För ett par år sen var jag en riktig bokmal. Jag plöjde igenom böcker snabbare än jag kunde berätta om dem. Jag fick tag på något att läsa, sträckläste boken från pärm till pärm och fortsatte med nästa, i all oändlighet.

Jag kunde låna tre-fyra böcker på biblioteket, av alla möjliga genrer, fantasy, deckare, lite av blandad sort, och bara plöjde igenom böckerna. Mellan skola, fotbollsträningar, vänner, framför tekoppar, läskglas, tuggandes på kex, godis.

För ett par färre år sen, ungefär när jag började gymnasiet, slutade jag läsa lika mycket. Jag hade annat för mig, datorer, lite fler och aktivare vänner, en flickvän, en dator med bredband och ett allt större intresse över vad som fanns där.

Igår avslutade jag sjunde boken i Harry Potter-serien, den sista och absoluta avslutningen på serien. På ungefär 24 timmar. Plöjde igenom, som på gammalt vis. Bara läste och läste och läste och ett par timmar förflöt, man tappade tanken på allt annat och bara läste och läste och läste, åkte till skolan en sväng, kom hem, fortsatte läsa, läsa, läsa. Och sen var man klar.

Och det är ett sånt tomt sug i kroppen och huvudet. Jag är på väg att läsa Potter hela tiden igen, och när jag kommer på att jag är klar med boken så börjar jag bara tänka på vart jag kan hitta något annat att läsa, något annat att bara suga i mig. Det är inte ett tidsfördriv, det är inte något att fylla upp slötid och skit med, det har jag filmer, artiklar, vänner och allmänt att göra. Det är helt enkelt ett genuint läsintresse, som bara bolmar på och vill ha något mer att läsa. Jag har ett par gamla böcker att läsa, suga i mig så länge, men jag vet att det inte kommer funka. Jag måste skaffa mig ett bibliotekskort och leta reda på lite andra böcker att läsa, kanske de där Jules Verne-romanerna jag inte hittade, kanske någon av de första Robert Jordan-böckerna (där har man ju ett projekt, tror inte ens jag orkar bry mig om att han dog innan han avslutade böckerna), kanske kolla runt lite och se vad mer som rekommenderas.

Jag vill inte tappa den här känslan av tomt sug, egentligen. Jag vill fylla det och sen ha tillbaks det. För på något sätt är det grymt skönt att ha ett sugande intresse för någonting. Det är skitgött att vilja göra någonting. Jag menar inte att jag aldrig annars vill göra någonting, men för det mesta gör man det och sen känns det inte så mycket mer. Men en bra bok gör att jag verkligen känner någon sorts uppfyllande. Ett intresse som bara flyter på framåt och som man känner sig inspirerad och stimulerad av. Känner mig alltid lite skarpare och bättre när jag läst en tjock fet bok som fått mig att fundera lite. Nu var Potter kanske inte den som fick mig att fundera mest, men det är en serie som alltid fått mig att känna en massa, lite sådär känslosam, rörande på rätt vanliga ämnen (vilket, gissar jag, gett den dess succé). Det fick igång intresset igen, nu ska det bara inte slockna.

Liknande inlägg:

• 10 mer eller mindre tröstande låtar

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Avslutning eller fortsättning?

Jag gläder mig iaf. Alltid ett sånt jävla tjat om honom.

Liknande inlägg:

• Den där jäveln
• Förkyld igen
• Är det bara jag som tröttnat på ordet ‘blogg’ ?

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Den där jäveln, igen