Kritiskt tänkande
Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!
Om man tänker efter, är det inte sjukt hur mycket man bara låter slippa undan här i världen?
Jag har suttit och kollat på Penn & Teller: Bullshit ett bra tag (jag postade ju länkar häromveckan), och det är sjukt vad man blir inspirerad till att tänka kritiskt och tänka efter, det är sjukt.
Ta vilket avsnitt som helst. Det kommer alltid fram saker som man inte tänkt på innan, eller som man tagit för givet innan. Sen visar de att kanske, allra minst, kanske är det inte så. De uppmanar dig att tanka kritiskt. I slutet av avsnittet om bibeln säger Penn:
Put the bible on your summer reading list. Not because it’s a good literature, it’s not, it’s full of plot holes and the characters are surprisingly one dimensional. Read it because we need more atheists.
Hur många säger såna saker i TV eller överhuvudtaget offentligt? Hur många känner du till? Jag känner bara till de här två och Magnus Betnér, annars verkar det vara rätt tomt på folk som inte försöker säga åt en att “såhär är det”. Antingen det, eller så har jag totalt missat alla som springer runt och säger att man inte ska tro på allt folk säger.
Vad jag verkligen älskar med Penn & Teller är att det ligger någon sorts uppmaning att inte ens tro på vad de säger mellan raderna på deras show. Jag ser inte på dem för att jag ska bli tillsagd vad jag ska tro på, jag ser på det för att de visar att saker och ting inte alltid är som det verkar. De säger ingenstans att “såhär är det”, utan mer “såhär är det inte, hur tror du det där andra är då?”
Samtidigt börjar man tänka lite på hur mycket andra bryr sig om hur saker och ting egentligen är, men också om folk som verkar bry sig men inte kommer hela vägen.
Såhär ser jag det:
Låt oss säga att du vill kritisera ett beslut av någon högt uppsatt snubbe, vi kan väl säga kanske Göran Persson, eftersom han är fetast (det är ju skälet till att jag kom att tänka på honom först, eller?) eller Reinfeldt, eftersom han är skalligast (tror jag). Läser du argument av den kritiska sidan, eller av den stödjande sidan? Eller båda? Eller objektiva artiklar? Eller ingenting? Gör du som jag och bara klagar lite ironiskt fast du helst av allt vill ha ork till att läsa allting som finns på ämnet?
Det enda jag ser, är folk av den första typen. De läser på lite kritiska argument från den motsatta sidan och nöjer sig med det och klagar. Eller så läser de den där enda debattartikeln i dagens Metro som de bara råkade skaffa sig eftersom de kom tio minuter för tidigt till busstorget. Vi kan väl ta ett litet exempel?
Piratpartiet. Jag har hört folk säga “men de är ju dumma i huvudet, de vill ju bara att allting ska vara gratis och att artister och upphovsrättsinnehavare inte ska få några pengar för allt det arbete de lagt ner.” Ärligt talat, hur pass bra stämmer de? Visst vill de väl släppa piratkopieringen mer eller mindre fri, men i övrigt försöker de i princip bara chocka folk att inse att det måste bli lättare för mindre artister och övriga kreativister att komma fram, utan att behöva vara backat av ett storföretag. Dessutom, en liten personlig grej, hur stor del tror du Britney Spears har fått av alla de skivor hon sålt? Det är inte direkt stora procenttal vi pratar om här, inte ens om vi ser på det där “enda riktiga internetalternativet”; iTunes, får artister sin beskärda del av det folk betalar. Eller får de?
Jag menar inte att saker är som jag säger, jag menar på att de inte alls behöver vara som den där sidan som verkar vara vettigast (hey, det är nästan ett slagord eller nåt, “Verkar Vara Vettigast”) säger att de är.
— Taggar: Livet i allmänhet
Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget eller pinga via Ping.fm.
