Jag har skaffat massa gamla hederliga klassiska filmer. Nu snackar vi inte slutet av 90-talet, utan snarare 60-70-talet, det mesta åtminstone. De flesta återfinns också på IMDbs top 250. Jag har lovat mig själv att beta av listan. På gott och ont. En del filmer har varit riktigt dåliga, en del har varit riktigt bra. Det är lite av en chansning att börja se på en film från 40-talet och försöka hålla sig vaken, men när man klarar det och har sett filmen så finner sig någon trevlig liten känsla i bröstet. Konstigt nog.

Nu har jag bara problem. Jag vet inte vilken film jag ska se. Jag har massvis att se, men jag vet inte vilken som ska bli näst.

• Nosferatu, eine Symphonie des Grauens från 1922(!)


• Dr. Strangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb


• Schindler’s List (nej, inte sett den än, den är för fan 195 minuter lång. Det är tre och en halv timme!)


• Shichinin no samurai (Sju Samurajer) av Akira Kurosawa. Ett måste, tydligen. Hell, samurajfilm!)


• Ran (Också Akira Kurosawa. Också ett måste. Också samurajfilm.)


• Yojimbo (Också Akira Kurosawa. Mycket sånt på topplistan.)


• Rashômon(Ytterligare en Akira Kurosawa-film.)


• The Pianist (också ett fall av “Varför har jag inte sett den?” Jag antar att jag aldrig är sugen på drama.)


• Once upon a time in America (Den har jag faktiskt börjat kolla på (precis som Shindler’s List), men den är så förbannat lång ju! 229 minuter! Det är nästan fyra timmar!)


• Paths of Glory. Den vet jag ingenting om.


• Blade Runner. Inte den heller.

Sen har jag ett par till, som inte är några IMDB-topplistehittar, men man ändå måste se. Rebel without a cause. Bullitt. Osv. Alla måste ses. Jag vet inte var jag ska börja bara. Alla har samma fördelar. De är garanterat bra filmer. Men alla har olika nackdelar. Som att jag oftast är sugen på någon enskild genre av film. Eller någonting. Men aldrig hittar rätt bland de som jag inte sett. Så antingen slutar det med att jag fortsätter plöja igenom alla säsonger av Vänner eller så ser jag nån film jag redan sett. Eller en Will Ferrell-film. För att det är dålig humor. Och jag har dålig humor. Bara inte bra nog för de filmerna.