Supermumin – Blueprint Edition
Då är det alltså gjort. Jag har lagt upp en helt ny design. Jag har ju faktiskt tjatat om kodandet hela veckan, så det är väl kanske ingenting nytt under jorden.
Hur som haver, sidan är, om jag inte nämnt det tidigare, ähum, utvecklad med hjälp av Blueprint CSS (och om man ändå ska prata om saker som gjort utvecklandet lättare, texteditorn e är värt guld!). Det går bra mycket snabbare när man gör någonting mha ett framework. Nu skulle jag väl kanske inte göra allting som jag gjort här, främst för att det blir väldigt kladdig HTML, och det är inte världens mest SEO-mässiga kod heller. Det är lite div mania över det hela, väldigt, väldigt osemantiskt.
Men det gick snabbt! Och det krävdes inte mycket jobb! Jag kan säga såhär, nästa gång jag behöver göra ett projekt snabbt och snyggare än jag någonsin hade gjort det på frihand, så blir det ett framework. Frihandskodning i all ära, men det blev väldigt mycket smidigare.
Grid-baserade frameworks som Blueprint och 960 funkar i praktiken såhär: Frameworksen kommer med ett gäng klasser som gör det lättare att lägga upp din sida. Blueprint kör med klasser i stil med “span-4″ etc. Det betyder i praktiken att elementet som blivit tilldelad klassen, kommer sträcka sig över fyra fält av griden. I fallet med supermumin, så består griden av 24 fält.
Svårare än så är det inte, i praktiken, åtminstone inte om man kan lite CSS. Det är inte direkt rekommenderat att man ger sig på ett framework det första man gör, eftersom man missar helt otroligt mycket om hur CSS funkar, utöver det faktum att det kan bli väldigt svårt att förstå varför en del grejer funkar som de gör.
Jomen, så att säga, vad mer är nytt. Jo, lite mer reklam. Jag testar det ett tag. ‘Nuff said.
Ja, jo, just det, jag har haft en historia av rosa layouts. Det börjar, i princip, med att Erik a.k.a. Neme, hade en HTML-layout han inte skulle ha. Jag snodde den, eftersom jag köpt domänen, köpte ett webhotell och slängde upp allting på en Textpatterninstallation. I ärlighetens namn var jag markupnazi nr. 1 på den tiden, och jag gjorde i princip om hela koden så att den skulle vara semantisk och fin. Det var ungefär fyra-fem år sen. Jag har blivit latare på den tiden. Och skäggigare. Annars är jag, i princip, likadan.
Den layouten var väldigt, väldigt, väldigt rosa. Och ungefär varje gång jag gjort en uppdatering av sidan har det hängt med. Och när jag äntligen gjorde mig av med den rosa färgen, så började Erik och Marcus att klaga. Något brutalt. De vägrade gå in på bloggen och läsa någonting, eftersom det inte fanns nog med rosa på sidan.
Nå – nu säger jag det – ’nuff’s ’nuff. Det är allt jag har att säga. Ni kan suga något tjockt och kraftigt om det inte passar. Speciellt du, Erik.
Nå, jag är iaf nöjd med sidan. Flickvännen fick, som förutsagt, hjälpa mig med en ny färg, den gula just didn’t cut it. Nu blev det iofs inte så att hon hatade färgen, men hon tyckte bättre om den här färgen (och det gjorde jag med).
Såså, det är allt. Nu vet ni att jag har en ny layout, och ni har även fått höra en hel massa annat som ni inte ville veta men vet ändå. Sådetså.
Designhjälp, allvarligt.
Ungefär såhär långt har jag kommit på en ny Supermumin-sida. Jag tror det mesta framgår ganska tydligt.
jag hara bara fipplat lite den här veckan. Från början var det bara en enkel layout för att testa lite blueprint, men till slut så hade jag nästan en full framsida, så jag la till de sista smågrejerna (som menyn, loggan och “taggar etc”-meningen) och bestämde mig för att köra på.
Jag är inte riktigt säker på färgerna (jag vet att min flickvän kommer hata det gula), men jag har ingenting annat att ersätta dem med. Det är alltid mitt problem.
Dessutom tycker jag det saknas ganska mycket. Det är vitt. Väldigt vitt. Jag ska försöka hitta något ikontema som funkar ihop med det gula (eller någon annan färg, i värsta fall får ikontemat bestämma färgen) och köra in lite fina ikoner till listorna och de övriga element som går att typbestämma ganska enkelt.
Ja, just det. Jag hade ju en layout som byggde på Yahoo!-ui. Den kastar jag. Koden var ganska rörig, och jag förstod inte själv tanken bakom allting. Det var en ganska fin, tre-kolumnslayout som var ännu vitare än den jag har nu och den jag visat upp, men den var ändå hyffsat fin. Men, som sagt, koden var en enda röra. Jag kanske gör klart den (om jag orkar, som sagt så har jag ingen som helst lust att göra kommentarfält etc till temat, hence IntenseDebate här på bloggen) och lägger upp den ifall någon annan vill använda sig av den, alternativt säljer den till någon som behöver support etc. Vi får se.
Iaf, till inläggets kärna; om det är någon som har något förslag, vad som helst, för vad jag kan göra för att bättra på layouten, släng upp en kommentar eller maila mig!
Nu ska jag slänga mig i duschen – det sitter fast en massa sticksiga småhår överallt sen jag snaggade mig igår.
Spotify tar bort och ändrar i katalogen
Spotify, den mest underbara musiktjänsten som någonsin gjorts, meddelar idag att de måste ta bort och ändra runt lite i sin musikkatalog, för att följa de restriktioner i de avtal de har med skivbolag etc.
Något som åtminstone verkar vara nytt är att vissa låtar inte kommer kunna spelas i vissa länder. Jag har inte hört något om att det ska ha varit så innan, men nu ska de tydligen implentera det. Förhoppningsvis gäller det inte något större antal låtar, men man vet ju aldrig.
Det är inte som att det är första gången de tar bort låtar ur katalogen – jag minns distinkt att alla The Haunted-album helt plötsligt försvann – så det är väl antagligen i lite större skala än tidigare ändringar. Å andra sidan lägger de ju till ny musik hela tiden (jag hittar nytt med artister jag sökt på tidigare lite då och då), så det jämnar väl ut sig i slutändan.
Jag hoppas bara att inte det här är något återkommande. Det vore trist om de tog bort mer musik än de la till och halva katalogen bara gick att spela i ett fåtal länder. Tjänsten är fortfarande en av de mest användbara sen webläsaren, om du frågar mig, och är ett av de största stegen i rätt riktning som gjorts inom musikindustrin gällande internet, i min mening.
Chrome
Häromdagen när jag kodade lite och hade mig, så satt jag som vanligt på laptopen. Jag kodar sällan på den stationära, varför vet jag inte. Troligtvis ren vana.
Hur som haver, på den stationära är det svinjobbigt att använda något annat än Firefox att surfa med. Dels beror det på att jag stör mig på allt när jag inte har adblock, och dels för att jag mestadels surfar genom bokmärkena.
Men på laptopen är det inte så farligt, för jag brukar hålla mitt surfande till ett minimum. Inga bokmärken, inga stora applikationer eller någonting och all historia i webläsaren töms när fönstret stängs. Kioskbrowsing, mer eller mindre.
Men nu råkade jag ramla på Google Chrome på laptopen. Jag skulle ändå bara öppna Google Reader, så det var inte värre än att stänga ner och öppna firefox om det inte passade. Dessutom så ska ju faktiskt javascriptmotorn vara snabbare i Chrome än Firefox, och i princip alla googles webapps baseras ju mer eller mindre på javascript, så wth.
När jag väl börjat kunde jag inte sluta. Det minimala UI:t och “speed dial”-funktionen gör att det är en underbar webläsare när man bara ska in ohc kolla ett par sidor lite snabbt, klicka sig runt eller öppna enstaka länkar man får i mail eller för att checka vad som händer på delicious. Jag stängde inte ner fönstret på hela dagen (den tiden jag faktiskt spenderade med laptopen, och inte med en tidning på dass).
Det är inte första gången jag kört Chrome, men det är första gången jag faktiskt fastnat och fortsatt använda den mer än tre-fyra, max fem minuter. Och det är första gången det gått så sömlös (seamless ;) . Kanske beror det på mina ändrade vanor, kanske beror det på att det är jobbigt att surfa längre stunder på laptopen, kanske beror det på någon omsvängning i humöret. Men summa summarum:
Jag gillar Chrome. I kortare stunder.
“Vakna med The Voice”
Ser på “Vakna med The Voice” på TV (det står alltid på i bakgrunden på mornarna). De snackar “killdragkedja vs. tjejdragkedja”, med anledning av någon gratiströja de fått in till redaktionen.
Nu är de sådär brutalt jättedåliga på att förklara för varandra vad de menar, men den kära lilla Josefine Crafoord säger att om “grejen man drar i sitter på vänster sida, är det en tjejtröja”.
Då har jag bara tjejtröjor, mao. Bara. Och redaktionens killar säger likadant. Josefine pekar på tröjan de fått in och säger att det är “killknäppning”. Hon blir informerad om att tröjan är en tjejtröja.
De säger samtidigt att de fått in mail som säger att “vänster är tjejknäppning, höger är killknäppning, det är från armétiderna”. Men jag fattar fortfarande. Med den tolkningen så är alla mina dragkedjetröjor tjejtröjor.
Sen minns jag. Jeans. Skiljer inte knäppningen på tjej- vs. killjeans? Typ knappen eller något? Har de blandat ihop DET med dragkedjor på tröjor på något sätt, kanske?