Ninjor är häftiga per default
Filmen är helt värdelös. Men, den heter “Ninja Assassin” och har häftiga pyjamasklädda asiater som slåss helt sjukt skillat, uppblandat med sköna effekter av ninjor som försvinner och dyker upp i skuggorna. Det blir häftig – per default.
Sexscen i sista Harry Potter-filmerna
Jag såg på digg, via twitter, en artikel som säger att allas vår kära Harry Potter och Hermione Granger (spelade av Daniel Radcliffe och Emma Watson) ska ha en fullkomligt chockerande nakenscen tillsammans i någon av de två sista Harry Potter-filmerna. Jag sket genast ner mig. Fast sen började jag läsa vidare. Bland artiklarna som citerades etc. (more…)
Sukiyaki Western Django
Flickvännen hyrde Sukiyaki Western Django igår, mest för att jag sa att Takahashi Mike regisserat och skrivit. Snubben har tidigare gjort Ichi the Killer (“Koroshiya” 1 på japanska, vilket – om inte jag minns fel – betyder “mördare ett” rakt översatt) som vi diggade ganska hårt. Det är hyffsat svårt att få tag på filmer han gjort (vilket det faktum att filmen precis har dykt upp på DVD i sverige, två år efter biopremiären), så mycket mer än så har jag inte sett, men jag måste nog göra det.
Sukiyaki Western Django var ett virvarr av dålig engelska, sköna karaktärer och någorlunda bra dialog. Det är svårt att minnas någonting av filmen, egentligen, den var så satans jävla rörig. Helt sjukt vad mycket intryck man kan pumpa in i en person genom en film.
Filmen är genomsyrad av Takahashi Mike, fast man känner igen lite Quentin Tarantino i mixen med (Tarantino som f.ö. har en (två?) roller, och, iaf känns det ganska troligt, verkar ha hjälpt till med dialog och några helt egna scener).
Filmen var åtminstone hyffsad. Bra underhållning. Pang-pang och humor. Inte mycket substans dock. Det är allt jag har att säga.
Valkyrie
Flickvännen utmanade mig igår att trotsa den horribla förkylning jag åkt på (igen) och sticka ner till stan för en snabb burgare på donken följt av Valkyrie, med bl.a. Tom Cruise.
Kort sagt så var filmen “bra, men menlös“. Filmen handlar om ett av de femton kända planer från tyska motståndsrörelsen att döda Hitler under andra världskriget. Jag minns t.om. att jag har läst om det här på någon historielektion. Ni vet, de ska bomba Hitler, men tar fel väska etc.
Filmen var alltså menlös. Det var bara en mångmiljonversion av muntlig berättelse. Hjälten skapas, hjälten försöker, hjälten misslyckas (ah, just det, jag spoilar SÄKERT genom att säga att Hitler inte dör…). Mer är det inte. Den är ganska sevärd, för den är hyffsat välgjord och den osar kvalité, men själva historien kommer liksom ingenstans. Allting känns som om det går ett steg för kort. Karaktärsbyggandet kommer ingenstans utöver själve Stauffenberg och hans adjutant, men t.om. där är det ett steg för kort. Man får liksom ingen känsla av att de egentligen betyder någonting. Än värre blir det av det faktum att Stauffenbergs familj sticker och gömmer sig någonstans långt ifrån Berlin, frun gravid och de tre (eller var de fyra..) barnen blonda och oskyldiga. Men det enda som påminner om att han efterlämnar en familj är att han ber någon sekreterare ringa efter dem lite då och då.
Allt som allt var det en sån där film så jag trodde att slutet skulle bli så bra att jag skulle grina. Men det blev det inte. Det var lite av en besvikelse. Ändå kom jag ut från biosalongen och kände att kvällen inte alls var slösad eller sådär. Det är en bra berättelse, och det var nästan en perfekt film, om man tänker till sinnesstämning, tempo etc, att spendera en måndagskväll med. Men det var absolut ingen storfilm. Dessutom har jag så svårt att komma ifrån Tom Cruise. Jag gillar honom inte och den känslan ändrades inte direkt nu. Han kändes som en och samma, filmen igenom. Det var liksom ingen skillnad på den trotsige Stauffenberg som slogs i nordafrika, den handfaste rebellen som sätter planen att mörda en av världens mest genomruttna diktatorer eller den uppgivne men ändå hoppfulla administratör som inser att slaget antagligen är förlorat. Enda gången han kändes som en skådespelare var i scenerna där han stod öga mot öga med den hemske mannen med den roliga mustaschen.
Som sagt, alltigenom en bra film för en måndagskväll. Hade det varit en hajpad fredagspremiär hade jag nog grinat över förlorade pengar när jag gick därifrån. Även fast flickvännen bjöd.
Film film film…
(Jag ska bara låtsas att jag inte alls har skitit i att skriva på ett par veckor. Lev med det.)
I helgen såg jag och flickvännen en bunt filmer. Eller ja, helgen och helgen, vi började i torsdags, typ, men vafan, spelar det någon roll.
Första filmen var “Man Thing”. Och fy helvete vad dålig den var. Jag somnade mitt i den. Av uttråkning. Som i meningen att jag la ner huvudet och valde att somna för att vänta på filmens slut. Jag orkade inte med den bara. Träsken var snygga, effekterna var åtminstone hyffsade, men skådespeleriet var ju bara totalt värdelöst. Tur att flickvännen lånat den av en jobbarkompis och inte köpt skiten själv.
Nästa film var “Brokeback Mountain”. Den var inte totalt värdelös, men den var fan i mig inte bra heller. Den bara lunkade på, sakta men säkert, och jag tycker egnetligen inte det hände någonting. Visst, huvudpersonernas liv ändrades, det var mycket ångest och det var mycket personlig utveckling. Mycket tid för tanke. Men ändå, den bara lunkade fram. Jag kan egentligen inte minnas någonting specifikt i filmen, förutom att det verkades gräla en massa. Skådespeleriet å andra sidan var utmärkt, den var helcool och skön. Jag råkade få en titt på “Jarhead” när den gick på TV häromdagen, och då märkte man ännu tydligare hur bra Jake Gyllenhaal egentligen är.
Sen såg vi “Ruins”, som jag lyckades kamma hem i Bloggywood jultävling i december. Den var en blandning av de två förra filmerna, skulle man kunna säga. Övernaturlig skräckis, precis som Man Thing, men med ungefär samma tempo som Brokeback Mountain. Snygga effekter, halvbra skådespeleri, men det hände ingenting. Lite “gruesome” scener, men inte mer än så. Kunde inte vänta på att filmen skulle ta slut, ärligt talat.
Jaja, nu ska vi väl se om inte jag kan få upp farten häromkring.