Senaste morgnarna har varit hemska. Har vaknat med en strålande sol utanför huset. Men fast den strålar sådär entusiastiskt och nästan skriker “JAG VÄRMER! JAG VÄRMER”, så går det liksom inte lita på den. Varje gång den dyker upp och jag tänker “Oh, man kanske skulle ta med sig kameran och sticka ut och fota lite”, så liksom skriker varningslampan att, nej, för fan, lita inte på solen, den kommer inte hålla i sig. Lika bedrägligt är det att kolla vad det är för temperatur ute. Ena sidan av huset – vid tillfället Solsidan visar 15 fina och varma plusgrader, det är i princip nog för vindjacka och tshirt.

Men på andra sidan av huset, den som vid tillfället är Skuggsida, visar 3 kalla och kyliga plusgrader, vilket i princip kräver tjocktröja och vinterjacka.

Fast nu får man nog erkänna ändå. Jag menar, det har varit sådär strålande och knappt några moln på himlen nästan hela veckan.

Nog fan är det vår.

Och jag kan nästan slå vad om om att det kommer börja spöregna 10 minuter efter att jag lagt upp det här inlägget.

Liknande inlägg:

• Är det bara jag

Det här är ett inlägg på Supermumin med titeln Den där opålitliga våren