Supermumin

Lära sig mindre för att lära sig mer?

Sen jag plitade ner någonting här på bloggen senast, så har jag hunnit med massor. Jag har hunnit komma hem från moderlandet, jag har hunnit komma in i vardagslunken. Jag har dessutom hunnit bli totalt urless på allting som har med datorer att göra. Efter det gjorde jag ett totalt bryt och började leka med linux på min kära laptop, så att jag skulle kunna hata datorer på ett lite annorlunda sätt. Sen återupptäckte jag det här med teknik igen, fast istället för att fortsätta med allt det gamla så försökte jag hitta någonting nytt att hålla på med.

Efter ett tag insåg jag dock att jag antagligen var inne på rätt spår sen innan. Det här med att lära sig allt som har med hemsidor att göra verkar vara min grej. Det verkar vara det som intresserar mig.

Det allra senaste jag har insett är dock att “allt som har med hemsidor”, hur mycket det än stämmer med vad jag vill göra, är lite väl brett. Jag har länge haft ambitioner att lära mig både ren PHP, ett urval av s.k. CMS och bloggmjukvara, något fräsigt framework för att göra egna applikationer, AJAX och javascript för att få det att fungera fint och sedan fördjupa mig på allting samtidigt som jag försöker åtminstone bli en hyffsad designer. Det är ganska mycket.

Jag har alltså insett att jag aldrig kommer lära mig någonting om jag inte begränsar mig. Istället för att lära mig allting på en gång, så måste jag ta en, max två saker åt gången. Det är nog bland de jobbigaste insikter jag gjort sen jag började fördjupa mig med alla de underbara tekniker som finns på nätet. Problemet är att min självdisciplin när det gäller inlärning aldrig har varit den starkaste. Jag har på intet sätt svårt att lära mig saker, problemet är bara att jag tycker att det går alldeles för sakta. Jag har växlat så många gånger mellan olika saker för att jag tycker att jag åtminstone har en bra basuppfattning om vad det handlar om, att jag inte fått något riktigt fast grepp om det jag försökt lära mig.

Vi kan ta PHP som exempel, för det är antagligen det som jag gett mig på flest olika gånger. Vanligtvis börjar det med att jag hittar på någonting jag vill göra, låt säga en filmdatabas (ett projekt jag gett mig på många gånger). Jag börjar med att ta reda på ungefär hur man skulle gå till väga för att skapa en “applikation” som kan spara, uppdatera och ta bort någon sorts bank som innehåller filmer jag sett, vill se och kanske t.om. filmer jag vill undvika. Nästa steg är att ta reda på vad som behövs och vad jag behöver lära mig för att få det att funka.

Så långt går allting bra. Jag kommer oftast t.om. så långt att jag programmerar någon sorts prototyp efter några tutorials och tekniker jag hittat på nätet. Allting är handkodat, så lite som möjligt klippt och klistrat. Det kanske tar mig en eller ett par dagar. När jag fått klart den hra jag en klar uppfattning om hur man gör för att koda någonting som kan lägga till, uppdatera och ta bort poster i en databas, något av det mest basala när det gäller dynamisk webbprogrammering.

Nästa steg brukar vanligtvis bli att jag vill rensa upp i koden, ändra lite på det så att det funkar som jag tänkt från början eller förbättra min grundidé. Här börjar jag experimentera med koden på egen hand och testa hur mycket jag klarar av utan andra skyddsnät än PHPs och MySQLs officiella dokumentation.

Sen är det bra, för den gången. Jag går vidare och börjar på någonting nytt, kanske försöker jag lära mig hur man gör templates till Drupal eller Joomla, eller hur man gör Wordpress-plugins.

När jag sedan ger mig på PHP-koden igen, så har jag helt plötsligt glömt bort hur man gör allting. Jag har en grunduppfattning om varför jag skrivit den raden kod där och varför jag gjorde så och jag har inga problem med att läsa koden. Problemet är att jag bara lärt mig att göra en filmdatabas och sedan hoppat vidare. Jag har egentligen inte lärt mig särskilt mycket om hur man programmerar i PHP. Det finns så mycket att när jag väl tror att jag kan någonting, så upptäcker jag bara hur mycket jag inte kan. Det hade inte varit något problem om jag bara fortsatt att försöka lära mig PHP, istället för att hoppa vidare.

Just nu håller jag på att lära mig CodeIgniter, som jag verkligen gillar. CodeIgniter är ett s.k. framework, som, utan att bli för teknisk, är en uppsättning funktioner skrivna i PHP som gör det lättare att göra egna applikationer. Det är lite av en genväg, ett sätt att slippa varenda rad kod själv som fortfarande gör friheten att skriva en applikation som kan göra vad som helst. Man är inte låst till ett område.

Problemet i det här fallet är att jag samtidigt försöker fördjupa mina Wordpress-kunskaper (som, frånsett HTML och CSS antagligen är det jag kan bäst), förnyar min gamla kärlek för Textpattern och tittar närmare på vad man kan göra med CSS3. Jag lär mig lite CodeIgniter ena stunden, stylar det jag gjort med lite CSS3 och gör sedan en ny portfolio i Textpattern innan jag hjälper polaren med ett problem i Wordpress som jag gör svårare bara för att jag ska ha en ursäkt att lägga en timme på att läsa i wikin om temafunktioner.

Vad jag borde göra är att koncentrera mig på en sak i taget, antingen CodeIgniter eller CSS3 t.ex. Men det är svårt, så svårt. Jag vill ju lära mig allt.