10 mer eller mindre tröstande låtar
“Ordbankaren”:http://ordbanken.blogspot.com/2006/04/10-trstare.html listade tio låtar som ska ha nån sorts tröstande effekt och bad samtidigt andra bloggare att maila in om de skriver liknande inlägg. Jag brukar väl kanske inte hoppa på liknande grejer men den här tycker jag passar så ypperligt bra. Nu ska man ju bara försöka hålla ner det till tio också, vilket antagligen är svårare än att hitta låtar med tröstande effekt.
Nu måste jag iofs säga att “tröstande” får tolkas lite, eftersom jag inte tror att de flesta skulle tolka mina låtval som tröstande utan mer förbannande (eller som O sa, tv-brus), men det får stå för dem.
För den som undrar, det som står inom parantes är albumet låten förekommer på. Kan ju vara av nytta för en del.
En given etta – *The Haunted – All against all* (rEVOLVEr)
Jag menar, vem piggas inte upp om någon annan sårats när Dolving trycker ut orden _shut your fucking mouth, you don’t know anything about me_ ?
Resten av låtarna får nog gå i nån sorts icke ordnad lista men för klarhetens skull ska jag nog ta och motivera dem med.
*Caliban – Goodbye* (The Opposite from within)
Jag säger bara _I stand alone, with my thoughts, on a crossway – to neverwhere, every end shows your tender face_
*Killswitch Engage – Hope is…* (The End of Heartache)
1) Finns inte många blandningar av sån brutalitet och ingjutande av hopp som den här låten ger 2) _Weep no more (weep no more!), we will prevail (We will! Prevail!)_
*Lamb of God – Now you’ve got something to die for* (Ashes of the Wake)
Brutalitet och något som får en att tänka på helt andra saker än vad man nu än sörjer över.
*Avenged Sevenfold – Unholy Confessions* (Waking the Fallen)
Finns nog ingen bättre låt om man har lite hjärtesorg. “_I’ll try, she said as she walked away, try not to loose you_”:http://www.letssingit.com/?/avenged-sevenfold-unholy-confessions-j4c7hvb.html
*Atreyu – Bleeding mascara* (The Curse)
Av något skäl så är den både upplyftande, lite hatisk gentemot vad det nu är som gör att man är ledsen och lite sorglig. Bra som *fan* vågar jag iaf säga.
Ungefär nu börjar jag känna att en lista på ~50 borde funka bättre.
*The Haunted – Now you know* (The Haunted)
Sån där låt som bara manar på en att fortsätta. “Underbar text”:http://www.letssingit.com/?/haunted-the-now-you-know-4p9t3z6.html
*Dry Kill Logic – Rot* (The Darker Side of Nonsense)
Också nån sorts pådrivande låt.
*Chimaira – Power Trip* (The Impossibility of Reason)
Bara ren energi. “Texten”:http://www.letssingit.com/?/chimaira-power-trip-nfc8pbg.html är precis lagom förbannad och pådrivande för att ha en bra effekt.
Nu har jag en låt kvar och det känns som om jag precis börjat!
*Ill Niño – Te amo I hate you* (Confession)
Den “talar väl för sig själv”:http://www.letssingit.com/?/ill-nino-te-amo-i-hate-you-cntn4tl.html kan man säga. Alltid tyckt att texten varit *lite väl* hård, men den agerar säkert väldigt tröstande för de som varit med om värre saker än mig.
Malmö
Jag var i Malmö 12-17 april och missade skriva nånting om det. Filat lite på det här inlägget sen jag kom hem, inte riktigt haft ork och tid att slänga ihop det i en enda stor uppdatering.
Det hela började med att jag blev upplockad av J och M på stationen i en stor skåpbil som J lånat. I den åkte vi och handlade.
Väl i affären så visade M med ett bestämt stamp i marken att hon minnsann inte tänker vara någon mamma och bestämma vad vi ska göra och peka ut vad vi ska köpa och hålla på och dalta med mig och J. Det besvarades med massa fniss och “tihi, mamma” följt av andra löjligheter såsom imitationer av det “bestämda” stampet. Jag och J hade skoj, M undrade mest vad som var fel på oss.
Resten av dagen förflöt som dagar mest gör, stillsamt och lugnt utan några speciella händelser. Torsdagen däremot, oj oj, “Sonata Arctica”:http://flickr.com/photos/mobish/130016340/ på “Mejeriet”:http://kulturmejeriet.se/ i Lund, massa nytt folk och diverse strul med att hitta Minuten/Bankomat och parkeringar.
Varje gång jag är i Malmö så får jag skit för att jag säger “Öh”, “la” och har lite annorlunda tolkningar av göteborgsdialekten, well, den här gången tänkte jag visa att jag minnsann kan prata rikssvenska och vara en civiliserad svensk (istället för helvild finne) och går fint fram till en medelålders herre och säger “Ursäkta, vet du om det finns en Minuten eller en Bankomat i närheten?”. När jag såg att han förstod vad jag sa på första försöket var jag SÅ stolt, men, vad händer. Uppenbarligen var mitt snygga försök till att vara civiliserad slösat på den här gubben, för han vräker ur sig “Jag har ingen jävla aning och hade jag haft det hade jag fan i mig sprungit dit snabbt som bara fan” på rätt grov skånska. “Ok, tack ändå” säger jag och han svarar med “lycka till att hitta i den här jävla stan” på ÄNNU grövre skånska. Japp, där gick det fint, eller hur.
Nästa försök att fråga efter en Bankomat gick lite sådär, det var ett par tjejer som gick på andra sidan gatan varpå jag ropade “Har ni nån aning om var det finns en minuten” på halvtam Boråska. Men det förstod de inte. “Minuten?” sa de med undrande miner. “Ja alltså en bankomat, minuten.” “öhh…där borta tror jag.” varpå de pekade lite sådär konstigt åt ett håll. Men det gick bra ändå.
Konserten var rätt bra, bättre än jag väntat mig. Jag har inte lyssnat på Sonata på ett tag och först veckan innan jag skulle åka så skaffade jag mig lite skivor med dem igen och lyssnade igenom. De är fortfarande det enda power metal-band jag verkligen kan lyssna på och det säger rätt mycket bara det. En del låtar är helt underbara. Väl på konserten kunde jag faktiskt sjunga med i ett par texter. När vi ändå talar om texter, galnast på hela kvällen var *femåringen* som sjöng med i *varenda låt, på engelska, i rätt skön takt. Han satt på sin farsas axlar och gjorde djävulstecken medans han sökte min och J’s blick för godkännande. Bilden sitter fortfarande fast på min hornhinna, en liten *blond femårig pojke* med gula *hörselskydd* och en liten Sonata-tröja som satt och headbangade så gott han kunde, slängde gethornen lite överallt och sjöng med i varenda text. Helt galet.
Nån av dagarna fick jag åter göra ett besök på “Lilla”:http://www.lillaglassfabriken.se/ “Glassfabriken”:http://flickr.com/photos/mobish/24280125/in/set-547749/, för att försöka göra mig förstådd (eftersom tjejen bakom disken inte förstod när jag försökte beställa en “päronsorbet” två gånger förrän J ryckte in och sa det med en rungande skånsk dialekt. “Päääeerrråååånsårrbéééé”. Eller nåt.) Den här gången gick det utan problem. Italiensk vanilj är f.ö. att rekommendera. Svingod.
Jag har också blivit helfrälst på “Umbilical Brothers”:http://video.google.com/videoplay?docid=-5088219410128300165&q=umbilical+brothers&pl=true, Eddie Murphy och Robin Williams (de sista två på nytt) och jag har nu blivit en standup-galning på nytt. Dessutom måste jag säga att falafel är riktigt gott (inte riktigt lika gott som kebaben på Borås Kebab (MED RÄTT SÅS, FFS J!!!!), men inte långt ifrån), dessutom är det förbannat billigt. Wunderbar.
Tågresan hem var ovanligt strulig. Först hade jag satt mig i fel vagn och fick nån sorts utskällning av en tant, råkade ut för någon konstig undersökning SJ gjorde på slumpmässigt utvalda platsnummer och blev frågad att visa min biljett ungefär tre-fyra gånger (ser jag verkligen ut som någon som försöker smygåka på ett tåg från Malmö till Göteborg?). Dessutom råkade tåget ut för ett signalfel någonstans ovanför Hässleholm och tvingades åka på halvfart (ungefär), först beräknade de förseningen till 40-50 minuter. I det scenariot hade jag missat mitt tåg till Borås och antagligen fått ta ett senare tåg, om det nu hade gått ett sådant. Dock ordnade de upp signalfelet efter ungefär 40 minuter vilket gjorde att vi bara blev ~20 minuter försenade, vilket också gjorde att jag hade 5 minuter till godo på mitt anslutande tåg vilket jag också hann med. Underbart. På det tåget kände jag mig inte så sugen på att läsa “Den tappre soldaten Svejk” (jag vet att det ska vara sånt där konstigt S men jag orkar inte leta reda på ascii-koden för det bara för att vara noga) så jag tog fram min medtagna laptop och tittade på “Stockholm Live” ända fram till Sandared innan batteriet tog slut.
Underbart skön resa, tack till J och M!
Påskmust
Innan jag börjar min harang så ska jag säga att jag varit i Malmö ett par dagar och därför inte skrivit något. Mer om det senare, inkl. historien om femåringen som kunde sjunga med i ett helt set med Sonata Arctica-låtar live i Lund.
Medans jag sitter och smuttar på min påskmust, så måste jag klaga på alla som ska säga uppenbara saker som “men det är ju samma sak som julmust”.
*MEN DET ÄR VÄL SJÄLVKLART?*
Julmust, påskmust, majmust, konfirmationsmust, cola-liknande läsk med samma mustiga konsistens som öl (som jag och Eric förklarade för en brittisk chat-kompis), det är samma sorts dricka med ett annat namn. Är det konstigt? Visst, det kan vara ett ypperligt tillfälle att diskutera hur pass idiotiska och pengautsugande alla stora läskföretag är, men det är ju så *uttjatat* och *tråkigt*. Kände bara för att säga det.
Samtidigt måste jag bara påpeka hur pass road jag blir när man blir lämnad med en kompis flickvän/pojkvän som man egentligen inte känner övh och kanske är lite avvaktande mot, eftersom de trots allt ockuperat ens kompis och gör så att kompisen (i fallen där kompisen är en kille iaf) slutar prata med en de där första månaderna när allt är så där överdrivet bra.
Ungefär alla såna där småtvingade samtal verkar förflyta ungefär likadant och *banne mig* om man inte roar sig med att göra det jättejättejättemycket svårare att konversera de första tre-fyra gångerna.
Kompis Flickvän: Jaa du.
Jag: Mmhm.
KF: Riktigt Boråsväder.
J: Japp.
KF: Men det var varmt igår.
J: Var det?
KF: Ja! Var ju hela 15 grader inne i stan! (Ungefär här skiner de upp eftersom man faktiskt ställde en motfråga)
J: Jasså. Trevligt.
KF: Jo, det var skönt.
J: I bet.
Ungefär här blir det *dödstyst* och kompis flick- alternativt pojkvän verkar tycka att det är så jättejättepinsamt ungefär varje gång medans jag klarar mig jättebra så länge jag inte har händerna bundna tillsammans med fötterna och en påse på huvudet. Jag menar, så länge jag kan fästa blicken på något rakt framför mig och rulla tummarna och visa att jag är totalt avslappnad (vilket antagligen har precis motsatt effekt, jag lär bara se jättedum och spänd ut fast jag faktiskt *är* avslappnad).
Namninsamling för Rundgång på SVT
På något vänster har någon fått reda på att Rundgång inte ska få göra fler avsnitt och startat en “namninsamling”:http://www.namninsamling.com/site/sign.asp?id=808.
Skriv på så jag och “rdj”:http://rdj.se/ kan fortsätta vara true to heavy metal in the naaaaaaaiiiijt.
Hur många RSS-läsare finns det egentligen?
Alltså, en gång i tiden älskade jag “Sharpreader”:http://sharpreader.com/. Fast nu krashar den bara när jag försöker uppdatera mina flöden. Så jag letade fram en ny.
Först var det “Feedreader”:http://feedreader.com/, men den var bara totalt emot min smak, på nåt vis. Nu har jag fastnat för “RssReader”:http://www.rssreader.com/ av något skäl, fast jag är nästan övertygad om att det tar en eller två dagar innan jag skaffar mig en fungerande version av antingen Sharpreader eller “FeedDemon”:http://feeddemon.com/.
Något jag märkte när jag surfade runt och letade efter en ny favoritläsare, var att det är otroligt vad lika alla är varandra, fast samtidigt inte. Alla kan exportera och importera flödessamlingar via XML/OPML, alla kan gruppera flöden, alla kan sätta en uppdateringsfrekvens på ungefär samma tider och nästan alla verkar vara byggda med .NET. Fast det kan jag förstå. Jag har själv byggt en liten XML-parser i C# .NET, hur enkelt som helst med tanke på att jag knappt börjat läsa språket. Tyvärr dog ju “delineateit”:http://delineateit.com/ för ett tag sen, så jag kunde inte fortsätta göra mitt fina program som läste av statistiken i XML-filer och skrev ut det utan att man behövde besöka sidan.
Kan NÅGON hitta en RSS-läsare till Windows XP som funkar bra, kan öppna länkar i artiklar i (antingen) tabs eller i Firefox. (Nej, jag vill inte använda Sage, jag hatar den.)
*Glöm det, jag tittade lite snabbt i FAQen på Sharpreader.com och hittade felet. Klant är jag.*