MMANytt recenserat av The Critics
Som jag kanske har skrivit förut, så bloggar jag även på MMANytt, som idag blev recenserat av (Johan Nilsson på) The Critics.
MMA är ett ämne som har ganska många trogna fans. Om man ser till vilka det är som ser på det, så är sporten såpass mycket i startgroparna, att den minsta gruppen av tittare/anhängare, är s.k. casual fans. De som bara glor en match lite då och då. Visst finns de, och de är väl ganska många, men de är fortfarande den minsta gruppen. Framförallt för att MMA inte är för alla. Det är ju samma sak med boxning, det är knappast alla som sett en hel boxningsmatch. Jag vet att jag bara sett ett par från OS och liknande, men aldrig en riktig proffsmatch.
På så sätt, så får vi på MMANytt in ganska många trogna läsare. Det är folk som hänger på sidan och kommenterar och diskuterar. Jag känner mig minst sagt mindervärdig ibland när jag skrivit ett inlägg, och det är folk som börjar kommentera. Det känns som om alla de som hänger i kommentarfältet är bra mycket mer hängivna, pålästa och genomtänkta än vad jag är i mina inlägg.
Ändå får vi nu reda på att vi är en lite torr sida, faktafylld och med svåra begrepp (jag tycker mest det är synd att vår hårda kamp för humor i samband med rapporteringen inte uppmärksammades – om jag och Martin gick in i “TORR”-mode, då skulle ni få se på torrt), och det känns lite som att vi blir anklagade för att inte rikta oss mot en tillräckligt stor publik.
Jag spenderar inte hiskeligt mycket tid med sidan. Jag är nere på ett par inlägg i veckan, mest för att Martin verkar ha patenterat en maskin som upptäcker vad jag tycker är intressant och sedan postar det. Martin däremot jobbar arslet av sig för att sidan ska gå så bra som den faktiskt gör. Vi har många nya läsare och får tydligen t.om. lite uppmärksamhet utanför den riktiga MMA-kretsen.
Men fortfarande, vi är en torr, faktafylld hemsida med svåra begrepp som inte alls är nybörjarvänlig.
Så jag och Martin diskuterade lite nu. Och jag är lite av åsikten, vafan, jag vet inte om jag riktigt kan ta mig till det.. Det enda jag kan komma på, som skulle göra det lättare för nybörjare, det är att skriva en kort guide eller introduktion om vad det är vi pratar om. Men i det stora hela så är det faktiskt en blogg för de som är intresserade. MMA-intresse får du inte av att läsa en blogg som våran. Det får du av att se på MMA.
Och du, Johan, vlog(g) är en förkortning av videolog(g). Det är inte ett slarvfel.
“Ultimate Fighting – sporten där du får göra ALLT”
Jag gillar MMA. MMA är den nya proffsboxningen, mer eller mindre, det är en publikvänlig kampsportshybrid, mer eller mindre, en mix och blandning av massa olika sorters kampsporter. Det är brottning, det är muay thai (“thaiboxning”), det är brasiliansk jiu jitsu (“bjj”), det är judo, det är karate. En del blandningar är ganska vanliga (t.ex. är brottning/thaiboxning/bjj vanligare än t.ex. brottning/karate/bjj eller brottning/thaiboxning/judo, även om mer eller mindre alla sorters blandningar finns och inte är så lätta att identifiera).
Men, MMA dras med ett väldigt, väldigt dåligt rykte.
Sporten grundar sig i vale tudo, som i princip är en evolution av gatuslagsmål, två män utan handskar som slår varandra sinneslösa i en ring.
Vale tudo blev mer eller mindre känt som “ultimate fighting” när UFC, Ultimate Fighting Championships, började sända det på PPV i USA. Det var kampsport mot kampsport. Karate-utövare mot boxare. Brottare mot thaiboxare. T.om. ninjutsu, kung fu och gatuslagsmål citerades som favoritstilen bland utövarna.
Det är inte MMA.
Skillnaden mellan MMA och den gamla sortens vale tudo är t.ex. att man har handskar. Man har också ronder. Och viktklasser. Och regler i allmänhet.
Slag mot bakhuvudet är förbjudet. Ögonpetning är förbjudet. Skrevsparkar är förbjudet.
Kort sagt, allt det där som mer eller mindre uppgavs vara det som skulle locka folk till vale tudo, har reglerats bort. Beroende på var i världen du befinner dig, så är det också lite olika regler på armbågar och knän mot huvudet. I sverige, t.ex, så är det förbjudet med armbågar mot huvudet över huvudtaget. Det är det också i Japan, men där får du knäa och sparka en motståndare i huvudet, även när han är på marken (det är inte alla organisationer som väljer att tillåta det, men Japan licenserar organisationer med såna regler). I USA får du använda armbågar mot huvudet, både ståendes och liggandes, men knän och sparkar mot huvudet är förbjudet när motståndaren når golvet, står på knä eller har handflator i marken, mer eller mindre.
Min tanke är alltså att skilja på vad folk brukar kalla “ultimate fighting” och MMA.
Den största organisationen i västvärlden när det gäller MMA är fortfarande UFC. Men man får inte, som Josefine Crafoord (eller hur det nu stavas) valde att uttrycka sig, “bita öronen av varandra”.
Det som fick mig att känna mig så tvungen att skriva av mig, är “Vakna med The Voice” idag. Det är bara en stund sen de pratade om när Jakob (Öqvist) var på gymmet med sin “PT” (jag vet inte om jag någonsin hört någon som bor utanför stockholm säga så), som tydligen varit tvungen att låta Jakob köra själv, för att han skulle hjälpa en “ultimate fighter”.
Enligt Jakob hette denne “ultimate fighter” David och skulle köra en titelmatch.
En svensk, som skulle köra titelmatch i ultimate fighting. Jag tror att jag skulle ha vetat det. Faktiskt. Jag försöker hålla koll på MMA-världen, faktiskt.
Beskrivningen av denne Davids träning var väldigt smickrande, det var sjukt vad han imponerade på Jakob. Men tyvärr, Jakob, resten var fel.
Dels heter det inte ultimate fighting. Och dels tror jag inte att denne David, som på beskrivningen låter precis som David Bielkheden, ska köra en titelmatch.
David Bielkheden, om det är honom Jakob har studerat så noga på gymmet, ska köra en match på ett underkort i UFC. Jag är nyvaken och trött och orkar inte kolla upp vilket kort det är (det snurrar massa siffror i huvudet på mig, och jag blandar ihop med sveriges andra MMA-hopp, Per Eklund). Men, iaf, det är ingen titelmatch. Det är inte ens en tv-sänd match, om inte jag minns helt fel (därav underkortet).
Missförstå mig åtminstone fel nu – det är stort att sverige har två utövare i UFC. Det är i princip den högsta nivån man kan nå som MMA-fighter. Men det är skillnad på en titelmatch och underkortet. Förlåt, David, men det håller du med om du också.
Däremot tycker jag inte att det är en dålig sak att det är skillnad. Jag tror nämligen att Jakob knappast hade varit så, förlåt ordvalet, “okunnig” om vi hade haft en svensk titelutmanare i UFC. Jag tror inte att han hade förklarat sporten som “proffsboxning, fast du får göra vad du vill.” Jag tror att det hade varit en lite större nyhet. Jag tror att det hade blivit lite mer legitim uppmärksamhet, det hade varit lite mer liv i nationella tidningars sportsidor. Jag och Martin hade haft fler besökare på MMANytt. TV4 Sport hade kunnat ha någon annan än Paolo Roberto som kommentator och sluppit sända UFC-korten fyra på natten.
Vad gör man när man inte kan sova?
Jo, man surfar runt på Daily Motion och njuter av att höra Bas Rutten kommentera sina egna matcher. Eller för den delen, någon annans match. Den mannen, jag vet inte vad det är, han charmar mig, varje gång.