Häromdagen när jag kodade lite och hade mig, så satt jag som vanligt på laptopen. Jag kodar sällan på den stationära, varför vet jag inte. Troligtvis ren vana.

Hur som haver, på den stationära är det svinjobbigt att använda något annat än Firefox att surfa med. Dels beror det på att jag stör mig på allt när jag inte har adblock, och dels för att jag mestadels surfar genom bokmärkena.

Men på laptopen är det inte så farligt, för jag brukar hålla mitt surfande till ett minimum. Inga bokmärken, inga stora applikationer eller någonting och all historia i webläsaren töms när fönstret stängs. Kioskbrowsing, mer eller mindre.

Men nu råkade jag ramla på Google Chrome på laptopen. Jag skulle ändå bara öppna Google Reader, så det var inte värre än att stänga ner och öppna firefox om det inte passade. Dessutom så ska ju faktiskt javascriptmotorn vara snabbare i Chrome än Firefox, och i princip alla googles webapps baseras ju mer eller mindre på javascript, så wth.

När jag väl börjat kunde jag inte sluta. Det minimala UI:t och “speed dial”-funktionen gör att det är en underbar webläsare när man bara ska in ohc kolla ett par sidor lite snabbt, klicka sig runt eller öppna enstaka länkar man får i mail eller för att checka vad som händer på delicious. Jag stängde inte ner fönstret på hela dagen (den tiden jag faktiskt spenderade med laptopen, och inte med en tidning på dass).

Det är inte första gången jag kört Chrome, men det är första gången jag faktiskt fastnat och fortsatt använda den mer än tre-fyra, max fem minuter. Och det är första gången det gått så sömlös (seamless ;) . Kanske beror det på mina ändrade vanor, kanske beror det på att det är jobbigt att surfa längre stunder på laptopen, kanske beror det på någon omsvängning i humöret. Men summa summarum:

Jag gillar Chrome. I kortare stunder.