Betnér på engelska
Jag har gillat Magnus Betnér ganska länge. Och tappat intresset för hans komik allt eftersom han fick så mycket uppmärksamhet att han blev tvungen att ta itu med det. Och efter hand blev det lite tråkigt med allting. Jag vet inte vad det var, hans attityd och åsikter, jag menar, det är häftigt som fan med någon som vågar säga en massa saker som många tycker men inte riktigt vill säga, eller ens tänka, men man tröttnar efter ett tag. Speciellt när jag såg allt han postade och allt han producerade, läste det mesta av det han skrev etc. Det blev bara för mycket. Då började jag tappa intresset för Betnér – och det erkände jag, för att det kändes fel att ha tvivel över hur bra jag tyckte han var.
“Jag har tröttnat lite på dig. Det är bara så.”, ungefär så hade man fått säga om han frågade. För att det hade känts fuskigt att inte säga det. Sån är han, tycker jag. Fast jag hängde så mycket på hans forum att jag antagligen läst mer han skrivit där än han övht producerat standupmaterial.
Men nu – nu jävlar. Jag har fått lite av en nytändning. Varför?
Betnér har varit i NYC i tre månader och kört standup på engelska. I början var det lite knackigt, liksom, det mesta var lite översättningar av svenskt material och sedan lite skämt om hans ståuppkarriär och lite skitsnack om Sverige – utöver sånt där upprörande prat han alltid snackar om, ni vet, sånt där som verkar bli “a pink elephant in the room” så fort Betnér är inblandad. Sånt som man älskar honom för.
Men nu, det senaste han postade, det var så jävla bra. Jag tyckte det var något av det bästa han gjort på länge, tror jag, och jag är inte ens riktigt säker på att han var på topp. Men bra var det. Se själva istället, och ta inte mitt ord om det. Han är sån, den där Betnér, man tycker absolut inte om allt han säger, men jävlar om man inte respekterar honom för att han respekterar en för att man säger det.
[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=nvbX1-YjWhI[/youtube]
Imorgon är det Robinson igen
Ja, imorn är det ju det dära Robinson 2009 igen. Det där programmet.
Tydligen så håvade programmet förra lördagen in omkring 1,8 miljoner tittare och gjorde rätt bra ifrån sig i andra mätningar, vilket de flesta verkar ta på ett “folk är bara nyfikna av nostalgiska skäl – de drar inte in hälften så många nästa avsnitt”. Fast jag tror ändå att det kommer lyckas. Robinson var jävligt populärt på “sin tid”, och jag misstänker nästan att det egentligen aldrig blev mindre populärt, det blev bara för mycket dokusåpa. När Big Brother, Baren och Villa Medusa började satsa på hela den där “supa-knulla-bråka”-delen av publiken, så började Robinson bli mer ansträngt. Det var fel, tror jag.
Det här verkar dock gå tillbaks lite till vad det egentligen är. Att slänga folk i en utsatt miljö och se vad som händer. Och det tror jag folk är intresserade av.
Vad jag önskar inför morgondagens avsnitt:
- Att deltagarna “skärper sig”, eller hur jag nu ska formulera mig
- Att den dära Beatrice blir utröstad
- Att den dära Mika inte får grina för mycket över snubben med “de perfekta bröstvårtorna”
- Att vinnarna i den där tävlingen åker till en riktig jävla lyxstrand, som driver träskfettera till VANSINNE!
Annars skulle jag gärna slippa Christine Kaspersen eller fan hon heter. I övrigt tycker jag premiäravsnittet verkade tyda på en helt okej säsong. Och jag har saknat lite lördagsunderhållning.
Totalt underbar stationär
Igår fick jag tummen ur och formaterade min dator, efter att den börjat bete sig underligt. Sen beställde jag en extra gig RAM till burken (jag upptäckte att jag tydligen inte hade lyckats publicera inlägget jag skrev om den saken, men nu är det gjort) , något som har behövts ganska länge, eftersom jag har en tendens att ligga på datorn ganska hårt.
Jag hade från början tänkt byta till Vista – och gjorde så för några timmar. Det var massa smågrejer som strulade, bland annat betedde sig ljudet lite som det ville i olika program, och jag hade svårt att hitta ett program att fixa mina konstiga partitioner med, eftersom Partition Magic inte funkar.
Vista var smidigt och fint, så länge jag nu hann köra det, men det var för mycket småstrul jag inte hade lust att fippla med. Jag tror jag kommer köra på med XP till Windows 7 kommer, eller tills jag fixar en ny dator (vilket lär dröja). Det är väl kanske lite tråkigt, men XP vet jag åtminstone var jag har.
Ja, iaf, jag ångrade mig. Så idag, efter att jag tryckt in RAM-stickan som posten hade levererat från Webhallen, lite drygt 24 timmar efter att jag beställt det, slängde jag in en slimmad version av XP. Och nu har jag snart slängt in alla uppdateringar Windows Update tycker sig behöva truga på mig, och så fort det är klart ska jag slänga in Partition Magic och fixa mig en lite bättre struktur på hårddiskarna. Tidigare hade jag ett behov av att ha alla program installerade på en annan partition än C: – men det tycks inte vara lika viktigt nu. Det blir mest jobbigt.
Änyhao, därför har jag inte varit online på MSN eller varit aktiv på andra ställen – när jag inte har varit ute och ränt eller smugit runt alla råttorna i flickvännens lägenhet så har jag försökt få ordning på min dator. Och om ni ursäktar, så ska jag mumsa lite godis framför monsterdokumentären om Josef Fritzl medans Windows trycker in mer bloatware. 300 mb uppdateringar via Windows Update går plågsamt långsamt det känns som att bli grillad över öppen eld.
Första hårdvaruppgraderingen
Jag har haft min dator ett par år, jag kan inte riktigt minnas hur länge. Den funkar skitbra, utöver det vanliga strulet med operativsystem, men det kan man ju inte skylla på datorn egentligen. En gång har grafikkortet gått, men eftersom det är en hempc var det bara att ringa och säga att de skulle komma och hämta burken, så fixade det sig.
Utöver det bytet av grafikkortet, och ett köp av extern hårddisk, så har jag aldrig uppgraderat någon hårdvara alls. Jag suger dessutom på att köpa hårdvara. Jag är aldrig riktigt säker på vad fan jag ska ha till burken, så jag har alltid låtit bli.
Men nu – nu jävlar. Nu hade jag ju tänkt uppdatera till Windows Vista, men det känns inte riktigt rätt att köra Vista på en burk med 1gb ram. Den har fått lida av för lite minne länge nog, tycker jag, så jag tänkte “vafan, jag kollar vad det kostar”, fönstershoppa lite.
Jag har precis beställt minne. Det bara hände. Webhallen är ju liksom livsfarligt. Bara klicka på “köp” och fylla i personnummer och VISA-numret, och vips så har jag en fin liten RAM-sticka påväg hem. Fyfan. Där rök den lönen.
TV6 fixar Weeds på nätet
Jag älskar det faktum att svenska kanaler är åtminstone hyffsat grymma på att lägga ut sitt egenproducerade material på nätet. Om det är en amerikansk serie och en svensk serie på TV samtidigt, så brukar jag ganska ofta välja att se den amerikanska serien “live”, och sedan se det svenska programmet på nätet efteråt. Det är liksom så smidigt, och kvalitén lider inte sådär jättemycket av att det är streamat på nätet, åtminstone inte när man ändå ser det på en datorskärm.
Men nu börjar det t.om. luta åt att man kan läsa en bok istället, och se båda programmen på nätet i efterhand. Åtminstone om det åstadkoms flera samarbeten mellan amerikanska serieproducenter och svenska kanaler liknande det som TV6 nu fixat för Weeds.
– Alla Weeds-älskare kommer från och med nästa vecka att kunna se tre första säsongerna av serien på TV6 Play. Vi lägger ut två Weeds-avsnitt om dagen från och med 1 april, säger Max Lagerbäck.
Det är underbart. Nu hoppas vi bara på att fler program följer. Jag skulle bli hyffsat lycklig om de lyckades lösa samma “rättighetsfråga” när det gäller Scrubs och Heroes.
Om inte jag missminner mig så är det HBO som åtminstone sänder Weeds, och om jag inte är helt ute och cyklar så är det på beställning av dem som serien produceras, vilket bolag som producerar minns jag dock inte övht.