Supermumin

.., det var konfirmationsläger, det var walkman, det var brända CD-skivor, det var en sån där härlig bok till CD-väska, det var massvis med skivor som inte kommer i närheten av diskografierna jag har på iPoden idag.

Men det var härligt. Och framför allt, det var De Lyckliga Kompisarna. Det var naiva texttolkningar av “när Kristoffer spelar flipperspel”, det var “rysk bompa”, det var “troll och häxor”, men framför allt, det var “vad har du i fickan, Jan” (jag var femton, som sagt). Det var minst sagt härligt.

Inom loppet av ungefär en vecka efter konfirmationslägret var jag kär och jag hade skaffat mig min första flickvän, och helt plötsligt spelades det en massa “fula vykort”.

Jag är rädd för att jag kommer svimma på fredag när jag ser De Lyckliga Kompisarna live.