Nysatsning
Aight, så, det har varit dött utav bara fan här på senaste.
Det har sina skäl. Första är att jag tröttnat på att inte ha något mål med allt det här. Målet från början var väl att bara ha en hemsida uppe, sen blev det att lära sig Textpattern och hipp som happ blev det Wordpress.
Efter lite drygt.. jag vet inte, fyra-fem år, så börjar det bli dags att hitta något nytt att göra här. Jag lärde mig mycket av Textpattern och det känns som om jag lärt mig minst lika mycket, om inte mer, av Wordpress nu. Jag har börjat leta mig vidare i hopp om att hitta ett lite mer riktigt CMS att bygga riktiga sajter i, jag har börjat koda mer seriösa projekt på egen hand, och det känns som om jag lär mig mer och mer om saker som är utanför den här sajtens område, som det är nu.
Därför känns det som om det är dags för en nysatsning. Som vanligt, för att liksom markera en ändring och hur långt jag känner att jag kommit, så har jag börjat skissa på lite teman, köpt block och börjat skriva utkast till artiklar etc.
Om sanningen ska fram så händer det här lite jämt och ständigt. Jag får ett ryck, får för mig att jag ska bli stor skribent inom något ämne, och börjar skriva utkast som till slut bara ligger och skräpar innan de hamnar i den bildliga – och den bokstavliga, för den delen – skräpkorgen och jag kommer fram till att jag inte orkar.
Men nu känns det som om jag har hittat lite rätt. Främst för att jag har hittat personer i min närhet som faktiskt är uppriktigt intresserade av ämnet och som faktiskt skulle kunna vinna lite på att jag började skriva om det.
Vad är det det gäller? Det jag egentligen alltid haft närmast hjärtat, det som gjort att jag blivit intresserad av allt det här, det som sparkade igång hela mitt intresse runt programmering och allt som hör till – HTML/CSS.
Ja, jo, jag menar det, jag hade börjat inrikta mig mer på HTML. En del av mig säger att det är det bästa att börja med – om jag ska göra en seriös satsning – främst för att det är vad jag känner mig säkrast på – det är vad jag verkligen kan. Men också för att jag tror att jag har en del att hämta där. Allt som saknas är att jag börjar gräva på den riktigt djupa nivån – den där som man inte tror finns. Jag har varit där och nosat, jag är där lite smått och tittar nyfiket mot avgrunden när jag slänger ihop någon ny template till något projekt som ligger på ritbordet (och som vanligtvis inte kommer därifrån). Det riktigt nördiga.
De som kan HTML och som är inblandade i kretsen vet vad jag menar – att söka sig till den där nivån som man till slut sitter och läser arbetsutkast från W3C, kommer med synpunkter etc.
Så, därför ska jag nu försöka, så gott jag kan, att hålla mitt intresse uppe runt det här. Först ska jag få klart en riktig design, som tillåter mig att uppmärksamma de mer seriösa bitarna ordentligt. Jag är nöjd med hur det ser ut nu, men jag behöver fokusera om allting lite. Det är för allmänt nu.
Så, inom någon månad eller så, beräknar jag, kommer det börja dyka upp lite nybörjarartiklar (på mer än ett sätt, sett hur det är första gången jag skriver någonting seriöst med inriktning på något “tutorial”-liknande) om HTML, CSS och allt som hör till.
Hoppas det är någon annan än de där snälla kompisarna som kommer med uppmuntrande ord om varje ord som skrivs här som är sugen på att läsa!
MMANytt recenserat av The Critics
Som jag kanske har skrivit förut, så bloggar jag även på MMANytt, som idag blev recenserat av (Johan Nilsson på) The Critics.
MMA är ett ämne som har ganska många trogna fans. Om man ser till vilka det är som ser på det, så är sporten såpass mycket i startgroparna, att den minsta gruppen av tittare/anhängare, är s.k. casual fans. De som bara glor en match lite då och då. Visst finns de, och de är väl ganska många, men de är fortfarande den minsta gruppen. Framförallt för att MMA inte är för alla. Det är ju samma sak med boxning, det är knappast alla som sett en hel boxningsmatch. Jag vet att jag bara sett ett par från OS och liknande, men aldrig en riktig proffsmatch.
På så sätt, så får vi på MMANytt in ganska många trogna läsare. Det är folk som hänger på sidan och kommenterar och diskuterar. Jag känner mig minst sagt mindervärdig ibland när jag skrivit ett inlägg, och det är folk som börjar kommentera. Det känns som om alla de som hänger i kommentarfältet är bra mycket mer hängivna, pålästa och genomtänkta än vad jag är i mina inlägg.
Ändå får vi nu reda på att vi är en lite torr sida, faktafylld och med svåra begrepp (jag tycker mest det är synd att vår hårda kamp för humor i samband med rapporteringen inte uppmärksammades – om jag och Martin gick in i “TORR”-mode, då skulle ni få se på torrt), och det känns lite som att vi blir anklagade för att inte rikta oss mot en tillräckligt stor publik.
Jag spenderar inte hiskeligt mycket tid med sidan. Jag är nere på ett par inlägg i veckan, mest för att Martin verkar ha patenterat en maskin som upptäcker vad jag tycker är intressant och sedan postar det. Martin däremot jobbar arslet av sig för att sidan ska gå så bra som den faktiskt gör. Vi har många nya läsare och får tydligen t.om. lite uppmärksamhet utanför den riktiga MMA-kretsen.
Men fortfarande, vi är en torr, faktafylld hemsida med svåra begrepp som inte alls är nybörjarvänlig.
Så jag och Martin diskuterade lite nu. Och jag är lite av åsikten, vafan, jag vet inte om jag riktigt kan ta mig till det.. Det enda jag kan komma på, som skulle göra det lättare för nybörjare, det är att skriva en kort guide eller introduktion om vad det är vi pratar om. Men i det stora hela så är det faktiskt en blogg för de som är intresserade. MMA-intresse får du inte av att läsa en blogg som våran. Det får du av att se på MMA.
Och du, Johan, vlog(g) är en förkortning av videolog(g). Det är inte ett slarvfel.
Skaffa Google Reader – bästa RSS-läsaren som finns
Ja, jo, det är väl ett kanske hårt uttalande. Men jag har inte sagt att det VUNNIT något PRIS för det, så jag har inte gjort något fel! Jag bara tycker den är det..
Aight, såhär, jag tänkte, det verkar inte bli mindre populärt med RSS, atom etc, allt vad alla flödesprotokoll heter. Så varför inte vara lite snäll och slänga upp en snabb guide, genomgång, artikel, whatever, om hur man hänger på svängen på lättaste sättet?
Vad är Google Reader?
Google Reader är en webbaserad flödesläsare, det betyder att den plockar in flöden från olika hemsidor – som du anger – och sedan visar upp dem snyggt och läsbart i ditt webläsarfönster. Det finns många och tusen olika desktopversioner av olika flödesläsare, men jag har aldrig hittat någon som har slagit hela den här grejen med att kunna logga in och läsa på nätet. Det finns ett par olika nätbaserade versioner också, men jag har int träffat på någon som är så skön som Googles, så jag har inte brytt mig om att byta.
Vad ska det vara bra för då?
Låt säga att du följer ungefär 30 bloggar och 5 dagstidningar. Du har varje blogg och dagstidning i ett bokmärke i din webläsare, och varje gång du vill veta om någon av bloggarna har uppdaterat, så måste du klicka dig in på den och kolla. Samma gäller dagstidningarna – vill du hålla dig uppdaterad måste du klicka dig in på sidan och leta rätt på rätt avdelning för att se om det kommit upp någonting nytt. Med en flödesläsare slipper du det här.
Som sagt så hämtar flödesläsaren in en hemsidas flöde, dvs, en lista på de senaste uppdateringarna. Eftersom läsaren hämtar och kontrollerar listan med de senaste uppdateringarna regelbundet och visar dem för dig i en snygg och läsbar lista, så slipper du klicka dig in på varje hemsida för att manuellt kolla om det kommit några uppdateringar.
Det låter ju asbra, var kan jag skriva upp mig?
Besökssiffror
Det har varit massa snack om Bloggportalen och deras besökssiffror. Tydligen är det några “framstående” bloggar som “fipplat” med siffrorna för att det ska se bättre ut och för att kunna stryka annonsörer medhårs.
Bloggportalens stats, om jag förstått allting rätt, visar hur många unika besökare man har haft den senaste veckan.
Så långt är ju allting förståeligt och bra – men hur länge är en unik besökare unik? Jag skulle säga – så länge den har cookien eller någon registrerad post om att personen varit på sidan innan – men det gör inte Bloggportalen. En timme, säger de, en timme, sen återställs du som unik besökare. Det betyder, att om jag besöker en blogg två gånger med 65 minuters mellanrum, så registreras jag som två unika besökare.
Ja, det låter väl kanske inte sådär obegripligt, egentligen.
Den verkliga kalabaliken uppstår när folk sedan börjar jämföra de siffrorna mot t.ex. KIA Index eller SIS-Index.
Tydligen blir folk rosenrasande när de ser att en del storbloggar har dubbbelt så mycket “unika besökare” enligt bloggportalen som enligt t.ex SIS-Index, och börjar anklaga alla möjliga bloggare för fusk och bedrägeri.
Men det är ju inte deras fel? Det kanske är lite fel att vinkla det hela åt “Bloggportalen är mina officiella siffror!!!”, men då får väl annonsörer och folk som i övrigt är intresserade börja fråga efter relevanta siffror istället.
För – ta t.ex. Blondinbella. I skrivande stund står hennes Bloggportalen-profil på ungefär 600 tusen unika besökare, den mest besökta proffsbloggen på Bloggportalen, en plats hon dominerat länge. Jag kunde inte hitta någon av de nästa fyra-fem topplisteinneboende på SIS-index, så det får duga.
När man sedan tittar på Blondinbellas statistik på SIS-Index, så säger den ungefär 260 tusen unika besökare. Ja, det är ju lite mindre än hälften av besökarna jämfört med vad Bloggportalen rapporterar. Någonting är ju uppenbart helt snett, vem är det som har något fuffens för sig?
Ärligt? Ingen. Det är helt enkelt olika sätt att rapportera statistiken på.
SIS-Index bygger på Google Analytics-statistik, som i sin tur bygger på veckostatistik, precis som Bloggportalen. Skillnaden ligger i hur länge du räknas som en unik besökare. Bloggportalen återställer dig från en återkommande besökare, till en unik besökare, efter ungefär en timme. Google Analytics? En vecka.
Däri ligger skillnaderna. Ingen av dem ljuger, visar fel eller någonting sådant. Bloggportalen kan bara vara lite missvisande. Tekniskt sett borde alla mätmetoderna visa ungefär lika många sidvisningar (hur många gånger en sida har laddats, enligt SIS-Index hade Blondinbella 1,2 miljoner sidvisningar förra veckan), med kanske små skillnader för olika tekniker när det gäller att filtrera bort sökmotorer och spambottar etc.
Ungefär sådär funkar det. Det verkar f.ö. inte vara sådär jättemånga andra bloggar på topplistan hos SIS, däremot syns de vitt och brett på Bloggportalen, och ett par av dem är uttalade kritiker till Blondinbellas besökssiffror. Känns lite tacksamt att skjuta på någon som skyltar mer med sina siffror än andra.
Jo, jag finns inte med på SIS-Index, åtminstone inte förrän nästa tisdag. Jag ställde in en mailrapport till SIS under en av pauserna jag tog när jag skrev. Så, snart är mina analyticssiffror ute i det öppna. Så kan ni se exakt hur ointresserade folk är av att läsa min blogg.
F.ö. har jag haft ett litet vad med mig själv denna veckan. Jag ska undvika att logga in och kolla mina stats så långt det går. Nu har jag ju loggat in på Analytics, men jag lovar, jag har inte tittat på statsen.
Det kliar redan i fingrarna, och det är bara tisdag. Det här kommer aldrig gå. Jag får snart erkänna mig “statjunkie“.
Supermumin – Blueprint Edition
Då är det alltså gjort. Jag har lagt upp en helt ny design. Jag har ju faktiskt tjatat om kodandet hela veckan, så det är väl kanske ingenting nytt under jorden.
Hur som haver, sidan är, om jag inte nämnt det tidigare, ähum, utvecklad med hjälp av Blueprint CSS (och om man ändå ska prata om saker som gjort utvecklandet lättare, texteditorn e är värt guld!). Det går bra mycket snabbare när man gör någonting mha ett framework. Nu skulle jag väl kanske inte göra allting som jag gjort här, främst för att det blir väldigt kladdig HTML, och det är inte världens mest SEO-mässiga kod heller. Det är lite div mania över det hela, väldigt, väldigt osemantiskt.
Men det gick snabbt! Och det krävdes inte mycket jobb! Jag kan säga såhär, nästa gång jag behöver göra ett projekt snabbt och snyggare än jag någonsin hade gjort det på frihand, så blir det ett framework. Frihandskodning i all ära, men det blev väldigt mycket smidigare.
Grid-baserade frameworks som Blueprint och 960 funkar i praktiken såhär: Frameworksen kommer med ett gäng klasser som gör det lättare att lägga upp din sida. Blueprint kör med klasser i stil med “span-4″ etc. Det betyder i praktiken att elementet som blivit tilldelad klassen, kommer sträcka sig över fyra fält av griden. I fallet med supermumin, så består griden av 24 fält.
Svårare än så är det inte, i praktiken, åtminstone inte om man kan lite CSS. Det är inte direkt rekommenderat att man ger sig på ett framework det första man gör, eftersom man missar helt otroligt mycket om hur CSS funkar, utöver det faktum att det kan bli väldigt svårt att förstå varför en del grejer funkar som de gör.
Jomen, så att säga, vad mer är nytt. Jo, lite mer reklam. Jag testar det ett tag. ‘Nuff said.
Ja, jo, just det, jag har haft en historia av rosa layouts. Det börjar, i princip, med att Erik a.k.a. Neme, hade en HTML-layout han inte skulle ha. Jag snodde den, eftersom jag köpt domänen, köpte ett webhotell och slängde upp allting på en Textpatterninstallation. I ärlighetens namn var jag markupnazi nr. 1 på den tiden, och jag gjorde i princip om hela koden så att den skulle vara semantisk och fin. Det var ungefär fyra-fem år sen. Jag har blivit latare på den tiden. Och skäggigare. Annars är jag, i princip, likadan.
Den layouten var väldigt, väldigt, väldigt rosa. Och ungefär varje gång jag gjort en uppdatering av sidan har det hängt med. Och när jag äntligen gjorde mig av med den rosa färgen, så började Erik och Marcus att klaga. Något brutalt. De vägrade gå in på bloggen och läsa någonting, eftersom det inte fanns nog med rosa på sidan.
Nå – nu säger jag det – ’nuff’s ’nuff. Det är allt jag har att säga. Ni kan suga något tjockt och kraftigt om det inte passar. Speciellt du, Erik.
Nå, jag är iaf nöjd med sidan. Flickvännen fick, som förutsagt, hjälpa mig med en ny färg, den gula just didn’t cut it. Nu blev det iofs inte så att hon hatade färgen, men hon tyckte bättre om den här färgen (och det gjorde jag med).
Såså, det är allt. Nu vet ni att jag har en ny layout, och ni har även fått höra en hel massa annat som ni inte ville veta men vet ändå. Sådetså.