Hur farligt är reklam?

2008-02-26 — Taggar: , , , , , , .

Jag har tänkt slänga in lite reklam här på Supermumin. För att det kan vara bra att ha någonstans att få in lite webbhotellspengar osv.

Problemet är bara, jag gillar inte sidor med reklam. Jag har kollat på alla möjliga lösningar för reklam, utan att egentligen hitta någon som är bra. Det finns rätt många enkla lösningar, men eftersom jag inte har sådär överdrivet mycket sidvisningar (ett hundratal i månaden, ungefär), så känns det inte riktigt värt att köra på någon affiliate-lösning. Det är svårt. Jag har också funderat på att ha reklam i RSS-feeden, eftersom den egentligen nästan är lättare att få läst flera gånger. Just nu har jag 20-talet som prenumererar på RSS-feeden, och numret brukar bara gå upp ju mer aktiv jag är. Men reklam i RSS-feeden är så förbannat fult.

Samtidigt känns det som om man kanske driver ifrån sig nya läsare om man slänger in reklam på en så enkel blogg, som egentligen inte har någonting direkt matnyttigt att erbjuda. Visst att jag har försökt skriva ett par guider, och tänkt på att göra några fler, men eftersom jag har så spridda intressen och inte är direkt specialiserad på något, så kommer jag aldrig få någon nisch, och då blir det svårt att få lite återkommande besökare. Då är min enda chans att skriva ett par spridda artiklar som är värda att bokmärkas eller sådär, och sedan satsa på att hålla dem aktiva, eller skriva tillägg till dem, som gör att folk återkommer eller hamnar på Pusha, digg eller del.icio.us och dylika ställen.

Jag är inte tillräckligt intresserad av något för att egentligen försöka hålla mig uppdaterad och uppdatera andra om det. Det enda jag egentligen kommit nära att försöka specialisera mig på, det är TV-program, mest för att jag saknar någon bra sida (på engelska eller svenska, vilket som) som samlar bra och intressanta TV-nyheter. Jag har på senaste samlat på mig några sidor i RSS-läsaren där jag får lite TV-nyheter, men det verkar rätt tomt på saker som är värda att skriva om. Det intressanta för svenska läsare är ju vad som kan komma på svensk TV, men det är svenska TV-kanaler rätt bra på att sköta själva, och det finns gott om TV-sidor som håller koll på när saker kommer, har info osv.

Men tillbaks till saken: Hur pass farligt är det för bloggar att ha reklam? I RSS-feeden, på sidan, snyggt, fult, minimalt, bloatat.

Det är inte som att jag tänkt slänga in feta flashbannern (á Aftonblaskan) längst upp, som lyser och avger alla möjliga ljud. Bara några diskreta textrutor lite här och var, där de inte stör, men ändå syns. Men jag drar mig för det. Jag vill egentligen slänga in dem med en gång, men jag drar mig ändå för det.

Jag håller på att slänga ihop någon sorts ny design för bloggen (om det går som vanligt är den uppe inom ett år, ungefär) och jag funderar på om det inte vore bäst att ha reklam i tankarna när jag kodar upp den, så att de blir en naturlig del av den, och ingenting man slänger in i efterhand. På så sätt kanske det inte blir lika hemskt att ha reklam, inte lika avvikande och avskräckande. I värsta fall är jag alltid positiv till adblock, mest för att jag tycker man har rätt att välja vad man vill se och inte samt vem/vilka man stödjer och inte.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Blogging, Teknik, Web".

Undra om jag är kräsen

2008-02-07 — Taggar: , , , , , , , , .

Jag vet inte om det är jag som är kräsen, eller om det finns för mycket att välja på.

Jag verkar inte kunna hitta någon film att se på, något spel att spela eller någon TV-serie att se på. Nu blev jag dessutom attackerad igen på TribalWars, så jag tog bort mitt konto, eftersom det ska vara så svårt att bli stor och samla poäng i en “stam” som inte faller ihop eller där man inte behöver hålla på och attackera folk till höger och vänster. Where’s the love?

Senaste dagarna har jag spelat Age of Empires 2 (efter att ha blivit fetspöad av en polare, måste nöta nöta nöta så jag har lite mer chans nästa gång), vilket är ett hyffsat tidsfördriv, men inte direkt det nyaste eller roligaste. Jag funderar på att testa Age of Empires 3 igen, men jag vet inte, har ju avinstallerat det två gånger av olika skäl, kanske är dumt att försöka igen. Men men, det är säkert värt en chans till.

Serie har jag fortfarande inte hittat någon. Lite segt. Ingenting att följa. Dessutom strejkar ju författarna till alla bra serier, typ Scrubs, och strejken gör att det i allmänhet är osäkert på film och TV-fronten. Både Californication och Entourage har sagts hänga på strejken. Scrubs kanske inte gör en full säsong om inte strejken tar slut snart. Och vem vet hur många bra serier man hade kunnat glo på om det inte vore för den förbannade strejken. Snart börjar det gå ut över filmindustrin på riktigt också, eftersom det börjar ta slut på förhandsskrivna manus, såvitt jag förstår. De kan ju inte ens anpassa existerande manus under arbetet utan att “strejkbryta”, as far as I know. Tråkigt.

Jaja, nu ska jag pröva AoE3 och “Hard to be a God”. Det såg lite Fable-esque ut, får hoppas att det är ens litelitelite lika kul. Annars får jag lyssna på Leng Tch’e och Genocide Superstars och och nöta sönder AoE lite till.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet, Media, Teknik, Web".

Hjärndöd action

2007-11-23 — Taggar: , , , , , , .

Jag gillar action. Terminator, Judge Dredd, Commando, Die Hard, filmer med överdrivet stora explosioner, muskler, vapen och folk som dör som käglor.

Fast jag har alltid stört mig på att actionfilmer ska blandas med massa andra saker. Det ska komma in romantik. Humor. Familjevärderingar osv.

Därför älskar jag filmer som Crank, Smokin Aces och Shoot ‘Em Up, filmer där den, nästan humoristiskt, överdrivet överdrivne hjälten har ett litet skäl till att döda hundratals, utan all översliskig romantik och så vidare. Det är explosioner för explosionernas skull. En film (eller filmserie) jag nästan skulle vilja placera där är Die Hard, speciellt nyaste, Live Free Die Hard. Den var störst av de fyra på hela “action för actions skull”-grejen.

Nu säger jag inte att romantik, humor och familjevärderingar är dåligt i sig, men jag tror att hela den här actiongrejen blir lite mer glorifierad och ses mer kritiskt när den sätts ihop med andra, mer realistiska värderingar och situationer. Vem som helst fattar att filmer som Shoot ‘Em Up inte händer på riktigt, snubben skjuter ~10-20 pers med en bebis i famnen, liksom, det går inte att se som annat än total fiktion. Men när hjälten i någon film kämpar för sin fru och sina barn och blir skadad och gråtande förklarar hur mycket han älskar dem, så blir det lite mer diffust och mer verkligt. Då känne man kanske ännu mer att våld bara kryper närmare och närmare inpå en. Vissa får för sig att våldet är verkligt. Att man ska nita alla som eventuellt stöter på ens flickvän. Att man borde köpa hem en pistol eftersom det kan hända att man måste skjuta fem-sex pers nån dag för att det kan hända att det kommer folk och försöker våldta och mörda familjen.

Ok, jag kanske överdriver osv, men iaf. Jag menar bara att action för actions skull, det kan jag köpa. Action och dödande maskerat i massa finheter, inte min grej. Ska man göra en actionfilm, gör en actionfilm, allt annat kan lika gärna låtas vara, i min mening. Mest för att det blir så mycket grin över actiongenren.

En kommentar. Lagt under kategorin "Uncategorized".

Statistikförvirring och rejäla I-landsproblem

2007-11-08 — Taggar: , , , , , , .

Jag hatar att ha för mycket statistik att kolla på. Låt mig förklara:

Jag har flera sätt att få statistik om besökare till den här sidan att välja på. Två av dem, awstats och webalizer, är jävligt bra, de har också mest ackurat statistik eftersom de genererar all statistik via loggarna från webservern, vilket är rätt bra rå statistik, och därför blir mer “verklig”. Den visar iofs också träffar på allt som ligger på supermumin.net, om jag förstått allting rätt, så det är inte bara den här sidan, utan jag ser också vilka andra filer som blir accessade och sådär. Det har jag, till större delen, löst genom att ha allting på separata domäner eller på subdomäner (t.ex. dev.supermumin.net för “projekt” jag kodar på eller dylikt), så att de hamnar på egna statistiksidor.

Utöver awstats och webalizer har jag också WP-ShortStat installerat i Wordpress, vilket bara visar statistik för de filer som blir hämtade via wordpress (vilket iofs också blir alla felmeddelanden osv), och inte allt som ligger under supermumin.net. Det blir rätt precist och bra, och egentligen är det den statistik som är mest relevant när det gäller bloggen.

Problemet är det, att alla tre visar totalt olika när det gäller till unika besökare, träffar och dyl. I fallet loggbaserade mot wordpressbaserade är det ju rätt självklart. Men i fallet loggbaserat mot loggbaserat (awstats och webalizer) blir det lite svårare. Jag gillar båda två rätt mycket, de visar statistik på ett bra och relevant sätt. Men de visar väldigt olika.

Jag har nån sorts teori, som jag försöker rättfärdiga ungefär varje gång jag besöker statistiksidorna (ähum, kanske tio gånger per dag?).

AWstats visar unika, träffar och räknar bort kända spambotar, emailharvesters osv, och försöker visa relevanta besökare (”verkliga” besökare), folk som kommer via webläsare osv. Det kan nog inte vara det lättaste, när många botar maskerar sig som webläsare, och vissa besökare har javascript avstängt, precis som spambotarna. AWstats försöker också sålla bort sökmotorcrawlers (t.ex. googlebot, boten som går igenom hemsidor och farmar in information som sedan hamnar i sökmotorn) och visa dem separat.

Webalizer däremot, sållar inte bort lika mycket, och visar t.ex. sökmotorcrawlers (jag har inte så stor koll på webalizer vs. botar, så jag kan inte säga något om det) tillsammans med “verkliga” besökare, vilket gör att mina “toppbesökare” i webalizer består av diverse sökmotorbotar. Inte precis roligt.

Varför stör jag mig på det?

För jag har egentligen ingen verklig koll på hur många eller vilka osm besöker min hemsida, hur ofta eller varifrån de kommer. Genom awstats och shortstat har jag en rätt bra koll på vilka sökord folk hittar hit via, eller vilka bloggar som ger refererlänkar och vilka bloggportaler som skickar hit besökare. Men jag har egentligen ingen koll på hur många de är, varför de kommer hit eller hur länge de stannar.

Genom Feedburner vet jag att omkring 20 pers läser eller besöker min sida via RSS, men resten? Snittet i awstats/shortstat/webalizer ligger på ungefär 60-70 unika besökare per dag, vilket låter som rätt mycket på något sätt. Hur många återkommande besökare har jag noll koll på, men jag har flera hundra träffar per dag (träffar betyder väl ugnefär att någon som varit inne på sidan är inne på någon del av sidan igen), men jag har ingen ordentlig koll på vilka det är som genererar dem.

Förr i tiden använde jag mig av “delineateit”, fast det är nerlagt. Det var en tjänst jag vågade lita på, för jag valde vilka sidor som skulle representeras av delinateit, jag visste också ungefär vad den räknade bort och inte. Sedan körde jag Google Analytics ett tag, men det var inte riktigt min grej. De senaste veckorna har jag kört Analytics igen, men jag har inte fått några bra resultat på det, den räknade inte besökare övht vissa dagar, och ibland hade jag max 20 besök på en vecka, något som inte alls känns speciellt träffande när jag får flera hundra träffar i alla andra statistikprogram.

Om någon, NÅGON, NÅGON, har ett bra förslag på hur jag ska göra, vilket jag ska välja och lita på eller något, snälla, dela med dig, för jag börjar bli riktigt förvirrad.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Uncategorized".

Gruppmentalitet

2007-11-08 — Taggar: , , , , .

Jag håller på att läsa “Reginas sång” av David och Leigh Eddings, en bok som i kort handlar om en mentalsjuk flicka. I boken nämns människors tendens att göra allting i grupp. Det fick mig att börja tänka lite smått, bara nån fundering här och nån tanke där.

En del verkar sträva efter att vara annorlunda, i musiksmak, i klädstil, i humor, i sättet de pratar, i sättet de gör saker, vad man än tänker på så verkar det finnas någon som har bestämt sig för att göra det annorlunda än den stora massan. Det leder mig osökt tanken till folk som ska försöka basunera ut till alla de stöter på att de är annorlunda, försöka klistra sig på ögat hos folk och sticka ut. En del gör allt annorlunda än andra och skyltar sedan med det på stan, eller bland folk, häcklar “svenssons” på internet och konstaterar att de minnsann är annorlunda, för de har svart läppstift istället för rött eller en tröja med My Chemical Romance istället för Britney Spears.

Fast försvinner inte meningen med det hela lite när de sedan söker sig till likasinnade och försöker få ett godkännande? Man ser grupper om ungefär tio pers, alla har de lite olika variationer på samma “annorlunda” tema, lite olika sorters kläder från samma affärer och lyssnar på skivor från olika artister i samma genre. De hänger på samma communityn och försöker få någon (som har lite koll på vad den pratar om) bekräfta att de faktiskt lyssnar på den genre de försöker efterapa och vara fans av, sedan när de får lite mer kött på benen så “flamear” de folk som för sig att försöka tolka musiken efter lite andra kriterier och ifrågasätter genremärkningen. Skriver samma gamla slitna skit på samma gamla slitna ställen och upprepar samma gamla klyschor som någon annan från någon annan “alternativ” livsstil redan konstaterat ett hundratal gånger för 20 år sedan.

Lite därför jag har så svårt att förstå att folk egentligen “väljer en livsstil”. Visst, generellt sett så är de flesta som klär sig alternativt eller som är lite annorlunda “äkta”, eller, så “äkta” man kan bli. Men det känns så snett att folk säger att de vill vara annorlunda, sen byter de umgängeskrets mot en där de automatiskt kommer bli accepterade, eller försöker få med sig någon kompis in i samma “alternativträsk”. Jag förstår att man söker sig till likasinnade, det är inte det jag snackar om, däremot folk som drar sig från att umgås med folk som inte delar samma klädsmak som de själva, folk som egentligen inte försöker vara annorlunda, utan bara försöker bli accepterade i sitt sökande efter uppmärksamhet.

Det är väl egentligen också främsta skälet till att jag själv inte ser ut som random dödsmetalidiot med bandtröjor (som i de flesta fall inom extremmetallen faktiskt är råfula, med rätt få undantag) och gröna kamouflagejeans. För min del känns det nästan mer falskt att faktiskt klä sig efter någon sorts standard, det är för mig ännu mer att rätta sig i ledet bland andra emos, glamrockare och synthare som egentligen klär sig mer efter sin klädstil eftersom de “borde vara annorlunda” än att bara vara mig själv.

De största originalen jag har mest respekt och känner bäst för, det är folk som bara är sig själva, utan att försöka sticka ut på något egentligt sätt. Du skulle inte veta hur annorlunda de är bara av att titta på dem.

Jag menar inte att hacka på någon särskild person, grupp eller liknande, jag försöker bara komma underfund med vad jag har gått runt och tänkt på på senaste. Så sluta grina, bit ihop och var dig själv, om du nu tar illa upp.

En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet".

Hur kommer man egentligen in i det hela igen?

2007-10-17 — Taggar: , , , , , .

Jag var rätt inne på det mesta som hade med webben att göra. Alltså, skapande-delen. Design-principer, åtkomlighet, användarvänlighet, argumenterade dagligen, för skojs skull, HTML vs XHTML, CSS mot tabeller, försökte få folk att förstå vad användarvänlighet är och vad åtkomlighet innebär.

Fast nu har jag tappat bort allt det där. Känner mig så sjukt ouppdaterad. Jag har kodat på senaste, rätt mycket med, allt med Wordpress och att anpassa bloggen till det och sådär. Blivit lite server side, (X)HTML, CSS, lite praktik osv. Men jag har glömt bort t.ex. alla praktiska små SEO-tips och sådär som brukar vara så bra att kunna, sånt som drar besökare osv. Känner att hemsidan inte alls är så bra som den skulle kunna vara, och att jag inte riktigt vet vad det är som gör att det känns så.

Så jag började fundera på att börja ta ikapp lite på användarvänlighet osv. Inte börja om från början, nödvändigtvis, utan bara börja läsa artiklar på ämnet och läsa ikapp de där gamla hederliga proffsbloggarna som var så användbara förr i tiden. Men det känns så sjukt tungt. Det är intressant, men det fastnar inte. Allting är fortfarande lika fascinerande och kul att läsa, men det fastnar inte riktigt. Det gamla kommer tillbaka, men bara för den lilla korta tid det tar att läsa en liten notis eller dylikt. Man vet precis vad författaren relaterar till eller vad det är de försöker förbättra eller debattera, men det fastnar inte. Det sätter sig liksom inte.

Så jag började fundera på att börja om från början. Iaf någorlunda. Börja tänka själv igen. Plöja igenom lite av de där artiklarna man har under “read_later” och “accessibility” på del.icio.us, börja köra de på bloggen och sådär.

Men det är ju så tråkigt. Jag lovar dig. Försök börja om med inlärande av något du redan kan, någorlunda. Det är svintråkigt.

Nu har jag börjat fundera på om jag ska börja söka mig vidare istället. Problemet är bara vad. Jag var inne på akademibokhandeln och petade på Allt i en bok - Photoshop CS3 och Allt i en bok - Illustrator CS3. Jag är grovt sugen på båda, de såg ut att vara sjukt bra “grundböcker” för programmen. Plöja igenom de, SEDAN köra igång med alla tutorials och artiklar som finns på nätet. Så att man kan grunderna och använda alla verktyg och skit.

Jag kollade även på Kom igång med AJAX. Visst att “Kom igång”-böckerna kanske inte är världens bästa, men jag behöver bara en fot in. Det är något konkret att skaffa in en bok och börja köra via den. Det är lagom segt att köra in via riktiga tutorials, speciellt när det gäller saker som AJAX, jag har liksom inte sett någon fullständig artikel som lär in allting, eftersom det är så många delar. HTML och CSS kan jag ju rätt grundligt. Mer än grundligt, imo. Men JavaScript är inte min grej, det borde vara lätt, men jag har bara inte fått tummen ur och lärt mig det.

Kort sagt, jag sitter och funderar på vad som är bäst. Bara försöka hänga med i något, eller lära om. Böcker eller artiklar. Jag kommer inte fram till något.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Uncategorized".

Ironi och sarkasm på nätet

2007-10-12 — Taggar: , , , .

Jag hatar att det är så svårt att använda sig av ironi och sarkasm på nätet. Det är så otydligt jämt. Känns som om man måste ha högskoleutbildning i någon obskyr författarkurs för att kunna förmedla ironi och sarkasm ordentligt, utan att göra den lite sådär EXTRA JÄTTETYDLIG. Sånt blir extra jobbigt för folk som mig, som använder ironi lite hela tiden. En del förstår bara inte vad det är man säger när det skrivs, men är stora fan av ironi eller sarkasm i det talade ordet. En sorts skriftlig Asperger, eller något sånt. Det är rätt jobbigt, MSN-konversationer går rakt åt helvete, man får förklara alla sina forumposter som en liten golhora och folk tycker man har allmänna språkliga problem. Lagom fascinerande att se någon skriva en lång radda om hur dåligt man uttrycker sig, när de vägrar använda skiljetecken eller bara skriver med versala bokstäver, lyckas klämma in fler syftningsfel än vokaler och svär som en borstbindande attifrus.

Nu blev jag avledd och kommer absolut inte på vad det var jag ville skriva.

Jag vill också vara i Japan. En sväng iaf.

2 kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet".

Islamskt parti i Finland

2007-09-15 — Taggar: , , , .

Nånting säger mig att det nybildade islamiska partiet i Finland inte kommer ha så stor framgång.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Uncategorized".

Den där jäveln

2007-09-10 — Taggar: , , .

Alltså. Den där Schulman.

Hade aldrig hört talas om snubben. Sen fick han nån blogg på Aftonbladet. Nu är han överdrivet het.

Känns som att snubben är någon sorts uppmärksamhetsgeni. Han har snott inlägg, han har pissat på folk, han visar upp sin taskiga humor. Han klankar ner på sin fru. Det är bara det jag läst från olika länkar, jag tål inte riktigt hans blogg.

På detta tjänar han ett par tusen besökare per dag (uppskattningsvis) och runt 200 kommentarer per inlägg (snabbkollad siffra). Varför? För att folk retar sig på honom? För att folk tycker han är rolig? Jag fattar inte. Och alla hypear honom ännu mer genom att pissa lite på honom, eller bara allmänt skriva om honom. Jag orkar inte med det. Hade tänkt skita i det tills nu. Jag pallar inte. Svenska bloggars sämsta fenomen, typ.

Och ja, jag vill också ha så många besökare. Men inte på det sättet.

2 kommentarer. Lagt under kategorin "Uncategorized".

Namnsökning

2007-08-25 — Taggar: , , , .

Jag skulle bli medlem i en grupp på Facebook, Vi med udda efternamn, och ett av kriterierna var att man helst inte skulle ha ett efternamn som fler än 100 personer i Sverige har. För att man skulle få klarhet i det snabbt, så förser de folk med en länk till SCB, där man kan göra en namnsökning. Lite häftigt. Jag och 19 andra personer i Sverige har samma efternamn. Bara.

Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet".