Supermumin

Elstrul

2008-03-28 — Taggar: Borås, Klanteri, Livet i allmänhet

Det här är lagom skoj. Det är något som strular med elen i huset eller i närheten. Min dator har startat om sig två gånger hitills för att det blivit ett sånt där jättekort avbrott i elen, så att allting stängs av och sätts på lite snabbt.Det hade inte varit sådär jättejobbigt om det inte vore för att allting man håller på med snabbt försvinner, och alla program har inte samma finess som firefox (återuppta session). Lagom struligt. Farsan tror att det har med nybyggnationen på gården jämte att göra. Får väl hoppas att det inte håller på allt för länge.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Videomix blir Hemmakväll

2008-03-20 — Taggar: Film, Intressant, Klanteri, Livet i allmänhet

Jag brukar åka med två olika bussar till och från stan. De åker på var sin sida om lokala köpcentrumet. I köpcentrumet finns bl.a. Videomix, som egentligen syns från båda hållen, men av något skäl så brukar jag märka det tydligare från det hållet jag inte åker så ofta.

Häromdagen fanns där inget Videomix. Där fanns Hemmakväll. Första tanken som slog mig var att Videomix kanske hade bytt lokaler. Men icke! De har bytt namn helt och hållet.

Osmidigt värre var ju att de bara häromdagen skickade ut en sån där “Nu har vi dessa filmer och erbjudanden”-folder. Det må mycket väl ha stått däri, men det märkte inte jag när jag slog igenom uppslagen väntandes på mitt te. Hmpf. Smidigare kunde de ju ha gjort det.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Woho, surprise!

2008-03-17 — Taggar: Borås, Intressant, Livet i allmänhet, Ninjan0rp, Oh Teh Envy

R dök precis upp på min lektion och frågade efter mig \o/

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Vittnesmål

2008-02-21 — Taggar: Intressant, Livet i allmänhet, Poop, Psychobabble

Jag vittnade i ett misshandelsfall igår. Ett misshandelsfall som det nästan gått ett år att få upp i rätten, f.ö.

Det är jobbigt att vittna. Eller, jobbigt och jobbigt, jo, det är jobbigt. Tyckte jag. Först och främst var jag grymt nervös. Polarna som satt med som åhörare sa att jag skakade, vilket jag själv inte märkte av, direkt. Först var jag nervös av inget speciellt skäl. Sen när jag kom in så gick den där förståelselösa nervositeten över. Men då uppfattar man helt plötsligt var man sitter, och hur många det är som sitter med den. Jag vet inte exakt, men 5-6 nämndemän, sedan två målsägande med tillhörande åklagare plus en försvarsadvokat och den åtalade. Och de tittar på en. Lyssnar. Ställer lite frågor. Och man är så noga med att inte klanta sig, så att man trissar upp sig själv till max, av rädsla för att inte höra vad personen som just för tillfället säger något, för att missförstå en fråga, för att inte ha något svar.

Först fick jag frågan om “Markus” verkligen var mitt förnamn. Jo, ja, det är det. Ojsan, kommer man på, jag pratar ju i mach 2, jag måste lugna ner mig och prata tydligare. Då kontrollerar de efternamnet också. Shit, då svarar man i mach 3 istället. Nästa gång man säger något så går det snabbare än ljuset. Sen ska man avlägga eden, och då är man så koncentrerad på att svara lugnt att man nästan glömmer av att man ska svara överhuvudtaget.

När det var avklarat så var det åklagarens tur att snacka. Då rann det av som en slöja. Och då slog det, som jag sa innan, att det sitter massa folk och stirrar på en. Och halva delen av den tajtaste delen av umgängeskretsen sitter bakom och stirrar de med. Och lyssnar.

Sen kommer det frågor. Inte nog med att man ska försöka minnas vad som händer, man sitter och analyserar frågorna så mycket att man nästan blir kollrig. “Vadå, vad spelar det för roll hur jag känner honom? Varför undrar de? Kunde de inte frågat det i förhöret? Varför får man ingen info om hur det här går till?”

Sen när åklagaren är klar så är det försvarsadvokatens tur. Och han vriiider och vääänder på frågorna, så man blir ännu mer kollrig och inte har någon som helst koll på vad man säger. Sen börjar han referera till förhörsprotokollet (som är sedan nästan ett år sen) och frågar om man menar det här eller det som står, och jag kunde för mitt liv knappt förstå skillnaden. Speciellt inte när förhörsbruden uppe på snutstationen har skrivit något jag inte alls minns att jag sagt, inte alls mina ord. Men det kan man ju inte säga. Så man säger att man inte riktigt minns, men jo, det var väl så. Sen känner man “fuck, de här jävla slipsknutarna hänger ju inte alls med i vad det är som hänt, hur man känner sig när man ser någon bli slagen blodig eller hur man reagerar när en polare ligger på golvet och blir sparkad.”

Summa sumarum. Jag har grymt svårt att känna mig nöjd med vittnesmålet. Samtidigt tänker man att det var två andra vittnen, plus de målsägande och den åtalade, så de får ju historien berättad flera gånger. Utöver det har de säkert läst mitt förhörsprotokoll flera gånger, så de har antagligen koll på vad det är jag sagt där.

F.ö. tänkte jag på en sak. En annan polare sa att man ska skriva under sitt förhörspapper, alltså, grejerna förhörsbruden skriver upp. Jag skrev inte på eller läste igenom någonting, så vitt jag kan minnas. Udda.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Yearly..yeah maybe not

2008-01-29 — Taggar: Livet i allmänhet

It’s the yearly “tell your friends about little gamers”-week.. so.. ok.. maybe not, but you should still tell your friends ;)

Little Gamers

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Två fulla veckor

2008-01-06 — Taggar: Familj, Foto, Intressant, Livet i allmänhet, Nöje

Det är två fulla veckor som innebär jullov. Mest för att inom 14 dagar, så är det julhelg, nyårshelg och sedan min födelsedag samt skolstart. Julhelgen var helt grymt trivsam, skönt avslappnad och bra och ingenting gick fel. Nyårshelgen var helt galen, grymt skoj, men helt galen. Finns nog säkert massa folk som vet vad jag menar. Den här sista helgen har också varit helskön. Jag fyller nämligen 20 år imorn, så jag samlade ihop gänget och gick ut och käkade igårkväll.

Kvällen startade på Thai Silk Palace här i Borås, där vi intog en hyffsat god thaibuffé med allt som hör till.

Självklart skulle servitrisen, en gammal parallelklasskompis f.ö, få reda på att man firade födelsedagen, så alla fick gott ställa sig och vråla “JA MÅ HAN LEVA” för fulla lungor, medans servitrisen tände ett smärre fyrverkeri och gav mig en San Fransisco (och hon var väldigt noga med att påpeka att det egentligen var en tjejdrink, men det var ingen som tyckte att det var ett dåligt val..)

Vidare drog vi, efter 2½-3 timmars smaskande, och hamnade på “1 rum och kök” i närheten, där det blev livat, jag blev kajalmålad i pannan (men det tyckte inte vakterna på “Tonic” om när vi väl drog dit), halva gänget promptade på att bjuda på öl och det snackades allt från lumparliv till metal (på en rätt djup nivå, ska jag få lov att tillägga!).

Sen blev det lugn hemgång med flickvännen, som f.ö. köpt två Nasum-skivor (”Shift” och “Inhale/Exhale”) samt en halsduk i födelsedagspresent (zeh grind is on, bitches).

Kort sagt, allt har varit skitbra under lovet, även om det varit lite tunt med internetaktivtet från min sida.

Ojoj, glömde nästan, gott nytt år och allt sånt där!

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

God jul -07!

2007-12-24 — Taggar: Livet i allmänhet

God jul!

En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Förvirring

2007-12-23 — Taggar: Film, Intressant, Klanteri, Livet i allmänhet

OK, nu är jag jätteförvirrad.

Jag såg på I’m not there innan. Och den funkade inte alls för mig.

Alltså, den var inte dålig. Den var bara förvirrande. Mest för att jag egentligen inte kollade upp nånting om filmen innan, jag har bara läst att den skulle vara bra, så jag tänkte att den kunde få fördriva lite av min tid. Men jag hängde inte med alls. Jag somnade inte, jag irrade inte bort i tankarna eller nåt, jag orkade bara inte hänga med i filmen. Vanligtvis skulle det ha varit min sorts film. Seg. Man vet inte riktigt om den rör sig framåt eller inte. Flummig. Full av eftertanke. Men den här filmen, den gjorde ingenting för mig. Kändes bara som om det var massa skådespelare som stod och var allmänt skådespelaraktiga. Bra var de, men jag fattade inte ett skit av vad de ville. Eller vad filmen ville ha sagt. Att NÅNTING skulle bli sagt, det var alldeles klart. Men inte ett ksit om vad.

Fast så vet jag ingenting om Dylan heller.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Ni har väl inte missat…

2007-12-07 — Taggar: Livet i allmänhet

Loopias julgodis, .se-domäner för 19kr/stycket. Binero har även någon sorts erbjudande med en gratis .se-domän, fast jag är lite mer tveksam om jag ska nappa på det. Då bestälelr jag hellre genom loopia, där har jag resten av mina domäner, och trivs bra med deras kontrollpanel osv.

Jag registrerade en extra domän till min fotoblogg och egosida, just nu vidarebefodrar den bara, men jag ska nog göra så att den “ordinarie” domänen hänvisar till .se-domänen, mest för att den är trevligare och lite mer seriös, och kostar ungefär lika mycket som .pl. Det betyder att jag antagligen låter .pl löpa ut nästa år och förnyar .se-domänen istället. Nu ska jag bara försöka byta ut alla snygga mailadresser jag gjort till .pl-adressen och ersätta dem med .se-adresser, sedan sätta mig och ordna så att hemsidan byter “ordinarie” adress.

Något trevligt jag precis upptäckte (var inte helt säker på att det skulle vara så) var att loopia vidarebefodrar domän.tld/mapp/ till annandomän.tld/mapp/ automatiskt. Om ni förstår vad jag menar. Helt underbart, slipper man få fula felmeddelanden på länkar det närmsta året.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.

Gruppmentalitet

2007-11-08 — Taggar: Livet i allmänhet, Musik, Psychobabble, Tankar och funderingar, Tankeställare

Jag håller på att läsa “Reginas sång” av David och Leigh Eddings, en bok som i kort handlar om en mentalsjuk flicka. I boken nämns människors tendens att göra allting i grupp. Det fick mig att börja tänka lite smått, bara nån fundering här och nån tanke där.

En del verkar sträva efter att vara annorlunda, i musiksmak, i klädstil, i humor, i sättet de pratar, i sättet de gör saker, vad man än tänker på så verkar det finnas någon som har bestämt sig för att göra det annorlunda än den stora massan. Det leder mig osökt tanken till folk som ska försöka basunera ut till alla de stöter på att de är annorlunda, försöka klistra sig på ögat hos folk och sticka ut. En del gör allt annorlunda än andra och skyltar sedan med det på stan, eller bland folk, häcklar “svenssons” på internet och konstaterar att de minnsann är annorlunda, för de har svart läppstift istället för rött eller en tröja med My Chemical Romance istället för Britney Spears.

Fast försvinner inte meningen med det hela lite när de sedan söker sig till likasinnade och försöker få ett godkännande? Man ser grupper om ungefär tio pers, alla har de lite olika variationer på samma “annorlunda” tema, lite olika sorters kläder från samma affärer och lyssnar på skivor från olika artister i samma genre. De hänger på samma communityn och försöker få någon (som har lite koll på vad den pratar om) bekräfta att de faktiskt lyssnar på den genre de försöker efterapa och vara fans av, sedan när de får lite mer kött på benen så “flamear” de folk som för sig att försöka tolka musiken efter lite andra kriterier och ifrågasätter genremärkningen. Skriver samma gamla slitna skit på samma gamla slitna ställen och upprepar samma gamla klyschor som någon annan från någon annan “alternativ” livsstil redan konstaterat ett hundratal gånger för 20 år sedan.

Lite därför jag har så svårt att förstå att folk egentligen “väljer en livsstil”. Visst, generellt sett så är de flesta som klär sig alternativt eller som är lite annorlunda “äkta”, eller, så “äkta” man kan bli. Men det känns så snett att folk säger att de vill vara annorlunda, sen byter de umgängeskrets mot en där de automatiskt kommer bli accepterade, eller försöker få med sig någon kompis in i samma “alternativträsk”. Jag förstår att man söker sig till likasinnade, det är inte det jag snackar om, däremot folk som drar sig från att umgås med folk som inte delar samma klädsmak som de själva, folk som egentligen inte försöker vara annorlunda, utan bara försöker bli accepterade i sitt sökande efter uppmärksamhet.

Det är väl egentligen också främsta skälet till att jag själv inte ser ut som random dödsmetalidiot med bandtröjor (som i de flesta fall inom extremmetallen faktiskt är råfula, med rätt få undantag) och gröna kamouflagejeans. För min del känns det nästan mer falskt att faktiskt klä sig efter någon sorts standard, det är för mig ännu mer att rätta sig i ledet bland andra emos, glamrockare och synthare som egentligen klär sig mer efter sin klädstil eftersom de “borde vara annorlunda” än att bara vara mig själv.

De största originalen jag har mest respekt och känner bäst för, det är folk som bara är sig själva, utan att försöka sticka ut på något egentligt sätt. Du skulle inte veta hur annorlunda de är bara av att titta på dem.

Jag menar inte att hacka på någon särskild person, grupp eller liknande, jag försöker bara komma underfund med vad jag har gått runt och tänkt på på senaste. Så sluta grina, bit ihop och var dig själv, om du nu tar illa upp.

En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet". Pusha inlägget.