God Jul. Kalle Anka och julmat, mummah!
(Jag älskar scheduled posts i Wordpress.)
Jag bor i Borås. Borås ligger i det såkallade Sjuhärad. Sjuhärad ligger i Västergötland. Alltså pratar jag någon sorts västgötska.
Fast, problemet är mest det att jag mött ungefär en person som har en dialekt som stämmer någorlunda överens med min. Vi är båda helt grymma på att överdriva våra sch-ljud. Med sch-ljud menar jag inte saker som stavas sch, utan jag menar kj, tj, i princip allting som kan uttalas som sch liknande det som normala människor använder i “duscha” (alltså, långt fram i munnen, inte det där “ducha” som man säger i skåne och alla möjliga håll). Till och med vanliga S-ljud misshandlar vi. “Sliten” blir, med min underbara dialekt ovanpå den normala västgötskan, “schleten”. “Sluta” blir allt som oftast “schluta”.
Men ett normalt skrivspråk har jag lyckats bibehålla åtminstone. Jag uttrycker mig inte det minsta likt när det kommer till skrift och talspråk. För det första så varierar talspråket mycket på situation. Det blir gärna lite grovt med polarna.
Jag misstänker att lite av min hafsiga meningsuppbyggnad lyser igenom när jag skriver texter, det blir lite “tala först, tänka sen”-mentalitet, men jag tror inte det blir så mycket att det stör. Jag kanske inte är någon poet, men ta mig fan om ni inte förstår mig.
Jag funderar på att försöka skriva så som jag talar ett inlägg. Bara för att se hur mycket jag måste böja på skrivreglerna för att det ska kännas rätt. Jag menar, jag tänker ju nästan rikssvenske-liknande när jag skriver det här. Men om jag skulle ringa upp en polare och snacka lite nu så skulle det fan gå totalt åt skogen. “Vagöru” hit, “skaru” dit, “mevafaaaaan, schluta nu ditt dryga as” etc. överallt. Det kanske är bäst att jag avstår?
Nu byter skivbolagen taktik. Att stämma folk hur som helst har inte visat sig vara den rätta vägen för att komma tillrätta med den illegala nedladdningen av musik.
[...]
I stället för att stämma den som misstänks för illegal nedladdning ska användarens operatör skicka ett mejl där de ombeds sluta med eventuell olaglig aktivitet.
Som titeln säger, för lite, för sent. Men det är inget dumt drag.
Jao, fyra åtta sexa. Fyråttiosexa. En Pentium, om inte jag minns fel. En vit burk med typ 15″ skärm. 100MHz 486-processor. Den klarade Liero och NHL -95. Den var underbar. Den var cool. Jag fick surfa en halvtimme åt gången. Ibland hoppade jag över en dag och surfade en timme i sträck. Det var efter att farsan lärt mig hur man surfade. Jag tror han sa “du behöver inte dubbelklicka på nätet!” ungefär hundra gånger. Men vafan, man gjorde ju det överallt annars, det var inte så lätt att fatta liksom. Speciellt inte när jag var, vafan, typ 9-10 bast, eller någonstans däromkring.
Den vita burken var, vad ska man kalla det, arvegods. Familjen hade fått en bättre dator. Det här var innan bredband blev stort, vi körde hårt på modemet. Farsan var snabb på att skaffa bredband när det kom, det var 0.5mbit ADSL som gällde. Snabbare gick knappt att få, förrän Bostream kom ett par år senare och fixade typ 3mbit eller något liknande. Det var häftigt att ha så snabbt nät. Även fast de flesta inte ens visste vad fan de skulle göra med det. De surfade aftonbladet och mailade med någon som satt ute i köket och väntade på sin tur att få använda datorn. Iaf i de flesta familjer.
I vår familj var det annorlunda. Det var när jag satt och lirade med den där vita fyråttiosexan som jag fick för mig att jag ville ha mycket mer med datorer att göra. Jag minns t.om. att jag sa det till farsan. “jag är intresserad av data…”
“Vad menar du? Det som händer där inne, eller där inne?” frågade farsan och pekade först på chassit och sedan på skärmen. Hårdvara, eller mjukvara, det var väl den egentliga frågan. Jag visste inte vilket. Jag trodde på mjukvaran. Skärmen alltså. Det var vad jag var nyfiken på. Kunde inte bry mig mindre om alla de där konstiga kretsarna och microchipsen som det hette på alla barnprogram. Det var ju ändå bara nå platta som man körde el genom. De gjorde ju ingenting. Jag ville veta hur saker och ting hände bakom skärmen. Varför visades någonting när man skrev? Jag trodde det var mjukvara.
Jag måste ha varit omkring tolv år någonstans där. Ungefär samma tid som vi gjorde oss av med vår hund. Strax efter att syrran blivit född.
Än idag vet jag inte riktigt vad jag vill syssla med. Och om det fanns en del att välja på när jag pekade på skärmen och sa “jag tror det där”, så finns det fan i mig en hel jävla uppsjö fler val att göra idag. Men jag har inte riktigt bestämt mig vad jag vill göra. Det är öppet som en bok, mer eller mindre. Jag bara dabbar lite på allting. Lite programmering, lite användarvänlighet, lite webbutveckling i allmänhet, lite social media, lite öppna webben, lite företagsstartning och entreprenörsskap, lite uppstart av communities etc.
Jag har bara inte bestämt mig. Jagh ar inte ens klart för mig vad allting handlar om. Det här med öppna webben, sociala medier och transparens och skit. Jag har inte den blekaste aning om vad det egentligen handlar om. Det är nämligen inte som jag är van vid. Jag är van vid att man sätter sig ner med lite skön musik och en artikel, inte en klassisk artikel, utan mer en tutorial, en lektion eller genomgång, som förklarar för dig hur saker och ting funkar, hur du gör för att det ska hända, och vad som händern är du gör en viss sak.
Det gäller inte inom de här ämnena. De är abstrakta. De är precis inom räckhåll. Men det är ingen som säger riktigt rakt ut vad det handlar om. För ingen vet. Verkar det som, åtminstone.
Ingen har definierat vad varje term betyder. Ingen har ramat in vad varje terms begränsningar är. Ingen har mappat området, så att säga. Men fan om inte alla verkar vilja göra alla andra uppmärksamma på att, “du, jag vet faktiskt. Kanske. Jag vet. Kanske inte. Men jag vet att det fan inte är vad du säger att det är! Inte helt och hållet. Du har rätt där, men inte där! Tror jag. Vet jag. Tror jag.”
Då blir det lätt förvirrande för en som sitter hemma och försöker fundera på vad exakt han ska satsa hårdast på..
Det är fem dagar kvar till jul. Jo, räkna bara, fem dagar. Om fem dagar är det 24e december.
Men jag läser fortfarande “hösten” överallt. Ingen har fattat att det är vinter. Det är “sista arbetsdagen för hösten” eller “färdigbantat för hösten” eller “hösten är dimmig”. Hur mycket säger inte det om hur sorgligt icke-vinteraktigt väder det är?