Supermumin

En fars

Nu har hela landet tydligen blivit ett enda stort skämt.

Att driva igenom lagar som Ipred och de andra pirat- och “antiterroristlagar” som makthavarna har gjort, är att köra hela den unga befolkningens förtroende i botten. För att sedan demonstrera just hur långt de kan gå för att trycka skiten i ansiktet på oss, så dömer de fyra privatpersoner till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd, för något så jävla trivialt som “medhjälp till mot upphovsrättslagen”, dessutom med en motivering som visar att tingsrätten tydligen fått hela tekniken bakom foten, trots upprepade förklaringar och försök att undervisa nämndemännen om vad det egentligen är som händer. Jag syftar givetvis på följande citat, från en rådman som hade del i beslutet:

– Det har gjorts möjligt på Pirate Bays sajt för datoranvändare att ladda upp och lagra upphovsrättsskyddat material. För att tillhandahålla det har de åtalade främjat brott mot upphovsrättslagen bland annat genom välutvecklade sökfunktioner, säger rådmannen Tomas Norström på en efterföljande pressträff vid Stockholms tingsrätt.

Det är åtminstone så jag känner, och jag vill åtminstone tro att jag är på ungefär samma nivå som större delen av de som är i min ålder, om inte kanske t.om. lite under de övrigas nivå. Om man letar efter tecken på hur det här påverkar folk, så kan man ta en titt på piratpartiets statistik. Ända sedan rättegången mot Pirate Bay inleddes, har det strömmat in medlemmar i såna antal att partiets storlek mångdubblats. Ung Pirat har samtidigt blivit ett av de största ungdomspartierna i landet. Det är reaktioner, mina vänner.

Jag “råkade” precis bli en av de där som gör att det idag är över 15 tusen medlemmar i Piratpartiet. Nu blir det en röst för PP, åtminstone i Europaparlamentsvalet.