Göteborgskalaset > Supermumin

Göteborgskalaset

2006-08-09

Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!

De senaste dagarna har varit lite knasiga, jag har nämligen sprungit på Göteborgskalaset titt som tätt och glott lite olika band på gratisspelningar (OOOH VA GOTT).

Igår kom spelningen jag verkligen väntat på, Arch Enemy, ett melodiskt dödsmetalband med en kvinnlig sångare (eller som rdj säger, “growlare”). Jag hade med mig brorsan och hans kompis och mötte upp en massa irkkare som, ja, inte är sådär jättenormala, vilket passar mig jättefint.

Kan bara säga såhär: vilken spelning!

Jag såg både Millencolin och CKY, men inget av dem hade samma energi som Arch, grymt bra!

De öppnade (som vanligt, enligt rdj) med Nemesis, en låt från deras senaste platta. Sen spelade de bl.a. Burning Angel, We Will Rise, Dead Eyes See No Future osv. I princip alla låtar var favoriter, det var helt underbart.

Ang. små fjortonåringar och en helvild metal-publik:

Brorsan och hans polare försvann mer eller mindre från mig, eller, rättare sagt, jag blev indragen i folkmassan och tappade kollen på dem. Jag hade sagt till dem att vara försiktiga och hoppades att de höll sig på den lugna kanten. Men tydligen hade de börjat dra sig in mot mitten och stått framme vid staketet, a.k.a. det trängsta stället på hela konserten, vilket, möjligen bortsett från moshen, är det jobbigaste stället och det sämsta för en liten person som inte är van vid konserter att stå. Där hade de fått “beskydd” av någon äldre tjej som hade hållt undan lite vildare personer, fixat vatten och kollat så de hade hörselskydd. Det tyckte jag var jättesött.

Jag däremot, stod mitt i gröten, lite till vänster om mitten av scenen, framför en gitarrist ungefär. Det svettigaste stället på hela konserten, skulle jag nog våga säga. Dessutom stod jag mitt emellan två stycken mosh pits, så jag flög fram och tillbaka lite då och då när man råkade komma lite för nära och någon flög in i övriga publiken runt omkring.

Men, det var värt svetten, värmen och värken i armar och rygg. Grymt värd konsert. Det måste göras om. Jag rekommenderar folk att gå till Göteborgskalaset också, det är gratis, det är flera band, man kan få höra lite annorlunda musik, man får prova på att gå på konsert, man kan testa ett bands livekapacitet, man kan umgås med vänner, de har öltält och disco och langos. T.ex. fick jag veta att cKy inte var det minsta bra live, att man väldigt gärna inte ska vänta sig att få bra platser om man kommer ungefär fem minuter innan bandet står på utan att trängas och att man ALLLTID, ALLTID ska ha en mötesplats tills efter konserterna. Så man slipper ringa och skrika i telefoner, that is.

Fast, jag kan säga att jag inte kommer vara i Göteborg 16.00 när konserten börjar 22.15 nästa gång…

Inlägget sponsras f.ö. av: Blumchen - U Bahn (Album Mix) [ The Best Of / #00 / 2003 ]

— Taggar: Livet i allmänhet