Gruppmentalitet
2007-11-08 — Taggar: Livet i allmänhet, Musik, Psychobabble, Tankar och funderingar, Tankeställare.
Jag håller på att läsa “Reginas sång” av David och Leigh Eddings, en bok som i kort handlar om en mentalsjuk flicka. I boken nämns människors tendens att göra allting i grupp. Det fick mig att börja tänka lite smått, bara nån fundering här och nån tanke där.
En del verkar sträva efter att vara annorlunda, i musiksmak, i klädstil, i humor, i sättet de pratar, i sättet de gör saker, vad man än tänker på så verkar det finnas någon som har bestämt sig för att göra det annorlunda än den stora massan. Det leder mig osökt tanken till folk som ska försöka basunera ut till alla de stöter på att de är annorlunda, försöka klistra sig på ögat hos folk och sticka ut. En del gör allt annorlunda än andra och skyltar sedan med det på stan, eller bland folk, häcklar “svenssons” på internet och konstaterar att de minnsann är annorlunda, för de har svart läppstift istället för rött eller en tröja med My Chemical Romance istället för Britney Spears.
Fast försvinner inte meningen med det hela lite när de sedan söker sig till likasinnade och försöker få ett godkännande? Man ser grupper om ungefär tio pers, alla har de lite olika variationer på samma “annorlunda” tema, lite olika sorters kläder från samma affärer och lyssnar på skivor från olika artister i samma genre. De hänger på samma communityn och försöker få någon (som har lite koll på vad den pratar om) bekräfta att de faktiskt lyssnar på den genre de försöker efterapa och vara fans av, sedan när de får lite mer kött på benen så “flamear” de folk som för sig att försöka tolka musiken efter lite andra kriterier och ifrågasätter genremärkningen. Skriver samma gamla slitna skit på samma gamla slitna ställen och upprepar samma gamla klyschor som någon annan från någon annan “alternativ” livsstil redan konstaterat ett hundratal gånger för 20 år sedan.
Lite därför jag har så svårt att förstå att folk egentligen “väljer en livsstil”. Visst, generellt sett så är de flesta som klär sig alternativt eller som är lite annorlunda “äkta”, eller, så “äkta” man kan bli. Men det känns så snett att folk säger att de vill vara annorlunda, sen byter de umgängeskrets mot en där de automatiskt kommer bli accepterade, eller försöker få med sig någon kompis in i samma “alternativträsk”. Jag förstår att man söker sig till likasinnade, det är inte det jag snackar om, däremot folk som drar sig från att umgås med folk som inte delar samma klädsmak som de själva, folk som egentligen inte försöker vara annorlunda, utan bara försöker bli accepterade i sitt sökande efter uppmärksamhet.
Det är väl egentligen också främsta skälet till att jag själv inte ser ut som random dödsmetalidiot med bandtröjor (som i de flesta fall inom extremmetallen faktiskt är råfula, med rätt få undantag) och gröna kamouflagejeans. För min del känns det nästan mer falskt att faktiskt klä sig efter någon sorts standard, det är för mig ännu mer att rätta sig i ledet bland andra emos, glamrockare och synthare som egentligen klär sig mer efter sin klädstil eftersom de “borde vara annorlunda” än att bara vara mig själv.
De största originalen jag har mest respekt och känner bäst för, det är folk som bara är sig själva, utan att försöka sticka ut på något egentligt sätt. Du skulle inte veta hur annorlunda de är bara av att titta på dem.
Jag menar inte att hacka på någon särskild person, grupp eller liknande, jag försöker bara komma underfund med vad jag har gått runt och tänkt på på senaste. Så sluta grina, bit ihop och var dig själv, om du nu tar illa upp.
En kommentar. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet".
Islamskt parti i Finland
2007-09-15 — Taggar: Finland, Roligt, Tankar och funderingar, Tankeställare.
Nånting säger mig att det nybildade islamiska partiet i Finland inte kommer ha så stor framgång.
Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Uncategorized".
Namnsökning
2007-08-25 — Taggar: Finland, Livet i allmänhet, Tankar och funderingar, Tankeställare.
Jag skulle bli medlem i en grupp på Facebook, Vi med udda efternamn, och ett av kriterierna var att man helst inte skulle ha ett efternamn som fler än 100 personer i Sverige har. För att man skulle få klarhet i det snabbt, så förser de folk med en länk till SCB, där man kan göra en namnsökning. Lite häftigt. Jag och 19 andra personer i Sverige har samma efternamn. Bara.
Inga kommentarer. Lagt under kategorin "Livet i allmänhet".

Startsida
Kontakt
Arkiv

