Häromnatten drömde jag om min blogg. Och Alice Bah.

Närmare så drömde jag att jag hade fått 23 tusen unika besökare och uppåt över en natt. Det visade sig att Alice Bah hade skrivit på sin blogg (som hon inte har, såvitt jag vet) att jag var en äcklig selloutråtta. Jag vaknade innan jag hann förklara mig.

Liknande inlägg:

• Miljonkronorsidé!
• Många undrar vad som krävs för att bli en såkallad känd bloggare
• Typeanalyzer

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Bloggdrömmar

Nu kanske suget kommer att börja fota lite igen. Ska försöka få med mig kameran ut lite nu när jag har lov ett tag. Jag har slängt upp ett par lite äldre bilder, så titta förbi, vetja

Liknande inlägg:

• Lassinniemi
• Flickr-stats
• Flickr pro.

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Fotobloggande på Lassinniemi

Häromdagen fanns där inget Videomix. Där fanns “Hemmakväll“. Första tanken som slog mig var att Videomix kanske hade bytt lokaler. Men icke! De har bytt namn helt och hållet.

Osmidigt värre var ju att de bara häromdagen skickade ut en sån där “Nu har vi dessa filmer och erbjudanden”-folder. Det må mycket väl ha stått däri, men det märkte inte jag när jag slog igenom uppslagen väntandes på mitt te. Hmpf. Smidigare kunde de ju ha gjort det.

Liknande inlägg:

• Tänk vad mycket bättre allt blir.
• Boomka – blir det mer barnsligt?
• Sista ‘Potter’ blir två filmer!

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Videomix blir Hemmakväll

Fast alla bryr sig ju inte om att vara känd. Men lite trevligt vore det att veta att folk läser ens blogg.

Så länge ni ökar bandbreddsräkningen…

Jag lovar att jag ska skriva mer om ämnet när jag inte har migrän.

Liknande inlägg:

• Är det bara jag som tröttnat på ordet ‘blogg’ ?
• Ifall någon undrar
• Jag undrar om han blev glad eller ledsen över att bli av med svärmor.

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Många undrar vad som krävs för att bli en såkallad känd bloggare

ILOVEBORÅS är ett antal göteborgare som är sugna på att gräva vidare i vår mytiska grannstad och har en intuitiv känsla av att det ryms mer bakom stadens namn än vad vår första koppling blir när vi hör det uttalas. Tänker man efter anar man att det finns en kreativ potential i Borås och ILB finns till för att i sann gonzojournalistisk anda försöka ta reda på om så är fallet.

De verkar ha rätt bra koll, de har humor och verkar göra bra grävande journalistik.

Via Serverkrasch

edit

Nu gick sidan precis ner när jag länkade. Nu lär alla tro att jag bara hittar på.

Liknande inlägg:

• Ni i nian på Erikslundsskolan Borås
• Borås at Flickr
• Borås på Flickr – update

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln “I love Borås”

Liknande inlägg:

• Woho – ny dator
• Woho, jag kan koda igen
• Miljonkronorsidé!

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Woho, surprise!

Tycker det är skitgött. Jag har börjat gilla filmerna mer och mer, senaste var faktiskt rätt bra. Jag hoppades dock på att Guillermo Del Toro skulle regissera, precis som det gick rykten om, fast jag antar att det inte händer. Jag kanske t.om. läste att han hade hoppat av, någonstans. Aja, i vilket fall som helst, nu är jag faktiskt lite pepp på att se de sista tre (eller blir det fyra? Senaste var väl femman?) filmerna, som alla ska regisseras av samma snubbe som gjorde senaste filmen (han får alltså göra klart resten av serien).

Liknande inlägg:

• Det är rätt stor skillnad på olika filmer har jag kommit på
• Den sista timmen är alltid värst
• Förvirring

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Sista ‘Potter’ blir två filmer!

På Typealyzer kan man analysera sin skrift genom att ge dem länk till en sida av text man skrivit, tex en blogg eller en stor textfil.

När jag körde den på framsidan av Supermumin blev jag väktare och vän av ordning. Fanns väl drag i båda som passade in, fast helheten var rätt gravt sne. Häftig grej ändå. Undra hur fan den fungerar.

Liknande inlägg:

• Hur farligt är reklam?
• Woho, jag kan koda igen
• SF-härvan

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Typeanalyzer

Drygast någonsin. Vilket är så överdrivet bra att det är sanslöst.

Morgonsoffan – det ska jag följa.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Morgonsoffan

Jag har tänkt se No Country For Old Men ett bra tag nu, men bara inte fått tummen ur. Farsan sa att den var rätt bra, men jag har ändå inte orkat se den. Trodde ju det var en sån där hemskt seg film, och sådana måste jag vara i rätt humör för att se. Det har jag trott fram tills nu. Måste se den. Snarast! Återkommer om det är en hemsk letdown.

Liknande inlägg:

• Releasedatum, HATA
• Oscarsgalan är slut.
• Hjärndöd action

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln No Country For Old Men

Problemet är bara, jag gillar inte sidor med reklam. Jag har kollat på alla möjliga lösningar för reklam, utan att egentligen hitta någon som är bra. Det finns rätt många enkla lösningar, men eftersom jag inte har sådär överdrivet mycket sidvisningar (ett hundratal i månaden, ungefär), så känns det inte riktigt värt att köra på någon affiliate-lösning. Det är svårt. Jag har också funderat på att ha reklam i RSS-feeden, eftersom den egentligen nästan är lättare att få läst flera gånger. Just nu har jag 20-talet som prenumererar på RSS-feeden, och numret brukar bara gå upp ju mer aktiv jag är. Men reklam i RSS-feeden är så förbannat fult.

Samtidigt känns det som om man kanske driver ifrån sig nya läsare om man slänger in reklam på en så enkel blogg, som egentligen inte har någonting direkt matnyttigt att erbjuda. Visst att jag har försökt skriva ett par guider, och tänkt på att göra några fler, men eftersom jag har så spridda intressen och inte är direkt specialiserad på något, så kommer jag aldrig få någon nisch, och då blir det svårt att få lite återkommande besökare. Då är min enda chans att skriva ett par spridda artiklar som är värda att bokmärkas eller sådär, och sedan satsa på att hålla dem aktiva, eller skriva tillägg till dem, som gör att folk återkommer eller hamnar på Pusha, digg eller del.icio.us och dylika ställen.

Jag är inte tillräckligt intresserad av något för att egentligen försöka hålla mig uppdaterad och uppdatera andra om det. Det enda jag egentligen kommit nära att försöka specialisera mig på, det är TV-program, mest för att jag saknar någon bra sida (på engelska eller svenska, vilket som) som samlar bra och intressanta TV-nyheter. Jag har på senaste samlat på mig några sidor i RSS-läsaren där jag får lite TV-nyheter, men det verkar rätt tomt på saker som är värda att skriva om. Det intressanta för svenska läsare är ju vad som kan komma på svensk TV, men det är svenska TV-kanaler rätt bra på att sköta själva, och det finns gott om TV-sidor som håller koll på när saker kommer, har info osv.

Men tillbaks till saken: Hur pass farligt är det för bloggar att ha reklam? I RSS-feeden, på sidan, snyggt, fult, minimalt, bloatat.

Det är inte som att jag tänkt slänga in feta flashbannern (á Aftonblaskan) längst upp, som lyser och avger alla möjliga ljud. Bara några diskreta textrutor lite här och var, där de inte stör, men ändå syns. Men jag drar mig för det. Jag vill egentligen slänga in dem med en gång, men jag drar mig ändå för det.

Jag håller på att slänga ihop någon sorts ny design för bloggen (om det går som vanligt är den uppe inom ett år, ungefär) och jag funderar på om det inte vore bäst att ha reklam i tankarna när jag kodar upp den, så att de blir en naturlig del av den, och ingenting man slänger in i efterhand. På så sätt kanske det inte blir lika hemskt att ha reklam, inte lika avvikande och avskräckande. I värsta fall är jag alltid positiv till adblock, mest för att jag tycker man har rätt att välja vad man vill se och inte samt vem/vilka man stödjer och inte.

Liknande inlägg:

• Statistikförvirring och rejäla I-landsproblem
• Malmö lever farligt
• SF-härvan

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Hur farligt är reklam?

Det är jobbigt att vittna. Eller, jobbigt och jobbigt, jo, det är jobbigt. Tyckte jag. Först och främst var jag grymt nervös. Polarna som satt med som åhörare sa att jag skakade, vilket jag själv inte märkte av, direkt. Först var jag nervös av inget speciellt skäl. Sen när jag kom in så gick den där förståelselösa nervositeten över. Men då uppfattar man helt plötsligt var man sitter, och hur många det är som sitter med den. Jag vet inte exakt, men 5-6 nämndemän, sedan två målsägande med tillhörande åklagare plus en försvarsadvokat och den åtalade. Och de tittar på en. Lyssnar. Ställer lite frågor. Och man är så noga med att inte klanta sig, så att man trissar upp sig själv till max, av rädsla för att inte höra vad personen som just för tillfället säger något, för att missförstå en fråga, för att inte ha något svar.

Först fick jag frågan om “Markus” verkligen var mitt förnamn. Jo, ja, det är det. Ojsan, kommer man på, jag pratar ju i mach 2, jag måste lugna ner mig och prata tydligare. Då kontrollerar de efternamnet också. Shit, då svarar man i mach 3 istället. Nästa gång man säger något så går det snabbare än ljuset. Sen ska man avlägga eden, och då är man så koncentrerad på att svara lugnt att man nästan glömmer av att man ska svara överhuvudtaget.

När det var avklarat så var det åklagarens tur att snacka. Då rann det av som en slöja. Och då slog det, som jag sa innan, att det sitter massa folk och stirrar på en. Och halva delen av den tajtaste delen av umgängeskretsen sitter bakom och stirrar de med. Och lyssnar.

Sen kommer det frågor. Inte nog med att man ska försöka minnas vad som händer, man sitter och analyserar frågorna så mycket att man nästan blir kollrig. “Vadå, vad spelar det för roll hur jag känner honom? Varför undrar de? Kunde de inte frågat det i förhöret? Varför får man ingen info om hur det här går till?”

Sen när åklagaren är klar så är det försvarsadvokatens tur. Och han vriiider och vääänder på frågorna, så man blir ännu mer kollrig och inte har någon som helst koll på vad man säger. Sen börjar han referera till förhörsprotokollet (som är sedan nästan ett år sen) och frågar om man menar det här eller det som står, och jag kunde för mitt liv knappt förstå skillnaden. Speciellt inte när förhörsbruden uppe på snutstationen har skrivit något jag inte alls minns att jag sagt, inte alls mina ord. Men det kan man ju inte säga. Så man säger att man inte riktigt minns, men jo, det var väl så. Sen känner man “fuck, de här jävla slipsknutarna hänger ju inte alls med i vad det är som hänt, hur man känner sig när man ser någon bli slagen blodig eller hur man reagerar när en polare ligger på golvet och blir sparkad.”

Summa sumarum. Jag har grymt svårt att känna mig nöjd med vittnesmålet. Samtidigt tänker man att det var två andra vittnen, plus de målsägande och den åtalade, så de får ju historien berättad flera gånger. Utöver det har de säkert läst mitt förhörsprotokoll flera gånger, så de har antagligen koll på vad det är jag sagt där.

F.ö. tänkte jag på en sak. En annan polare sa att man ska skriva under sitt förhörspapper, alltså, grejerna förhörsbruden skriver upp. Jag skrev inte på eller läste igenom någonting, så vitt jag kan minnas. Udda.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Vittnesmål

Liknande inlägg:

• Antingen händer det saker på svenska landsbygden som inget vet något om, eller så är det bara någon som blivit lurad.

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Sån här spam har jag inget emot

Jag kan se varför människor tycker det är dumt att SF inte vill ha Biotiders besökare osv. på sin sida. Men jag kan också se varför SF stänger ner sidan.

Om inte SF har lagt upp information om filmer, biotider osv i ett format som uppmanar till farming (t.ex. RSS, excel-blad eller vad som helst), så har väl biotider.se egentligen ingenting med informationen att göra, om de inte hört med SF före? Visst, man kan fortfarande samla in information och crawla sidor även om de bara är vanliga HTML-dokument, men man borde ställa sig frågan hur pass vettigt det är att göra det i sådan skala som biotider gjorde, utan att höra med SF om det är ok först. Om inte annat kanske SF får för sig att blockera Biotider. Eller ja. De fick ju för sig det. Men, liksom, det borde de ha kunnat vänta sig lite tidigare.

Jag hade också blivit sur om någon hade crawlat min sida och serverat den till “90.000 i månaden” utan att fråga först.

Sen att det är dumt av SF att inte vilja göra det lättare, eller inse marknadsföringsvärdet i att ha en sida som Biotider, eller varför inte en hel hop med sidor som tävlar om att få mata besökare till SF; det är en helt annnan sak. Vad jag tycker om det kanske jag kan ta när jag inte måste skynda mig till bussen.

Liknande inlägg:

• Undra om jag är kräsen

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln SF-härvan

Liknande inlägg:

• Undra om jag är kräsen
• Två fulla veckor

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln AoE3

Jag verkar inte kunna hitta någon film att se på, något spel att spela eller någon TV-serie att se på. Nu blev jag dessutom attackerad igen på TribalWars, så jag tog bort mitt konto, eftersom det ska vara så svårt att bli stor och samla poäng i en “stam” som inte faller ihop eller där man inte behöver hålla på och attackera folk till höger och vänster. Where’s the love?

Senaste dagarna har jag spelat Age of Empires 2 (efter att ha blivit fetspöad av en polare, måste nöta nöta nöta så jag har lite mer chans nästa gång), vilket är ett hyffsat tidsfördriv, men inte direkt det nyaste eller roligaste. Jag funderar på att testa Age of Empires 3 igen, men jag vet inte, har ju avinstallerat det två gånger av olika skäl, kanske är dumt att försöka igen. Men men, det är säkert värt en chans till.

Serie har jag fortfarande inte hittat någon. Lite segt. Ingenting att följa. Dessutom strejkar ju författarna till alla bra serier, typ Scrubs, och strejken gör att det i allmänhet är osäkert på film och TV-fronten. Både Californication och Entourage har sagts hänga på strejken. Scrubs kanske inte gör en full säsong om inte strejken tar slut snart. Och vem vet hur många bra serier man hade kunnat glo på om det inte vore för den förbannade strejken. Snart börjar det gå ut över filmindustrin på riktigt också, eftersom det börjar ta slut på förhandsskrivna manus, såvitt jag förstår. De kan ju inte ens anpassa existerande manus under arbetet utan att “strejkbryta”, as far as I know. Tråkigt.

Jaja, nu ska jag pröva AoE3 och “Hard to be a God”. Det såg lite Fable-esque ut, får hoppas att det är ens litelitelite lika kul. Annars får jag lyssna på Leng Tch’e och Genocide Superstars och och nöta sönder AoE lite till.

Liknande inlägg:

• Undra vad som hänt nu
• Last.TV

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Undra om jag är kräsen

Kvällen startade på Thai Silk Palace här i Borås, där vi intog en hyffsat god thaibuffé med allt som hör till.

Självklart skulle servitrisen, en gammal parallelklasskompis f.ö, få reda på att man firade födelsedagen, så alla fick gott ställa sig och vråla “JA MÅ HAN LEVA” för fulla lungor, medans servitrisen tände ett smärre fyrverkeri och gav mig en San Fransisco (och hon var väldigt noga med att påpeka att det egentligen var en tjejdrink, men det var ingen som tyckte att det var ett dåligt val..)

Vidare drog vi, efter 2½-3 timmars smaskande, och hamnade på “1 rum och kök” i närheten, där det blev livat, jag blev kajalmålad i pannan (men det tyckte inte vakterna på “Tonic” om när vi väl drog dit), halva gänget promptade på att bjuda på öl och det snackades allt från lumparliv till metal (på en rätt djup nivå, ska jag få lov att tillägga!).

Sen blev det lugn hemgång med flickvännen, som f.ö. köpt två Nasum-skivor (“Shift” och “Inhale/Exhale”) samt en halsduk i födelsedagspresent (zeh grind is on, bitches).

Kort sagt, allt har varit skitbra under lovet, även om det varit lite tunt med internetaktivtet från min sida.

Ojoj, glömde nästan, gott nytt år och allt sånt där!

Liknande inlägg:

• Blåbärsfingrar
• Nu hände det!
• Den sista timmen är alltid värst

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Två fulla veckor

Jag såg på I’m not there innan. Och den funkade inte alls för mig.

Alltså, den var inte dålig. Den var bara förvirrande. Mest för att jag egentligen inte kollade upp nånting om filmen innan, jag har bara läst att den skulle vara bra, så jag tänkte att den kunde få fördriva lite av min tid. Men jag hängde inte med alls. Jag somnade inte, jag irrade inte bort i tankarna eller nåt, jag orkade bara inte hänga med i filmen. Vanligtvis skulle det ha varit min sorts film. Seg. Man vet inte riktigt om den rör sig framåt eller inte. Flummig. Full av eftertanke. Men den här filmen, den gjorde ingenting för mig. Kändes bara som om det var massa skådespelare som stod och var allmänt skådespelaraktiga. Bra var de, men jag fattade inte ett skit av vad de ville. Eller vad filmen ville ha sagt. Att NÅNTING skulle bli sagt, det var alldeles klart. Men inte ett ksit om vad.

Fast så vet jag ingenting om Dylan heller.

Liknande inlägg:

• Statistikförvirring och rejäla I-landsproblem
• Det är rätt stor skillnad på olika filmer har jag kommit på

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Förvirring

Upptäckte precis att Flickr lagt till stats till alla Pro-konton, vilket innebär att ockå mitt konto har fått stats!

Statsen är, som det står på Techcrunch, ungefär som Google Analytics, och visar riktigt sköna godsaker till stats. Jag hade ingen aning om att statsen varierade så, vissa dagar toppar det och vissa är det i botten, men tydligen. Det går att se att statsen toppas när man lägger upp bilder, men det är väl rätt logiskt när man väl tänker efter, antar jag.

Man kan också se alla möjliga stats på vilka bilder som har tags, vilka som inte har det, vilka som är i sets osv osv. Även en bra översikt på vilka bilder som är mest sedda under olika perioder. Helt underbart. Tummen upp, Flickr!

Liknande inlägg:

• Flickr pro.
• Borås på Flickr – update
• Borås at Flickr

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Flickr-stats

Jag kontaktade Manufrogs support och undrade om det fanns något de kunde göra, men de hade ingen aning om vad det kunde bero på. Personen jag hade kontakt med tittade ändå efter en IP-ban på vår hemlina (eftersom alla andra verkade kunna komma åt sidan utan problem), hörde efter med datacentret och prövade från alla de olika internetabbonnemang och dylikt han kunde komma åt. Efter ett tag verkar det ha ramlat in fler felanmälan, men jag har inte hört något om vad som kunde ha varit problemet. Det var fortfarande oläst vid 14-tiden när jag åkte till skolan, och nu när jag satte mig igen runt 20-tiden så funkade det som vanligt.

Problemet var alltså att jag inte alls kunde komma åt servern som min hemsida ligger på. Varken via FTP, HTTP, mail eller något annat protokoll, helt enkelt alla som var pekade mot serverns IP. Jag kunde inte tracerouta servern (men de andra manufrog-servrarna funkade fint) och jag kunde inte nå den via ping eller något annat verktyg, vilket jag testade för att avgöra om det var domänerna eller linan som inte funkade (och för att kunna jämföra med lite annat folk som hjälpte mig att kolla pingsvar och traceroutehopp osv).

Jag hade tänkt ringa vår ISP och kolla om de hade någon aning om vad det kan ha varit som åstadkom problemet, och jag bytte även en sekundär DNS-server (chalmers, tack W) i samband med alla kollar, fast jag vet inte när den har kickat in.

Stort tack ändå (och igen) till Manufrogs support, känner sig verkligen uppskattad när supporten skickar mail efter mail med uppdatering och information om vad de har försökt göra osv. Läst tillräckligt mycket mardrömsrapporter om supporter för att uppskatta det ordentligt!

Om någon annan har haft problem att komma åt supermumin.net eller lassinniemi.se, hör gärna av er (jättegärna med ISP/annan relevant information)!

Liknande inlägg:

• Domäntrubbel
• Lite hemsidehax
• Bloggers kommentatorfält

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Åtkomstproblem

För ett par år sen var jag en riktig bokmal. Jag plöjde igenom böcker snabbare än jag kunde berätta om dem. Jag fick tag på något att läsa, sträckläste boken från pärm till pärm och fortsatte med nästa, i all oändlighet.

Jag kunde låna tre-fyra böcker på biblioteket, av alla möjliga genrer, fantasy, deckare, lite av blandad sort, och bara plöjde igenom böckerna. Mellan skola, fotbollsträningar, vänner, framför tekoppar, läskglas, tuggandes på kex, godis.

För ett par färre år sen, ungefär när jag började gymnasiet, slutade jag läsa lika mycket. Jag hade annat för mig, datorer, lite fler och aktivare vänner, en flickvän, en dator med bredband och ett allt större intresse över vad som fanns där.

Igår avslutade jag sjunde boken i Harry Potter-serien, den sista och absoluta avslutningen på serien. På ungefär 24 timmar. Plöjde igenom, som på gammalt vis. Bara läste och läste och läste och ett par timmar förflöt, man tappade tanken på allt annat och bara läste och läste och läste, åkte till skolan en sväng, kom hem, fortsatte läsa, läsa, läsa. Och sen var man klar.

Och det är ett sånt tomt sug i kroppen och huvudet. Jag är på väg att läsa Potter hela tiden igen, och när jag kommer på att jag är klar med boken så börjar jag bara tänka på vart jag kan hitta något annat att läsa, något annat att bara suga i mig. Det är inte ett tidsfördriv, det är inte något att fylla upp slötid och skit med, det har jag filmer, artiklar, vänner och allmänt att göra. Det är helt enkelt ett genuint läsintresse, som bara bolmar på och vill ha något mer att läsa. Jag har ett par gamla böcker att läsa, suga i mig så länge, men jag vet att det inte kommer funka. Jag måste skaffa mig ett bibliotekskort och leta reda på lite andra böcker att läsa, kanske de där Jules Verne-romanerna jag inte hittade, kanske någon av de första Robert Jordan-böckerna (där har man ju ett projekt, tror inte ens jag orkar bry mig om att han dog innan han avslutade böckerna), kanske kolla runt lite och se vad mer som rekommenderas.

Jag vill inte tappa den här känslan av tomt sug, egentligen. Jag vill fylla det och sen ha tillbaks det. För på något sätt är det grymt skönt att ha ett sugande intresse för någonting. Det är skitgött att vilja göra någonting. Jag menar inte att jag aldrig annars vill göra någonting, men för det mesta gör man det och sen känns det inte så mycket mer. Men en bra bok gör att jag verkligen känner någon sorts uppfyllande. Ett intresse som bara flyter på framåt och som man känner sig inspirerad och stimulerad av. Känner mig alltid lite skarpare och bättre när jag läst en tjock fet bok som fått mig att fundera lite. Nu var Potter kanske inte den som fick mig att fundera mest, men det är en serie som alltid fått mig att känna en massa, lite sådär känslosam, rörande på rätt vanliga ämnen (vilket, gissar jag, gett den dess succé). Det fick igång intresset igen, nu ska det bara inte slockna.

Liknande inlägg:

• 10 mer eller mindre tröstande låtar

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Avslutning eller fortsättning?

Fast jag har alltid stört mig på att actionfilmer ska blandas med massa andra saker. Det ska komma in romantik. Humor. Familjevärderingar osv.

Därför älskar jag filmer som Crank, Smokin Aces och Shoot ‘Em Up, filmer där den, nästan humoristiskt, överdrivet överdrivne hjälten har ett litet skäl till att döda hundratals, utan all översliskig romantik och så vidare. Det är explosioner för explosionernas skull. En film (eller filmserie) jag nästan skulle vilja placera där är Die Hard, speciellt nyaste, Live Free Die Hard . Den var störst av de fyra på hela “action för actions skull”-grejen.

Nu säger jag inte att romantik, humor och familjevärderingar är dåligt i sig, men jag tror att hela den här actiongrejen blir lite mer glorifierad och ses mer kritiskt när den sätts ihop med andra, mer realistiska värderingar och situationer. Vem som helst fattar att filmer som Shoot ‘Em Up inte händer på riktigt, snubben skjuter ~10-20 pers med en bebis i famnen, liksom, det går inte att se som annat än total fiktion. Men när hjälten i någon film kämpar för sin fru och sina barn och blir skadad och gråtande förklarar hur mycket han älskar dem, så blir det lite mer diffust och mer verkligt. Då känne man kanske ännu mer att våld bara kryper närmare och närmare inpå en. Vissa får för sig att våldet är verkligt. Att man ska nita alla som eventuellt stöter på ens flickvän. Att man borde köpa hem en pistol eftersom det kan hända att man måste skjuta fem-sex pers nån dag för att det kan hända att det kommer folk och försöker våldta och mörda familjen.

Ok, jag kanske överdriver osv, men iaf. Jag menar bara att action för actions skull, det kan jag köpa. Action och dödande maskerat i massa finheter, inte min grej. Ska man göra en actionfilm, gör en actionfilm, allt annat kan lika gärna låtas vara, i min mening. Mest för att det blir så mycket grin över actiongenren.

Liknande inlägg:

• Releasedatum, HATA
• Oscarsgalan är slut.
• Lov och film

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Hjärndöd action

Jag har flera sätt att få statistik om besökare till den här sidan att välja på. Två av dem, awstats och webalizer, är jävligt bra, de har också mest ackurat statistik eftersom de genererar all statistik via loggarna från webservern, vilket är rätt bra rå statistik, och därför blir mer “verklig”. Den visar iofs också träffar på allt som ligger på supermumin.net, om jag förstått allting rätt, så det är inte bara den här sidan, utan jag ser också vilka andra filer som blir accessade och sådär. Det har jag, till större delen, löst genom att ha allting på separata domäner eller på subdomäner (t.ex. dev.supermumin.net för “projekt” jag kodar på eller dylikt), så att de hamnar på egna statistiksidor.

Utöver awstats och webalizer har jag också WP-ShortStat installerat i WordPress, vilket bara visar statistik för de filer som blir hämtade via wordpress (vilket iofs också blir alla felmeddelanden osv), och inte allt som ligger under supermumin.net. Det blir rätt precist och bra, och egentligen är det den statistik som är mest relevant när det gäller bloggen.

Problemet är det, att alla tre visar totalt olika när det gäller till unika besökare, träffar och dyl. I fallet loggbaserade mot wordpressbaserade är det ju rätt självklart. Men i fallet loggbaserat mot loggbaserat (awstats och webalizer) blir det lite svårare. Jag gillar båda två rätt mycket, de visar statistik på ett bra och relevant sätt. Men de visar väldigt olika.

Jag har nån sorts teori, som jag försöker rättfärdiga ungefär varje gång jag besöker statistiksidorna (ähum, kanske tio gånger per dag?).

AWstats visar unika, träffar och räknar bort kända spambotar, emailharvesters osv, och försöker visa relevanta besökare (“verkliga” besökare), folk som kommer via webläsare osv. Det kan nog inte vara det lättaste, när många botar maskerar sig som webläsare, och vissa besökare har javascript avstängt, precis som spambotarna. AWstats försöker också sålla bort sökmotorcrawlers (t.ex. googlebot, boten som går igenom hemsidor och farmar in information som sedan hamnar i sökmotorn) och visa dem separat.

Webalizer däremot, sållar inte bort lika mycket, och visar t.ex. sökmotorcrawlers (jag har inte så stor koll på webalizer vs. botar, så jag kan inte säga något om det) tillsammans med “verkliga” besökare, vilket gör att mina “toppbesökare” i webalizer består av diverse sökmotorbotar. Inte precis roligt.

Varför stör jag mig på det?

För jag har egentligen ingen verklig koll på hur många eller vilka osm besöker min hemsida, hur ofta eller varifrån de kommer. Genom awstats och shortstat har jag en rätt bra koll på vilka sökord folk hittar hit via, eller vilka bloggar som ger refererlänkar och vilka bloggportaler som skickar hit besökare. Men jag har egentligen ingen koll på hur många de är, varför de kommer hit eller hur länge de stannar.

Genom Feedburner vet jag att omkring 20 pers läser eller besöker min sida via RSS, men resten? Snittet i awstats/shortstat/webalizer ligger på ungefär 60-70 unika besökare per dag, vilket låter som rätt mycket på något sätt. Hur många återkommande besökare har jag noll koll på, men jag har flera hundra träffar per dag (träffar betyder väl ugnefär att någon som varit inne på sidan är inne på någon del av sidan igen), men jag har ingen ordentlig koll på vilka det är som genererar dem.

Förr i tiden använde jag mig av “delineateit”, fast det är nerlagt. Det var en tjänst jag vågade lita på, för jag valde vilka sidor som skulle representeras av delinateit, jag visste också ungefär vad den räknade bort och inte. Sedan körde jag Google Analytics ett tag, men det var inte riktigt min grej. De senaste veckorna har jag kört Analytics igen, men jag har inte fått några bra resultat på det, den räknade inte besökare övht vissa dagar, och ibland hade jag max 20 besök på en vecka, något som inte alls känns speciellt träffande när jag får flera hundra träffar i alla andra statistikprogram.

Om någon, NÅGON, NÅGON, har ett bra förslag på hur jag ska göra, vilket jag ska välja och lita på eller något, snälla, dela med dig, för jag börjar bli riktigt förvirrad.

Liknande inlägg:

• Superklanten
• Den där jäveln
• Delineateit

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Statistikförvirring och rejäla I-landsproblem

Liknande inlägg:

• Lov och film
• Onlineserier
• Farsgubben tar saken i egna händer..

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Minimize me

Idag skulle jag kommentera hos Schyffert, så upptäckte jag att jag var automatiskt inloggad på Google-kontot. “Oh, nice, jag slipper fylla i de där jobbiga uppgifterna för att hålla en och samma identitet på stället jämt.”

Min tanke var då att man i inställningarna för kontot (via, tydligen, Bloggers interface) kunde ställa in det där som jag alltid fyller i annars, namn, hemsida osv. Men tydligen inte.

Antingen kan man ha sin Blogger-URL eller ingenting alls. Iaf hittade inte jag något annat. Lite smått irriterande, tyckte jag.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Bloggers kommentatorfält