Supermumin

Valborg

Idag är det Valborg i Borås, precis som överallt annars. Borås har, precis som Göteborg, sin egen lilla kortegé. Och fulla ungdomar. BT kör en massa artiklar om fulsprit, fulla ungdomar och vuxenvandrare, precis som vanligt.

Det är alltid massa snack om “ungdomars fylledebut” och allt sånt där, men det verkar aldrig bli bättre. Jag hänger inte riktigt med i vad som händer, fast det kan bero på att jag knappt smakat öl innan jag fyllde arton, och jag bröt upp med bekantskapskretsen när de började dricka i åttan-nian någon gång. Jag har bara haft det där alkoholsnacket med morsan en gång, och det gick mest ut på att hon och farsan litar tillräckligt på mig för att inte hålla på och kolla upp mig. Den kvällen ringde morsan första gången vid halv två och undrade vart jag var (skolavslutningen i *åttan*), då var jag påväg hem med en av de närmsta polarna i armen medans han sluddrade om mer öl och att åka ner till stan. Hem med honom, trycka ner honom i sängen, hälla upp ett glas vatten, se till att han fattade att han var hemma, sen genade jag ner över gården på andra sidan gatan och gick hem och la mig. Sen dess har jag knappt hört av honom.

Man har ju hört polare som söp rätt hårt redan tidigare. Fast jag fattade aldrig tjusningen. Jag är fortfarande inte speciellt inne på det där med att supa sig askalas. Visst har jag väl varit både mer och mindre berusad, men jag har aldrig fattat tjusningen med att dricka fulsprit tills man inte vet vart man är. Drinkar och öl är gott och socialt, men tjusningen med att bli askalas har alltid undgått mig, mer eller mindre.

Hur kommer det sig att fjortonåringar får för sig att dricka sig aspackade på stan en vårkväll som den här? Jag fattar inte.

Idag ska jag fira en polare som fyller år, njuta av vårsolen, försöka träffa lite folk man känner och alltid är nere på stan när det händer något, sen möta upp flickvännen och ev. grilla lite. Och bara undvika alla fyllnade fjortonåringar som stapplar sig genom gatorna i väntan på att snuten ska haffa dem och köra hem dem till intet anande föräldrar.