Jag gillar serietidningar. Kalle Anka, Lilla Fridolf, 91:an, Kronblom.. Alla såna där roliga. Och sköna.

Men det är ju inte de enda serietidningarna som finns.

Morsan och jag hittade en kasse med serietidningar i källaren för ett par år sen. Tydligen hade inte grannen någon lust att ha kvar skiten längre. Det var en salig blandning av alla möjliga olika sorters tidningar. Några gamla Kalle, lite 91:an, några Fridolf, och en hel jävla massa Agent X9 och Modesty Blaise. Sen dess har jag plockat fram ett par av de där agentsamlingarna och försökt läsa några äventyrsserier, men jag fastnar aldrig. De är ju så.. Jag vet inte. De fastnar inte. Seglar sakta förbi näthinnorna utan att göra något som helst intryck.

Det är inte så att 91:an förändrat mitt liv med någonting, men det är liksom det som är bra med 91:an. 91:an försöker inte. Det är meningen att den ska segla förbi och vara lättsam underhållning ett tag. Du kanske garvar, fnissar och kanske t.om. återberättar någonting som 91:an och 87:an gjort, men du tänker inte speciellt mycket på det efter att du lagt undan tidningen, torkat dig och tvättat händerna.

Men Agent X9 etc, det känns som om de försöker klämma in någonting som ska vara mycket större. Det är som med James Bond-serierna. Det funkar inte. Visst, det är Bond. Men det är inte Bond. Det funkar bara inte. Rutorna är för små. För kladdigt. För få sidor för att handlingen ska funka. Det funkar bara inte. Försöker för mycket.

Okej då. Jag bara försöker. Egentligen tycker jag inte så. Jag gillar bara inte Agent X9.