Malmö > Supermumin

Malmö

2006-04-23

Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!

Jag var i Malmö 12-17 april och missade skriva nånting om det. Filat lite på det här inlägget sen jag kom hem, inte riktigt haft ork och tid att slänga ihop det i en enda stor uppdatering.

Det hela började med att jag blev upplockad av J och M på stationen i en stor skåpbil som J lånat. I den åkte vi och handlade.

Väl i affären så visade M med ett bestämt stamp i marken att hon minnsann inte tänker vara någon mamma och bestämma vad vi ska göra och peka ut vad vi ska köpa och hålla på och dalta med mig och J. Det besvarades med massa fniss och “tihi, mamma” följt av andra löjligheter såsom imitationer av det “bestämda” stampet. Jag och J hade skoj, M undrade mest vad som var fel på oss.

Resten av dagen förflöt som dagar mest gör, stillsamt och lugnt utan några speciella händelser. Torsdagen däremot, oj oj, Sonata Arctica på Mejeriet i Lund, massa nytt folk och diverse strul med att hitta Minuten/Bankomat och parkeringar.

Varje gång jag är i Malmö så får jag skit för att jag säger “Öh”, “la” och har lite annorlunda tolkningar av göteborgsdialekten, well, den här gången tänkte jag visa att jag minnsann kan prata rikssvenska och vara en civiliserad svensk (istället för helvild finne) och går fint fram till en medelålders herre och säger “Ursäkta, vet du om det finns en Minuten eller en Bankomat i närheten?”. När jag såg att han förstod vad jag sa på första försöket var jag SÅ stolt, men, vad händer. Uppenbarligen var mitt snygga försök till att vara civiliserad slösat på den här gubben, för han vräker ur sig “Jag har ingen jävla aning och hade jag haft det hade jag fan i mig sprungit dit snabbt som bara fan” på rätt grov skånska. “Ok, tack ändå” säger jag och han svarar med “lycka till att hitta i den här jävla stan” på ÄNNU grövre skånska. Japp, där gick det fint, eller hur.

Nästa försök att fråga efter en Bankomat gick lite sådär, det var ett par tjejer som gick på andra sidan gatan varpå jag ropade “Har ni nån aning om var det finns en minuten” på halvtam Boråska. Men det förstod de inte. “Minuten?” sa de med undrande miner. “Ja alltså en bankomat, minuten.” “öhh…där borta tror jag.” varpå de pekade lite sådär konstigt åt ett håll. Men det gick bra ändå.

Konserten var rätt bra, bättre än jag väntat mig. Jag har inte lyssnat på Sonata på ett tag och först veckan innan jag skulle åka så skaffade jag mig lite skivor med dem igen och lyssnade igenom. De är fortfarande det enda power metal-band jag verkligen kan lyssna på och det säger rätt mycket bara det. En del låtar är helt underbara. Väl på konserten kunde jag faktiskt sjunga med i ett par texter. När vi ändå talar om texter, galnast på hela kvällen var femåringen som sjöng med i varenda låt, på engelska, i rätt skön takt. Han satt på sin farsas axlar och gjorde djävulstecken medans han sökte min och J’s blick för godkännande. Bilden sitter fortfarande fast på min hornhinna, en liten *blond femårig pojke med gula hörselskydd och en liten Sonata-tröja som satt och headbangade så gott han kunde, slängde gethornen lite överallt och sjöng med i varenda text. Helt galet.

Nån av dagarna fick jag åter göra ett besök på Lilla Glassfabriken, för att försöka göra mig förstådd (eftersom tjejen bakom disken inte förstod när jag försökte beställa en “päronsorbet” två gånger förrän J ryckte in och sa det med en rungande skånsk dialekt. “Päääeerrråååånsårrbéééé”. Eller nåt.) Den här gången gick det utan problem. Italiensk vanilj är f.ö. att rekommendera. Svingod.

Jag har också blivit helfrälst på Umbilical Brothers, Eddie Murphy och Robin Williams (de sista två på nytt) och jag har nu blivit en standup-galning på nytt. Dessutom måste jag säga att falafel är riktigt gott (inte riktigt lika gott som kebaben på Borås Kebab (MED RÄTT SÅS, FFS J!!!!), men inte långt ifrån), dessutom är det förbannat billigt. Wunderbar.

Tågresan hem var ovanligt strulig. Först hade jag satt mig i fel vagn och fick nån sorts utskällning av en tant, råkade ut för någon konstig undersökning SJ gjorde på slumpmässigt utvalda platsnummer och blev frågad att visa min biljett ungefär tre-fyra gånger (ser jag verkligen ut som någon som försöker smygåka på ett tåg från Malmö till Göteborg?). Dessutom råkade tåget ut för ett signalfel någonstans ovanför Hässleholm och tvingades åka på halvfart (ungefär), först beräknade de förseningen till 40-50 minuter. I det scenariot hade jag missat mitt tåg till Borås och antagligen fått ta ett senare tåg, om det nu hade gått ett sådant. Dock ordnade de upp signalfelet efter ungefär 40 minuter vilket gjorde att vi bara blev ~20 minuter försenade, vilket också gjorde att jag hade 5 minuter till godo på mitt anslutande tåg vilket jag också hann med. Underbart. På det tåget kände jag mig inte så sugen på att läsa “Den tappre soldaten Svejk” (jag vet att det ska vara sånt där konstigt S men jag orkar inte leta reda på ascii-koden för det bara för att vara noga) så jag tog fram min medtagna laptop och tittade på “Stockholm Live” ända fram till Sandared innan batteriet tog slut.

Underbart skön resa, tack till J och M!

— Taggar: Livet i allmänhet