Förvirring
Välkommen till Supermumin. Om du tycker det verkar vara en bra idé att följa vad jag skriver i fortsättningen, får du gärna prenumerera RSS-flöde. Tack för besöket!
OK, nu är jag jätteförvirrad.
Jag såg på I’m not there innan. Och den funkade inte alls för mig.
Alltså, den var inte dålig. Den var bara förvirrande. Mest för att jag egentligen inte kollade upp nånting om filmen innan, jag har bara läst att den skulle vara bra, så jag tänkte att den kunde få fördriva lite av min tid. Men jag hängde inte med alls. Jag somnade inte, jag irrade inte bort i tankarna eller nåt, jag orkade bara inte hänga med i filmen. Vanligtvis skulle det ha varit min sorts film. Seg. Man vet inte riktigt om den rör sig framåt eller inte. Flummig. Full av eftertanke. Men den här filmen, den gjorde ingenting för mig. Kändes bara som om det var massa skådespelare som stod och var allmänt skådespelaraktiga. Bra var de, men jag fattade inte ett skit av vad de ville. Eller vad filmen ville ha sagt. Att NÅNTING skulle bli sagt, det var alldeles klart. Men inte ett ksit om vad.
Fast så vet jag ingenting om Dylan heller.
— Taggar: Film, Intressant, Klanteri, Livet i allmänhet
Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget eller pinga via Ping.fm.
