Liknande inlägg:

• “Vem fan släckte?”

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Vardagsterrorism

Liknande inlägg:

• Roligaste jag sett på länge
• Londonbombningarna uppmärksammas inte bara i väst.
• Så nu kommer det inte bara vara kameror mellan Ulricehamn och Borås?

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Varför inte bara kalla det kidnappning?

Jag tror aldrig jag har sett fram emot en svensk film. Aldrig. Och när jag nu gör det, då har den lokala SF-biografen beslutat att inte visa den.

Jag och flickvännen funderar nu på att åka till Göteborg, bara för att se Låt den rätte komma in. Det skulle kosta oss, tja, ~250 spänn per skalle.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Jag rasar

Det har säkert någonting med att de lockar annorlunda tittare till femman och de hederliga, tråkiga, traditionalisterna (som jag) får flytta över till nian på kvällarna för att få en dos dålig monologhumor och småsluga inslag blandat med halvt om halvt underhållande intervjuer med gäster man egentligen inte bryr sig ett skit om. Men jag vill ha kvar Leno på femman, för det är det enda som påminner mig om talkshowernas största hjälte, David Letterman. Jag har varit svinförbannad på fyran ända sen de bestämde sig för att sätta Lettermans show (som de, om jag inte minns fel, köpte från sexan?) på någon av sina hundra tusen slankanaler som ingen på jorden har eller ser på.

Och ja, det är säkert att läsa ut, men jag har varken kanalen som Letterman går på, eller nian. Slan!

[tags]psychobabble, kanal 5, kanal 9, humor, letterman, leno, kimmel, slan[/tags]

Liknande inlägg:

• Dagens slan. Veckans slan. Hell, it’s even slan of the history här.
• Svensk TV
• Letterman

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Svensk slan-TV-programmering

Smårolig läsning. Fint initiativ, synd att det verkar vara många som är på att förstöra.

Via stationsvakt

Liknande inlägg:

• Möjliga teorier till varför postgubbar cyklar mer i kortbyxor.
• Tack, Runar, tack!
• Mer trubbel

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln “Jag cyklar utan hjälm!”

Jag satt först och funderade på om inte jag borde använda Chyrp för min fotoblogg, istället för TXP, men jag insåg efter ett tag att Chyrp inte har något riktigt XMLRPC-stöd, så jag kan inte posta via flickr, som jag gör nu. Därför beslutade jag mig för att köra det som en riktig tumblelog istället.

Varför, kanske folk undrar?

För att jag har som målsättning att någon gång, kanske inte snarast, men i framtiden åtminstone, hålla den här sidan som en sorts skriveriblogg. Lite seriösare grejer, eller vad man ska säga. Jag har bara inte hittat någon direkt nisch än, och jag har ingen lust att skriva om mitt privatliv, därför blir det lite glest med uppdateringar här.

Jag har egnetligen inte hittat någonting jag är BRA på att skriva om, så jag har inte fått tummen ur och egentligen prövat mig runt för att se om det är någonting jag tycker är SKOJ att skriva om. Jag skulle vilja skriva om teknik. Men jag tycker, åtminstone själv, att mitt teknikvetande är alldeles för “skrapa på ytan” för att jag egentligen ska trivas med det. Jag vet, jag vet, det kan bli en motivation för att lära sig mer om det man skriver, men jag är inte den typen. Jag vill kunna det jag ska skriva om, inte lära mig innan jag skriver. Då skulle jag aldrig få någonting skrivet. Eller inlärt, för den delen heller.

Jag skulle vilja skriva om programmering, men mina programmeringskunskaper har försvunnit rätt långt ner i medvetandet, jag har egnetligen inte programmerat på väldigt länge.

Jag skulle vilja skriva om användarvänlighet och användbarhet, på webben det vill säga, men det är samma där som med teknikvetandet. Jag kan någorlunda för att hänga med i de artiklar och sidor jag läser i ämnet. Men inte riktigt tillräckligt mycket för att jag ska kunna diskutera och ev. debattera ämnet.

Jag skulle vilja skriva humoristiskt. Men jag är helt enkelt inte rolig i text (däremot är jag närmast professionellt humoristisk när jag pratar, tycker jag själv, problemet är mest att rätt få andra tycker som jag).

Det finns mycket jag vill skriva om, men varje gång jag skriver någonting så skrotar jag det helt på egen hand. Jag skrotar nog snart t.om. det här inlägget.

Så, för att återigen komma tillbaka till det jag SKULLE skriva om, så har jag alltså fixat mig en tumblelog.

På den kommer det hamna sköna youtube-videos, roliga länkar, sköna citat, idiotiska irckonversationer och allt möjligt kort, smått och gott som jag kan råka snubbla över när jag surfar runt eller gör något annat med datorn. Vi får väl se hur det går!

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Tumblelog

Liknande inlägg:

• Så nu kommer det inte bara vara kameror mellan Ulricehamn och Borås?
• Om ni inte kommer åt sidan:
• Vad svårt det ska vara då

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Inte länge sidan fick vara ifred

T.ex. den här från England

In the city of York, it is legal to murder a Scotsman within the ancient city walls, but only if he is carrying a bow and arrow.

Eller den här, från Frankrike

Between the hours of 8 a.m. and 8 p.m., 70 percent of the music on the radio must be by French composers.

Den här, från Finland, är dock min absoluta favorit

Donald Duck was once banned because he doesn’t wear any pants.

Via pusha

Liknande inlägg:

• Jag älskar folket bakom Firefox!
• Nu sitter jag på roliga skrämselhistorier
• TuneSquare

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Jag älskar knasiga lagar

Jag fick hjälp med den grundläggande designen (precis som med den här första designen), men den har sedan dess ändrats rätt mycket. I princip finns bara placeringen av headern och ett par av färgerna kvar av originalsidan, resten har jag choppat sönder och lagt till osv.

Hitills har jag kommit såpass långt att jag bara har några WordPress-förändringar kvar, sen är sidan live-klar. Problemet är bara, som vanligt, att jag aldrig blir nöjd.

Sätter jag mig ner för att göra en söksida, så slutar det med att jag gör om footern på hela sidan för att sökrutan ska få se bättre ut. Det tar åtminstone en timme innan jag blir klar. När jag är klar med footern märker jag att jag inte har någon länk till söksidan i sidebaren. Då måste jag lägga till den. Men nu ser hela sidebaren sne ut, att jag inte märkt det innan! Får jag sitta en timme och ändra den med.

Efter det är jag så trött på att sitta och koda på designen att jag inte orkar mer och sätter på en film.

Såhär kan det hålla på i månader. Sen tröttnar jag, lämnar någonting halvfärdigt, slänger upp sidan, låter det gå ett par månader, sen börjar jag fixa alla småsaker. Jag lovade mig själv att absolut inte lägga upp sidan innan den är helt klar. Men den blir aldrig helt klar. Så det dröjer nog ett par månader till innan jag slänger upp den.

Det mesta är “färdigt”, jag är bara inte nöjd med hur det funkar eller ser ut. Under tiden har det hunnit komma en ny wordpress-release, massa nya plugins (som jag ämnade att installera på den nya versionen av sidan, men tröttnade på att vänta och därför har jag en helt packad footer på den här sidan) och diverse smakskillnader på mig sen jag började.

Häromdagen kom jag på mig själv med att fundera på om inte sidan borde göras om till helbredd. Fast jag lyckades övertala mig själv att inte försöka mig på det. Sidan var ursprungligen fast bredd av ett skäl, tänker inte ändra på det nu.

Nej, jag måste bli nöjd någon dag. Nu ska jag sätta mig och designa kommentarernas utseende. De ser alltid lika jävla tråkiga ut…

Liknande inlägg:

• Sångare ser aldrig ut som man tänkt sig..
• Jag ska aldrig bli sysadmin!
• Skolväskan kommer aldrig palla hela skolgången ut.

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Aldrig nöjd-syndromet

Det är jobbigt att vittna. Eller, jobbigt och jobbigt, jo, det är jobbigt. Tyckte jag. Först och främst var jag grymt nervös. Polarna som satt med som åhörare sa att jag skakade, vilket jag själv inte märkte av, direkt. Först var jag nervös av inget speciellt skäl. Sen när jag kom in så gick den där förståelselösa nervositeten över. Men då uppfattar man helt plötsligt var man sitter, och hur många det är som sitter med den. Jag vet inte exakt, men 5-6 nämndemän, sedan två målsägande med tillhörande åklagare plus en försvarsadvokat och den åtalade. Och de tittar på en. Lyssnar. Ställer lite frågor. Och man är så noga med att inte klanta sig, så att man trissar upp sig själv till max, av rädsla för att inte höra vad personen som just för tillfället säger något, för att missförstå en fråga, för att inte ha något svar.

Först fick jag frågan om “Markus” verkligen var mitt förnamn. Jo, ja, det är det. Ojsan, kommer man på, jag pratar ju i mach 2, jag måste lugna ner mig och prata tydligare. Då kontrollerar de efternamnet också. Shit, då svarar man i mach 3 istället. Nästa gång man säger något så går det snabbare än ljuset. Sen ska man avlägga eden, och då är man så koncentrerad på att svara lugnt att man nästan glömmer av att man ska svara överhuvudtaget.

När det var avklarat så var det åklagarens tur att snacka. Då rann det av som en slöja. Och då slog det, som jag sa innan, att det sitter massa folk och stirrar på en. Och halva delen av den tajtaste delen av umgängeskretsen sitter bakom och stirrar de med. Och lyssnar.

Sen kommer det frågor. Inte nog med att man ska försöka minnas vad som händer, man sitter och analyserar frågorna så mycket att man nästan blir kollrig. “Vadå, vad spelar det för roll hur jag känner honom? Varför undrar de? Kunde de inte frågat det i förhöret? Varför får man ingen info om hur det här går till?”

Sen när åklagaren är klar så är det försvarsadvokatens tur. Och han vriiider och vääänder på frågorna, så man blir ännu mer kollrig och inte har någon som helst koll på vad man säger. Sen börjar han referera till förhörsprotokollet (som är sedan nästan ett år sen) och frågar om man menar det här eller det som står, och jag kunde för mitt liv knappt förstå skillnaden. Speciellt inte när förhörsbruden uppe på snutstationen har skrivit något jag inte alls minns att jag sagt, inte alls mina ord. Men det kan man ju inte säga. Så man säger att man inte riktigt minns, men jo, det var väl så. Sen känner man “fuck, de här jävla slipsknutarna hänger ju inte alls med i vad det är som hänt, hur man känner sig när man ser någon bli slagen blodig eller hur man reagerar när en polare ligger på golvet och blir sparkad.”

Summa sumarum. Jag har grymt svårt att känna mig nöjd med vittnesmålet. Samtidigt tänker man att det var två andra vittnen, plus de målsägande och den åtalade, så de får ju historien berättad flera gånger. Utöver det har de säkert läst mitt förhörsprotokoll flera gånger, så de har antagligen koll på vad det är jag sagt där.

F.ö. tänkte jag på en sak. En annan polare sa att man ska skriva under sitt förhörspapper, alltså, grejerna förhörsbruden skriver upp. Jag skrev inte på eller läste igenom någonting, så vitt jag kan minnas. Udda.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Vittnesmål

Det tyckte jag var skoj.

Liknande inlägg:

• Egogooglingar II
• Onödiga egogooglingar I
• Google briljerar

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln “Headbangade sönder hornhinnan”

Jag kan se varför människor tycker det är dumt att SF inte vill ha Biotiders besökare osv. på sin sida. Men jag kan också se varför SF stänger ner sidan.

Om inte SF har lagt upp information om filmer, biotider osv i ett format som uppmanar till farming (t.ex. RSS, excel-blad eller vad som helst), så har väl biotider.se egentligen ingenting med informationen att göra, om de inte hört med SF före? Visst, man kan fortfarande samla in information och crawla sidor även om de bara är vanliga HTML-dokument, men man borde ställa sig frågan hur pass vettigt det är att göra det i sådan skala som biotider gjorde, utan att höra med SF om det är ok först. Om inte annat kanske SF får för sig att blockera Biotider. Eller ja. De fick ju för sig det. Men, liksom, det borde de ha kunnat vänta sig lite tidigare.

Jag hade också blivit sur om någon hade crawlat min sida och serverat den till “90.000 i månaden” utan att fråga först.

Sen att det är dumt av SF att inte vilja göra det lättare, eller inse marknadsföringsvärdet i att ha en sida som Biotider, eller varför inte en hel hop med sidor som tävlar om att få mata besökare till SF; det är en helt annnan sak. Vad jag tycker om det kanske jag kan ta när jag inte måste skynda mig till bussen.

Liknande inlägg:

• Undra om jag är kräsen

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln SF-härvan

Jag verkar inte kunna hitta någon film att se på, något spel att spela eller någon TV-serie att se på. Nu blev jag dessutom attackerad igen på TribalWars, så jag tog bort mitt konto, eftersom det ska vara så svårt att bli stor och samla poäng i en “stam” som inte faller ihop eller där man inte behöver hålla på och attackera folk till höger och vänster. Where’s the love?

Senaste dagarna har jag spelat Age of Empires 2 (efter att ha blivit fetspöad av en polare, måste nöta nöta nöta så jag har lite mer chans nästa gång), vilket är ett hyffsat tidsfördriv, men inte direkt det nyaste eller roligaste. Jag funderar på att testa Age of Empires 3 igen, men jag vet inte, har ju avinstallerat det två gånger av olika skäl, kanske är dumt att försöka igen. Men men, det är säkert värt en chans till.

Serie har jag fortfarande inte hittat någon. Lite segt. Ingenting att följa. Dessutom strejkar ju författarna till alla bra serier, typ Scrubs, och strejken gör att det i allmänhet är osäkert på film och TV-fronten. Både Californication och Entourage har sagts hänga på strejken. Scrubs kanske inte gör en full säsong om inte strejken tar slut snart. Och vem vet hur många bra serier man hade kunnat glo på om det inte vore för den förbannade strejken. Snart börjar det gå ut över filmindustrin på riktigt också, eftersom det börjar ta slut på förhandsskrivna manus, såvitt jag förstår. De kan ju inte ens anpassa existerande manus under arbetet utan att “strejkbryta”, as far as I know. Tråkigt.

Jaja, nu ska jag pröva AoE3 och “Hard to be a God”. Det såg lite Fable-esque ut, får hoppas att det är ens litelitelite lika kul. Annars får jag lyssna på Leng Tch’e och Genocide Superstars och och nöta sönder AoE lite till.

Liknande inlägg:

• Undra vad som hänt nu
• Last.TV

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Undra om jag är kräsen

Jag måste bara säga: ouch! Det funkar ruskigt bra. Nu är det bara några av mina extensions som inte funka (filteruppdateraren till adblock (har du det på Opera btw, otto, adblock?), back top (mest använda tror jag), del.icio.us (mest användbara), linky (den ryker nog ändå) och web developer (som jag använder för att validera hemsidor, i princip)), men jag måste säga att shit, det funakr mycket bättre. Jag har inte hunnit testa överdrivet mycket än, men så jag vet inget om t.ex. download managern, minnesläckor eller något sådant, men jag är impad över det lilla jag surfat. Supermumin, div. forum och cpanel laddar grytm mycket snabbare. Nu ska jag leka med taggar och dylit.

Foobar har också uppdaterats, vilket jag inte märkt förrän nu. 0.9.5 är den aktuella versionen, och betan är uppe i utkast 8 (!). Det är riktigt värt dock. Kan slopa massa plugins nu, speciellt eftersom de lagt in album list, track info och massa skit native, funkar hur bra som helst.

Jag vet att jag ofta klagar på bloatad programvara och dylikt, massa extrafunktioner som inte används osv (host, opera, host), men nu har jag hittat två rätt bra exempel på när man faktiskt lyssnat på communityn man har byggt upp, och inkluderat features som faktiskt används oftas, önskas och inte är bloatade på något sätt. All den extra infon Firefox ger om hemsidor t.ex, helt underbart, sånt var man tvungen att ha extensions för innan. Eller all extra goodiegoogide foobar kommer med nu, utseendemässigt. De har fortfarande inte gått ifrån det gamla hederliga foobar-aktiga, eller gjort det till överdrift, utan de har bara lagt till features (byggt in plugins, kan man säga) som folk till uppemot 90% av gångerna använder ändå.

Liknande inlägg:

• Adblock och Firefox 1.5 Beta 1
• Firefox 1.5 Beta 1
• Foobar 0.9 samt alla nödvändiga plugins ute

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Firefox 3 beta 2 och Foobar

The best creepy campfire stories are always the ones that end with the words, “…And it’s all true, because I have the damned documentation here to prove it!”
In that spirit, we’ve tracked down five of the creepiest tales and urban legends that really happened to real people, proving once and for all that nothing is more terrifying than everyday life.

Liknande inlägg:

• TuneSquare

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Nu sitter jag på roliga skrämselhistorier

Jag kontaktade Manufrogs support och undrade om det fanns något de kunde göra, men de hade ingen aning om vad det kunde bero på. Personen jag hade kontakt med tittade ändå efter en IP-ban på vår hemlina (eftersom alla andra verkade kunna komma åt sidan utan problem), hörde efter med datacentret och prövade från alla de olika internetabbonnemang och dylikt han kunde komma åt. Efter ett tag verkar det ha ramlat in fler felanmälan, men jag har inte hört något om vad som kunde ha varit problemet. Det var fortfarande oläst vid 14-tiden när jag åkte till skolan, och nu när jag satte mig igen runt 20-tiden så funkade det som vanligt.

Problemet var alltså att jag inte alls kunde komma åt servern som min hemsida ligger på. Varken via FTP, HTTP, mail eller något annat protokoll, helt enkelt alla som var pekade mot serverns IP. Jag kunde inte tracerouta servern (men de andra manufrog-servrarna funkade fint) och jag kunde inte nå den via ping eller något annat verktyg, vilket jag testade för att avgöra om det var domänerna eller linan som inte funkade (och för att kunna jämföra med lite annat folk som hjälpte mig att kolla pingsvar och traceroutehopp osv).

Jag hade tänkt ringa vår ISP och kolla om de hade någon aning om vad det kan ha varit som åstadkom problemet, och jag bytte även en sekundär DNS-server (chalmers, tack W) i samband med alla kollar, fast jag vet inte när den har kickat in.

Stort tack ändå (och igen) till Manufrogs support, känner sig verkligen uppskattad när supporten skickar mail efter mail med uppdatering och information om vad de har försökt göra osv. Läst tillräckligt mycket mardrömsrapporter om supporter för att uppskatta det ordentligt!

Om någon annan har haft problem att komma åt supermumin.net eller lassinniemi.se, hör gärna av er (jättegärna med ISP/annan relevant information)!

Liknande inlägg:

• Domäntrubbel
• Lite hemsidehax
• Bloggers kommentatorfält

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Åtkomstproblem

Liknande inlägg:

• Nu får folk börja akta sig

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln “Bloggupproret”

Fast jag har alltid stört mig på att actionfilmer ska blandas med massa andra saker. Det ska komma in romantik. Humor. Familjevärderingar osv.

Därför älskar jag filmer som Crank, Smokin Aces och Shoot ‘Em Up, filmer där den, nästan humoristiskt, överdrivet överdrivne hjälten har ett litet skäl till att döda hundratals, utan all översliskig romantik och så vidare. Det är explosioner för explosionernas skull. En film (eller filmserie) jag nästan skulle vilja placera där är Die Hard, speciellt nyaste, Live Free Die Hard . Den var störst av de fyra på hela “action för actions skull”-grejen.

Nu säger jag inte att romantik, humor och familjevärderingar är dåligt i sig, men jag tror att hela den här actiongrejen blir lite mer glorifierad och ses mer kritiskt när den sätts ihop med andra, mer realistiska värderingar och situationer. Vem som helst fattar att filmer som Shoot ‘Em Up inte händer på riktigt, snubben skjuter ~10-20 pers med en bebis i famnen, liksom, det går inte att se som annat än total fiktion. Men när hjälten i någon film kämpar för sin fru och sina barn och blir skadad och gråtande förklarar hur mycket han älskar dem, så blir det lite mer diffust och mer verkligt. Då känne man kanske ännu mer att våld bara kryper närmare och närmare inpå en. Vissa får för sig att våldet är verkligt. Att man ska nita alla som eventuellt stöter på ens flickvän. Att man borde köpa hem en pistol eftersom det kan hända att man måste skjuta fem-sex pers nån dag för att det kan hända att det kommer folk och försöker våldta och mörda familjen.

Ok, jag kanske överdriver osv, men iaf. Jag menar bara att action för actions skull, det kan jag köpa. Action och dödande maskerat i massa finheter, inte min grej. Ska man göra en actionfilm, gör en actionfilm, allt annat kan lika gärna låtas vara, i min mening. Mest för att det blir så mycket grin över actiongenren.

Liknande inlägg:

• Releasedatum, HATA
• Oscarsgalan är slut.
• Lov och film

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Hjärndöd action

En del verkar sträva efter att vara annorlunda, i musiksmak, i klädstil, i humor, i sättet de pratar, i sättet de gör saker, vad man än tänker på så verkar det finnas någon som har bestämt sig för att göra det annorlunda än den stora massan. Det leder mig osökt tanken till folk som ska försöka basunera ut till alla de stöter på att de är annorlunda, försöka klistra sig på ögat hos folk och sticka ut. En del gör allt annorlunda än andra och skyltar sedan med det på stan, eller bland folk, häcklar “svenssons” på internet och konstaterar att de minnsann är annorlunda, för de har svart läppstift istället för rött eller en tröja med My Chemical Romance istället för Britney Spears.

Fast försvinner inte meningen med det hela lite när de sedan söker sig till likasinnade och försöker få ett godkännande? Man ser grupper om ungefär tio pers, alla har de lite olika variationer på samma “annorlunda” tema, lite olika sorters kläder från samma affärer och lyssnar på skivor från olika artister i samma genre. De hänger på samma communityn och försöker få någon (som har lite koll på vad den pratar om) bekräfta att de faktiskt lyssnar på den genre de försöker efterapa och vara fans av, sedan när de får lite mer kött på benen så “flamear” de folk som för sig att försöka tolka musiken efter lite andra kriterier och ifrågasätter genremärkningen. Skriver samma gamla slitna skit på samma gamla slitna ställen och upprepar samma gamla klyschor som någon annan från någon annan “alternativ” livsstil redan konstaterat ett hundratal gånger för 20 år sedan.

Lite därför jag har så svårt att förstå att folk egentligen “väljer en livsstil”. Visst, generellt sett så är de flesta som klär sig alternativt eller som är lite annorlunda “äkta”, eller, så “äkta” man kan bli. Men det känns så snett att folk säger att de vill vara annorlunda, sen byter de umgängeskrets mot en där de automatiskt kommer bli accepterade, eller försöker få med sig någon kompis in i samma “alternativträsk”. Jag förstår att man söker sig till likasinnade, det är inte det jag snackar om, däremot folk som drar sig från att umgås med folk som inte delar samma klädsmak som de själva, folk som egentligen inte försöker vara annorlunda, utan bara försöker bli accepterade i sitt sökande efter uppmärksamhet.

Det är väl egentligen också främsta skälet till att jag själv inte ser ut som random dödsmetalidiot med bandtröjor (som i de flesta fall inom extremmetallen faktiskt är råfula, med rätt få undantag) och gröna kamouflagejeans. För min del känns det nästan mer falskt att faktiskt klä sig efter någon sorts standard, det är för mig ännu mer att rätta sig i ledet bland andra emos, glamrockare och synthare som egentligen klär sig mer efter sin klädstil eftersom de “borde vara annorlunda” än att bara vara mig själv.

De största originalen jag har mest respekt och känner bäst för, det är folk som bara är sig själva, utan att försöka sticka ut på något egentligt sätt. Du skulle inte veta hur annorlunda de är bara av att titta på dem.

Jag menar inte att hacka på någon särskild person, grupp eller liknande, jag försöker bara komma underfund med vad jag har gått runt och tänkt på på senaste. Så sluta grina, bit ihop och var dig själv, om du nu tar illa upp.

Liknande inlägg:

• Folk

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Gruppmentalitet

MAKOOSCH | säger (20:27):
“att kissa någon i munnen är att vara en överdriven *[expletive deleted]* och vara allmänt jävla irriterande”
MAKOOSCH | säger (20:27):
“kan även kallas att jävlas, vara en riktig satans *[expletive deleted]* eller bara vara allmänt aggreverande och ickeresponsiv”

Jag var jättesnäll och censurerade lite. Så ni vet.

Liknande inlägg:

• Fritidsforskare.
• Idiotiska låttexter..
• Så ont så ont…

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Ventilation

Idag skulle jag kommentera hos Schyffert, så upptäckte jag att jag var automatiskt inloggad på Google-kontot. “Oh, nice, jag slipper fylla i de där jobbiga uppgifterna för att hålla en och samma identitet på stället jämt.”

Min tanke var då att man i inställningarna för kontot (via, tydligen, Bloggers interface) kunde ställa in det där som jag alltid fyller i annars, namn, hemsida osv. Men tydligen inte.

Antingen kan man ha sin Blogger-URL eller ingenting alls. Iaf hittade inte jag något annat. Lite smått irriterande, tyckte jag.

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Bloggers kommentatorfält

För att ingen verkar uppskatta nostalgivärdet i “Smurfhits 1”!

Inga liknande inlägg hittades

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Själlös…

Blanka ansikten. Det visade sig (när läraren gjorde handuppräckning) att det bara var jag och läraren som ens visste nånting om det. Jag tror inte de andra visste vem Ebba von Sydow är. Pinsamt?

Liknande inlägg:

• Lite småfixar och ett litet browsertest.
• Skolan är lika med kaos!
• Så ont så ont…

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Jag skämdes lite igår

Fast nu har jag tappat bort allt det där. Känner mig så sjukt ouppdaterad. Jag har kodat på senaste, rätt mycket med, allt med WordPress och att anpassa bloggen till det och sådär. Blivit lite server side, (X)HTML, CSS, lite praktik osv. Men jag har glömt bort t.ex. alla praktiska små SEO-tips och sådär som brukar vara så bra att kunna, sånt som drar besökare osv. Känner att hemsidan inte alls är så bra som den skulle kunna vara, och att jag inte riktigt vet vad det är som gör att det känns så.

Så jag började fundera på att börja ta ikapp lite på användarvänlighet osv. Inte börja om från början, nödvändigtvis, utan bara börja läsa artiklar på ämnet och läsa ikapp de där gamla hederliga proffsbloggarna som var så användbara förr i tiden. Men det känns så sjukt tungt. Det är intressant, men det fastnar inte. Allting är fortfarande lika fascinerande och kul att läsa, men det fastnar inte riktigt. Det gamla kommer tillbaka, men bara för den lilla korta tid det tar att läsa en liten notis eller dylikt. Man vet precis vad författaren relaterar till eller vad det är de försöker förbättra eller debattera, men det fastnar inte. Det sätter sig liksom inte.

Så jag började fundera på att börja om från början. Iaf någorlunda. Börja tänka själv igen. Plöja igenom lite av de där artiklarna man har under “read_later” och “accessibility” på del.icio.us, börja köra de på bloggen och sådär.

Men det är ju så tråkigt. Jag lovar dig. Försök börja om med inlärande av något du redan kan, någorlunda. Det är svintråkigt.

Nu har jag börjat fundera på om jag ska börja söka mig vidare istället. Problemet är bara vad. Jag var inne på akademibokhandeln och petade på Allt i en bok – Photoshop CS3 och Allt i en bok – Illustrator CS3. Jag är grovt sugen på båda, de såg ut att vara sjukt bra “grundböcker” för programmen. Plöja igenom de, SEDAN köra igång med alla tutorials och artiklar som finns på nätet. Så att man kan grunderna och använda alla verktyg och skit.

Jag kollade även på Kom igång med AJAX. Visst att “Kom igång”-böckerna kanske inte är världens bästa, men jag behöver bara en fot in. Det är något konkret att skaffa in en bok och börja köra via den. Det är lagom segt att köra in via riktiga tutorials, speciellt när det gäller saker som AJAX, jag har liksom inte sett någon fullständig artikel som lär in allting, eftersom det är så många delar. HTML och CSS kan jag ju rätt grundligt. Mer än grundligt, imo. Men JavaScript är inte min grej, det borde vara lätt, men jag har bara inte fått tummen ur och lärt mig det.

Kort sagt, jag sitter och funderar på vad som är bäst. Bara försöka hänga med i något, eller lära om. Böcker eller artiklar. Jag kommer inte fram till något.

Liknande inlägg:

• Skolväskan kommer aldrig palla hela skolgången ut.
• Nu kommer alla seriösa rapists börja gå omkring med gummi… – well, ni kommer fatta!
• Woho, jag kan koda igen

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Hur kommer man egentligen in i det hela igen?

Jag funderar på att maila företaget mobilnumret är registrerat på och fråga varför han ringt mig. Vore lite skoj. Tror jag.

Fått reda på att det var mogna IRC-brukare som hade ringt. Skoj.

Liknande inlägg:

• Lustigt url-sammanträffande – eller?
• Om någon ser sidan som normalt
• Mer om uppdateringen osv

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Lustigt telefonsamtal