försöker iaf.

Just nu är sidan uppbyggd av tre stora “behållare” (för er som kan HTML, <div></div>) och sedan indelad i massor av små beroende på vad för sorts text den innehåller (igen, för er som kan HTML, <div>, <span>, <ul> och slutligen <p>). En för logon, en för menyn och en för själva “innehållet” och footern. Den som innehåller logon är 100% bred, den sträcker alltså över hela bredden på webläsarfönstret.

Meny-behållaren däremot, är satt till en viss bredd, och håller sig där hela tiden. Själva “knapparna” i menyn är satta till en precis exakt del av menyn, alltså inte i procent, utan en fast siffra (i ems), en siffra som är meny-bredd delat på antalet knappar, alltså i “förväg” uträknat. Det är dumt av massa skäl, men eftersom jag ska försöka hålla det kort (och inte har exakt koll eftersom jag aldrig någonsin gör riktig research innan jag skriver sånt här), så skippar vi det.

Tredje “behållaren”, den för innehåll, den största, är egentligen den som är grund till att jag vill göra om. När jag byggde den här siten så var jag helt fascinerad över hela scenariot med ems och hur de funkar, så jag använde dem på hela siten. Visst, sidan blir lite mer dynamisk och flytande, men bara om man ändrar text-storleken. Dessutom kan man bara göra det dynamiskt och läsbart till en viss gräns, i slutändan så går sidan “sönder” hur man än gör. Det gör ingen skillnad hur stort webläsarfönstret är, sidan påverkas egentligen inte (det är bara loggan som expanderar med webläsarfönstret). På grund av det, så ändras bara sidan när man ändrar textstorleken, men jag misstänkar att det förmodligen aldrig har hänt på den här sidan, eftersom jag inte har någon sådär jätteliten storlek satt från början och dessutom inte har en fast storlek utan en som förhåller sig till “yttepytteliten, liten, mellan, stor, enorm”-systemet i webläsare. När jag byggt sidor på senaste, så har jag använt ett lite annat knep för att sätta storlek på sidor. Med en release av IE7 som är någorlunda nära och med tanke på webläsarstatistiken på sidorna jag gjort, så gör det inte så mycket att den inte är helt IE-säker.

Istället för att sätta en fast bredd på “behållaren”, så sätter man en dynamisk fyllnad, “padding”, på det element som håller själva sidan. För de som förstår sig på technomumbojumbo; body {padding:0 10%;} (titta, jag har lärt mig shorthand!), a.k.a. 10% padding på höger och vänster sida, vilket resulterar i 20% padding totalt, vilket alltså gör att allting på sidan hamnar 10% bort från sidorna. Hängde ni med? Ovanpå allt detta, så sätter man en maxbredd (mha max-width:; i CSS) och en minimibredd (mha min-width i CSS). T.ex. brukar jag ha #behållare {max-width:900px;min-width:300px;}. Det är här metoden blir “icke IE-säker”, eftersom IE inte har stöd för max-width och min-width, precis som den inte har stöd för min-height och max-height. Eftersom jag egentligen inte gjort några större projek eller färdiga, så har jag inte prövat möjligheter med metoden heller. I exemplet använder jag pixlar för att sätta storleken; då tappar jag allting som är bra med sidan ni tittar på (om ni tittar på den 5e april får ni skita ner er för det är naken-dagen!). Jag har inte heller tittat ut några speciella problem med hur allting kommer se ut i olika upplösningar, jag använder 1280×1024 på min dator och testar i huvudsak bara genom att ändra om storleken på mitt webläsarfönster (som i princip aldrig är i fullscreen) mha web developer toolbar-pluginen till Firefox. För ett tag sen funderade jag på att köpa mig ett delkonto på Browsercam, men det blev lite overkill när produktiviteten så att säga gick ner sig lite.

Samtidigt har jag lite problem med att bestämma mig om jag ska fortsätta ha en sån där fet footer eller om jag ska göra mig en sidebar igen. Jag menar, jag tycker det är häftigt med tjocka footers, men min använder inte utrymmet speciellt bra. Den använder kanske 75% av utrymmet, mest för att jag inte riktigt tänkte igenom hur jag skulle göra när jag kodade ihop den och slängde dit den. Jag ville bara ha den istället för en sidebar. Det var allt jag tänkte på. Dessutom har jag inte provat att göra någonting sånt med den ovan nämnda tekniken. Men man lär sig något nytt med varje redesign, eh?

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.