Ronalds hambugerbar

Medans jag läste hos” title=”“>inlägg Barseblogs om mcdonalds nya menysystem, så inser jag att jag inte ätit på McDonalds på säkert ett år. Det känns konstigt. Som att vara befriad. Befriad från något oerhört tyngande. Väldigt skönt, man tänker inte “åååååh, en burgare skulle sitta fint” varje gång man ser skylten, man tänker inte “ge mig milkshake” varje gång man hör det välbekanta ljudet av kassorna i express-haket och man tänker absolut inte på hur hungrig man är när man ser bilarna som står på kö vid drive-thru-luckan.

Varför inte?

För att McDonalds är äckligt, det ÄR inte gott. Egentligen. Då går jag mycket hellre till pizzerian en bit bort, köper mig en 90-grammare och blir ordentligt mätt på (iaf någorlunda) riktigt kött och fräsch sallad. Fast är jag på pizzerian köper jag nog ärligt talat kebabpizzan som gör mig så otroligt mycket mättare när jag äter den första gången, och som är en utmärkt frukost för en yngling med en ämnesomsättning som gör att man kan äta skräp utan att det märks. Nu ska jag gå och göra mig en till “milkshake”. (Två-tre skedar glass, lite mjölk, och Bobs nya mjölkmix, enjoy)

Inga liknande inlägg hittades