Detta, plus det faktum att det gamla “temat” började bli lite daterat när det kom till kompabilitet med WordPress, gjorde att jag högg till och bytte tema när jag faktiskt snubblade över ett jag tyckte var snyggt.

Temat är igång nu, heter Modernist, är skapat av Rodrigo Galindez och mycket mer än så vet jag inte. Dock kan jag nästan vara ganska så säker på att jag någon dag kommer hitta något jag stör mig på, börja peta i koden och förstöra hela rubbet.

”Den största helgen på året är den
då det ljusnat så mycket i huset
att man kan äta sin middag igen
utan att tända ljuset.”

Tror jag hittat en ny favoritblogg för en tid framöver.

Det har sina skäl. Första är att jag tröttnat på att inte ha något mål med allt det här. Målet från början var väl att bara ha en hemsida uppe, sen blev det att lära sig Textpattern och hipp som happ blev det WordPress.

Efter lite drygt.. jag vet inte, fyra-fem år, så börjar det bli dags att hitta något nytt att göra här. Jag lärde mig mycket av Textpattern och det känns som om jag lärt mig minst lika mycket, om inte mer, av WordPress nu. Jag har börjat leta mig vidare i hopp om att hitta ett lite mer riktigt CMS att bygga riktiga sajter i, jag har börjat koda mer seriösa projekt på egen hand, och det känns som om jag lär mig mer och mer om saker som är utanför den här sajtens område, som det är nu.

Därför känns det som om det är dags för en nysatsning. Som vanligt, för att liksom markera en ändring och hur långt jag känner att jag kommit, så har jag börjat skissa på lite teman, köpt block och börjat skriva utkast till artiklar etc.

Om sanningen ska fram så händer det här lite jämt och ständigt. Jag får ett ryck, får för mig att jag ska bli stor skribent inom något ämne, och börjar skriva utkast som till slut bara ligger och skräpar innan de hamnar i den bildliga – och den bokstavliga, för den delen – skräpkorgen och jag kommer fram till att jag inte orkar.

Men nu känns det som om jag har hittat lite rätt. Främst för att jag har hittat personer i min närhet som faktiskt är uppriktigt intresserade av ämnet och som faktiskt skulle kunna vinna lite på att jag började skriva om det.

Vad är det det gäller? Det jag egentligen alltid haft närmast hjärtat, det som gjort att jag blivit intresserad av allt det här, det som sparkade igång hela mitt intresse runt programmering och allt som hör till – HTML/CSS.

Ja, jo, jag menar det, jag hade börjat inrikta mig mer på HTML. En del av mig säger att det är det bästa att börja med – om jag ska göra en seriös satsning – främst för att det är vad jag känner mig säkrast på – det är vad jag verkligen kan. Men också för att jag tror att jag har en del att hämta där. Allt som saknas är att jag börjar gräva på den riktigt djupa nivån – den där som man inte tror finns. Jag har varit där och nosat, jag är där lite smått och tittar nyfiket mot avgrunden när jag slänger ihop någon ny template till något projekt som ligger på ritbordet (och som vanligtvis inte kommer därifrån). Det riktigt nördiga.

De som kan HTML och som är inblandade i kretsen vet vad jag menar – att söka sig till den där nivån som man till slut sitter och läser arbetsutkast från W3C, kommer med synpunkter etc.

Så, därför ska jag nu försöka, så gott jag kan, att hålla mitt intresse uppe runt det här. Först ska jag få klart en riktig design, som tillåter mig att uppmärksamma de mer seriösa bitarna ordentligt. Jag är nöjd med hur det ser ut nu, men jag behöver fokusera om allting lite. Det är för allmänt nu.

Så, inom någon månad eller så, beräknar jag, kommer det börja dyka upp lite nybörjarartiklar (på mer än ett sätt, sett hur det är första gången jag skriver någonting seriöst med inriktning på något “tutorial”-liknande) om HTML, CSS och allt som hör till.

Hoppas det är någon annan än de där snälla kompisarna som kommer med uppmuntrande ord om varje ord som skrivs här som är sugen på att läsa!

MMA är ett ämne som har ganska många trogna fans. Om man ser till vilka det är som ser på det, så är sporten såpass mycket i startgroparna, att den minsta gruppen av tittare/anhängare, är s.k. casual fans. De som bara glor en match lite då och då. Visst finns de, och de är väl ganska många, men de är fortfarande den minsta gruppen. Framförallt för att MMA inte är för alla. Det är ju samma sak med boxning, det är knappast alla som sett en hel boxningsmatch. Jag vet att jag bara sett ett par från OS och liknande, men aldrig en riktig proffsmatch.

På så sätt, så får vi på MMANytt in ganska många trogna läsare. Det är folk som hänger på sidan och kommenterar och diskuterar. Jag känner mig minst sagt mindervärdig ibland när jag skrivit ett inlägg, och det är folk som börjar kommentera. Det känns som om alla de som hänger i kommentarfältet är bra mycket mer hängivna, pålästa och genomtänkta än vad jag är i mina inlägg.

Ändå får vi nu reda på att vi är en lite torr sida, faktafylld och med svåra begrepp (jag tycker mest det är synd att vår hårda kamp för humor i samband med rapporteringen inte uppmärksammades – om jag och Martin gick in i “TORR”-mode, då skulle ni få se på torrt), och det känns lite som att vi blir anklagade för att inte rikta oss mot en tillräckligt stor publik.

Jag spenderar inte hiskeligt mycket tid med sidan. Jag är nere på ett par inlägg i veckan, mest för att Martin verkar ha patenterat en maskin som upptäcker vad jag tycker är intressant och sedan postar det. Martin däremot jobbar arslet av sig för att sidan ska gå så bra som den faktiskt gör. Vi har många nya läsare och får tydligen t.om. lite uppmärksamhet utanför den riktiga MMA-kretsen.

Men fortfarande, vi är en torr, faktafylld hemsida med svåra begrepp som inte alls är nybörjarvänlig.

Så jag och Martin diskuterade lite nu. Och jag är lite av åsikten, vafan, jag vet inte om jag riktigt kan ta mig till det.. Det enda jag kan komma på, som skulle göra det lättare för nybörjare, det är att skriva en kort guide eller introduktion om vad det är vi pratar om. Men i det stora hela så är det faktiskt en blogg för de som är intresserade. MMA-intresse får du inte av att läsa en blogg som våran. Det får du av att se på MMA.

Och du, Johan, vlog(g) är en förkortning av videolog(g). Det är inte ett slarvfel.

Aight, såhär, jag tänkte, det verkar inte bli mindre populärt med RSS, atom etc, allt vad alla flödesprotokoll heter. Så varför inte vara lite snäll och slänga upp en snabb guide, genomgång, artikel, whatever, om hur man hänger på svängen på lättaste sättet?

Vad är Google Reader?

Google Reader är en webbaserad flödesläsare, det betyder att den plockar in flöden från olika hemsidor – som du anger – och sedan visar upp dem snyggt och läsbart i ditt webläsarfönster. Det finns många och tusen olika desktopversioner av olika flödesläsare, men jag har aldrig hittat någon som har slagit hela den här grejen med att kunna logga in och läsa på nätet. Det finns ett par olika nätbaserade versioner också, men jag har int träffat på någon som är så skön som Googles, så jag har inte brytt mig om att byta.

Vad ska det vara bra för då?

Låt säga att du följer ungefär 30 bloggar och 5 dagstidningar. Du har varje blogg och dagstidning i ett bokmärke i din webläsare, och varje gång du vill veta om någon av bloggarna har uppdaterat, så måste du klicka dig in på den och kolla. Samma gäller dagstidningarna – vill du hålla dig uppdaterad måste du klicka dig in på sidan och leta rätt på rätt avdelning för att se om det kommit upp någonting nytt. Med en flödesläsare slipper du det här.

Som sagt så hämtar flödesläsaren in en hemsidas flöde, dvs, en lista på de senaste uppdateringarna. Eftersom läsaren hämtar och kontrollerar listan med de senaste uppdateringarna regelbundet och visar dem för dig i en snygg och läsbar lista, så slipper du klicka dig in på varje hemsida för att manuellt kolla om det kommit några uppdateringar.

Det låter ju asbra, var kan jag skriva upp mig?

Om du har ett Google-konto, t.ex. en gmail-adress, så är det bara att titta in på reader.google.com och starta ett greader-konto. Har du inget Google-konto så får du börja med att skaffa ett sådant.

När du har skaffat ditt google-konto, så gäller det att trycka in de rätta flödena.

Lägga till flöden

Observera att om du redan har en desktopbaserad eller en webbaserad flödesläsare, så kan du oftast exportera flödeslistan till en OPML-fil som du sedan kan importera i Google Reader!

Vi börjar med.. Supermumin. Bara för att visa. Beroende på vilken webläsare man använder kan det se lite olika ut.

I det här fallet, via Google Chrome, så får vi ta och klicka på Feedburner-ikonen i min sidebar. Det kan variera lite från hemsida till hemsida, vad man ska klicka på, en del har bara en textlänk i sidebaren, en del har en stor knapp överst på sidan och så finns det de som bara har en liten ikon med en text längst ner i foten av sidan. Man får kolla ganska noga ibland. Det kan också kallas olika saker. En del säger “flöden”, “feeds” och en del bara länkar till de olika protokollen, RSS eller Atom, och alla dess versioner.

I Firefox, så finns det en fin liten ikon jämte sidans adress på de flesta sidor, vilket gör det ganska mycket lättare att lägga till sidor.

Nåväl, vad som händer sedan skiljer sig lite mellan olika webläsare och deras inställningar, utöver det faktum att de beter sig lite olika beroende på hur man lagt in flödet i hemsidan. Eftersom vi har supermumin som exempel, så kan jag ju nämna att jag använder feedburner, vilket kommer innebära att det kommer upp en vanlig HTML-sida som visar lite olika val över vilka flödesläsare man har. Eftersom vi nu kör med Google Reader, så är det bara att klicka på “google”-ikonen som finns på högersidan, högt upp, så kommer den helt automagiskt skicka oss vidare så att vi kan lägga till flödet.

I andra fall så kan du få välja att ladda ner flödet, och isåfall är det bara att kopiera länken du använde och sedan kasta in den manuellt i Google Reader (jag ska visa det med). Ibland kan det komma upp lite alla möjliga val, men dessa kan oftast också undvikas genom att helt enkelt kopiera länken och lägga till den i flödesläsaren manuellt.

Nåväl, när du klickat på Google-ikonen så kommer du att få välja, vill du lägga till flödet i “google homepage” eller “google reader”, kan du gissa vilket jag tycker du ska välja?

Grattis, nu har du lagt till ett flöde i Google Reader. Nu kommer det visas en lista på alla inlägg, eller så kommer alla inlägg att helt enkelt visas, rätt och slätt, vilket du föredrar kan du ställa in på högersidan, ovanför allt innehåll.

Ordna bland dina flöden

Nu kanske du inte vill ha full kalabalik i din flödesläsare, utan lite mer övskådlig ordning. Då klickar du enklast på “Feedinställningar” ovanför innehållet, följt av “Ny mapp” under “Lägg till i mapp”. Tro mig, det är rekommenderat att börja med att hålla ordning på sina flöden från början, eftersom de lätt klättrar upp i hundratalet flöden, och antalet olästa inlägg lätt klättrar upp i tusentalet, varpå det kan vara tacksamt att se hur det står till i dina olika kategorier. Nyhetssidor, t.ex, klättrar gärna jättesnabbt upp i de högre talen olästa inlägg, varför jag har dem i en egen mapp istället för att blanda dem med massa andra sorters sidor. Utöver dem har jag delat in alla flöden i olika kategorier, efter innehåll eller typ av sida etc. Ibland kanske man har en mapp som heter “bloggar” som bara innehåller vardagsbloggar, och sedan en mapp med “modebloggar” eftersom man har lite fler av dem.

Om du vill lägga till lite fler flöden manuellt, så hittar du knappen ovanför din lista med olika flöden, det är en liten pil neråt. Klicka på “lägg till prenumeration” för att slänga in fler flöden i listan.

Om en sida har den där fina ikonen jag visade i Firefox, så räcker det med att lägga in hemsidans adress, du behöver inte länka direkt till flödet. Google Reader kommer då hitta flödet automatiskt och lägga till det.

Jag rekommenderar även Better Greader till Firefox (det finns en samling med tillägg för bl.a. flickr, Greasemonkey-script. Psykbryt har en bra guide för vilka scripts det är som gäller, om man t.ex. inte kör Firefox men har möjlighet att köra Greasemonkey-script.

Det var väl ungefär det. Det är väl bara att höra av sig eller kommentera om det skulle vara någonting annat.

Bloggportalens stats, om jag förstått allting rätt, visar hur många unika besökare man har haft den senaste veckan.

Så långt är ju allting förståeligt och bra – men hur länge är en unik besökare unik? Jag skulle säga – så länge den har cookien eller någon registrerad post om att personen varit på sidan innan – men det gör inte Bloggportalen. En timme, säger de, en timme, sen återställs du som unik besökare. Det betyder, att om jag besöker en blogg två gånger med 65 minuters mellanrum, så registreras jag som två unika besökare.

Ja, det låter väl kanske inte sådär obegripligt, egentligen.

Den verkliga kalabaliken uppstår när folk sedan börjar jämföra de siffrorna mot t.ex. KIA Index eller SIS-Index.

Tydligen blir folk rosenrasande när de ser att en del storbloggar har dubbbelt så mycket “unika besökare” enligt bloggportalen som enligt t.ex SIS-Index, och börjar anklaga alla möjliga bloggare för fusk och bedrägeri.

Men det är ju inte deras fel? Det kanske är lite fel att vinkla det hela åt “Bloggportalen är mina officiella siffror!!!”, men då får väl annonsörer och folk som i övrigt är intresserade börja fråga efter relevanta siffror istället.

För – ta t.ex. Blondinbella. I skrivande stund står hennes Bloggportalen-profil på ungefär 600 tusen unika besökare, den mest besökta proffsbloggen på Bloggportalen, en plats hon dominerat länge. Jag kunde inte hitta någon av de nästa fyra-fem topplisteinneboende på SIS-index, så det får duga.

När man sedan tittar på Blondinbellas statistik på SIS-Index, så säger den ungefär 260 tusen unika besökare. Ja, det är ju lite mindre än hälften av besökarna jämfört med vad Bloggportalen rapporterar. Någonting är ju uppenbart helt snett, vem är det som har något fuffens för sig?

Ärligt? Ingen. Det är helt enkelt olika sätt att rapportera statistiken på.

SIS-Index bygger på Google Analytics-statistik, som i sin tur bygger på veckostatistik, precis som Bloggportalen. Skillnaden ligger i hur länge du räknas som en unik besökare. Bloggportalen återställer dig från en återkommande besökare, till en unik besökare, efter ungefär en timme. Google Analytics? En vecka.

Däri ligger skillnaderna. Ingen av dem ljuger, visar fel eller någonting sådant. Bloggportalen kan bara vara lite missvisande. Tekniskt sett borde alla mätmetoderna visa ungefär lika många sidvisningar (hur många gånger en sida har laddats, enligt SIS-Index hade Blondinbella 1,2 miljoner sidvisningar förra veckan), med kanske små skillnader för olika tekniker när det gäller att filtrera bort sökmotorer och spambottar etc.

Ungefär sådär funkar det. Det verkar f.ö. inte vara sådär jättemånga andra bloggar på topplistan hos SIS, däremot syns de vitt och brett på Bloggportalen, och ett par av dem är uttalade kritiker till Blondinbellas besökssiffror. Känns lite tacksamt att skjuta på någon som skyltar mer med sina siffror än andra.

Jo, jag finns inte med på SIS-Index, åtminstone inte förrän nästa tisdag. Jag ställde in en mailrapport till SIS under en av pauserna jag tog när jag skrev. Så, snart är mina analyticssiffror ute i det öppna. Så kan ni se exakt hur ointresserade folk är av att läsa min blogg.

F.ö. har jag haft ett litet vad med mig själv denna veckan. Jag ska undvika att logga in och kolla mina stats så långt det går. Nu har jag ju loggat in på Analytics, men jag lovar, jag har inte tittat på statsen.

Det kliar redan i fingrarna, och det är bara tisdag. Det här kommer aldrig gå. Jag får snart erkänna mig “statjunkie“.

Hur som haver, sidan är, om jag inte nämnt det tidigare, ähum, utvecklad med hjälp av Blueprint CSS (och om man ändå ska prata om saker som gjort utvecklandet lättare, texteditorn e är värt guld!). Det går bra mycket snabbare när man gör någonting mha ett framework. Nu skulle jag väl kanske inte göra allting som jag gjort här, främst för att det blir väldigt kladdig HTML, och det är inte världens mest SEO-mässiga kod heller. Det är lite div mania över det hela, väldigt, väldigt osemantiskt.

Men det gick snabbt! Och det krävdes inte mycket jobb! Jag kan säga såhär, nästa gång jag behöver göra ett projekt snabbt och snyggare än jag någonsin hade gjort det på frihand, så blir det ett framework. Frihandskodning i all ära, men det blev väldigt mycket smidigare.

Grid-baserade frameworks som Blueprint och 960 funkar i praktiken såhär: Frameworksen kommer med ett gäng klasser som gör det lättare att lägga upp din sida. Blueprint kör med klasser i stil med “span-4″ etc. Det betyder i praktiken att elementet som blivit tilldelad klassen, kommer sträcka sig över fyra fält av griden. I fallet med supermumin, så består griden av 24 fält.

Svårare än så är det inte, i praktiken, åtminstone inte om man kan lite CSS. Det är inte direkt rekommenderat att man ger sig på ett framework det första man gör, eftersom man missar helt otroligt mycket om hur CSS funkar, utöver det faktum att det kan bli väldigt svårt att förstå varför en del grejer funkar som de gör.

Jomen, så att säga, vad mer är nytt. Jo, lite mer reklam. Jag testar det ett tag. ‘Nuff said.

Ja, jo, just det, jag har haft en historia av rosa layouts. Det börjar, i princip, med att Erik a.k.a. Neme, hade en HTML-layout han inte skulle ha. Jag snodde den, eftersom jag köpt domänen, köpte ett webhotell och slängde upp allting på en Textpatterninstallation. I ärlighetens namn var jag markupnazi nr. 1 på den tiden, och jag gjorde i princip om hela koden så att den skulle vara semantisk och fin. Det var ungefär fyra-fem år sen. Jag har blivit latare på den tiden. Och skäggigare. Annars är jag, i princip, likadan.

Den layouten var väldigt, väldigt, väldigt rosa. Och ungefär varje gång jag gjort en uppdatering av sidan har det hängt med. Och när jag äntligen gjorde mig av med den rosa färgen, så började Erik och Marcus att klaga. Något brutalt. De vägrade gå in på bloggen och läsa någonting, eftersom det inte fanns nog med rosa på sidan.

Nå – nu säger jag det – ’nuff’s ’nuff. Det är allt jag har att säga. Ni kan suga något tjockt och kraftigt om det inte passar. Speciellt du, Erik.

Nå, jag är iaf nöjd med sidan. Flickvännen fick, som förutsagt, hjälpa mig med en ny färg, den gula just didn’t cut it. Nu blev det iofs inte så att hon hatade färgen, men hon tyckte bättre om den här färgen (och det gjorde jag med).

Såså, det är allt. Nu vet ni att jag har en ny layout, och ni har även fått höra en hel massa annat som ni inte ville veta men vet ändå. Sådetså.

Nu använder jag inte Textpattern så överdrivet mycket. För tillfället endast på min fotoblogg (som inte uppdateras särskilt ofta eftesom jag inte fotar så mycket längre), men jag har planer på att kasta iväg det och byta till WordPress där med. Tror jag åtminstone. Textpattern börjar hamna i skymundan.

Textpattern hade en ljus framtid för ett par år sen. Det var ungefär jämnstarkt med Movable Type, WordPress och de andra bloggplattformer som fanns på den tiden. Men jag tror att de skillnader i filosofier som fanns gjorde att Textpattern ramlade ur racet. Utöver det, så valde de lite proffsigare typerna Movable Type mer och mer, medans “folket” hade lättare och lättare att dras mot WordPress. Helt plötsligt var Textpattern långt bakom, både när det gällde features som community, versionnummer som användare.

Det var synd. Textpattern har fortfarande en ljus framtid, skulle jag vilja säga. Men de måste nästan få upp farten till något liknande det WordPress har, och en liknande organisation. Annars kommer det där underbara themingsystemet och den alldeles perfekta semantiska värderingen när det gäller innehåll aldrig att komma ut ur utvecklarens lilla undangömda skrymsle.

IntenseDebate ägs av samma företag som ligger bakom WordPress, så en integrering, utan den klumpiga plugin-genvägen, känns kanske inte allt för avlägsen.

Så, nu, iaf. Det är inte mycket som skiljer sig från hur det vanliga kommentarfältet fungerar. Kommentarerna blir trådade, ni kan få emailsvar när någon gör en ny kommentar, och det blir lite lättare för mig att moderera allting. Jag har fortfarande inte testat klart riktigt, men det kommer med tiden.

Det kan vara ett smart drag att registrera sig på IntenseDebate, inte minst om man ofta råkar på bloggar med den här sortens system på. Det blir mindre att fylla i (på alla bloggar som har IntenseDebate) och det blir lättare att komma runt spamkontroller etc. Jag har (självklart, kanske) registrerat mig, i samband med att jag skaffade API-nyckel etc.

Såja, hoppas det funkar bra nu.

Oh, f.ö, jag försökte med Disqus först. Men det ville inte riktigt funka. Först förstörde det hemsidan (genom att få sidebar och footer att försvinna), sedan blev det något fel när alla gamla kommentarer skulle importeras, så jag la ner det och gick vidare istället. Ifall ni undrar “Varför just intensedebate”, eller så.

Jag har läst en massa inlägg, artiklar och diverse topplistor om de bästa sätten att skaffa sig en massa läsare på. Nu är inte jag den som är bäst på att skriva, eller ens ta åt sig såna där tips, om de inte kommer från en vresig svensklärare med whiteboardpenna i högsta hugg, spottandes grammatiska regler och klagandes på att jag inte släpper loss tillräckligt i mina texter – men jag skulle vilja tro att jag åtminstone läst tillräckligt mycket för att ha en någorlunda bra idé om hur man bygger en hyffsat lojal läsarkrets. Jag använder inte några av tipsen – hur tusan skulle jag orka, men framför allt, varför – utan jag tuffar mest på i min egen takt.

Däremot har jag tänkt använda mig av tipsen, någon annan stans, någon annan gång. Och när jag tänker efter på vilket sätt JAG skulle bygga en läsarkrets, så tror jag att jag skulle gå på de där som läser av ren vana.

Vänta lite, häng på nu bara. Alltså, ni vet själva hur det blir. Man öppnar Google Reader. Klickar sig igenom de vanliga bloggarna. Tänker att “jo, det är väl ungefär som vanligt”. Ingenting står egentligen ut, ingenting engagerar eller intresserar. Inte riktigt. Du vet att det finns där någonstans, kanske är det någonting du hittar senare på dagen, eller någonting som någon har tipsat om att den ska skriva om inom loppet av några timmar.

Till slut har du en sån vana av att läsa ett gäng bloggar att du inte längre funderar på varför du gör det. Inte förrän du inser att det var flera veckor sen du senast blev stimulerad av bloggarna du läser. Då rensar du.

Men ändå. Du är van. Du är någorlunda lojal. Du klickar kanske t.om. på länkarna någon postar, utan att egentligen reflektera över vad du tjänar på det.

Sen finns det den andra sortens vaneanvändare. Jag har två exempel på hemsidor som fångat mig på det sättet: Din IT-kunskap och TKJ.

Alltså, tyvärr grabbar – jag är inget direkt fan av det ni skriver. Tyvärr. Jag läser det mesta av det på så många andra ställen, så ja, när det kommer till er tur att skriva om det så har jag redan läst på det om jag är intresserad – och är därmed inte intresserad längre – eller så har jag redan avgjort att jag inte vill veta något mer. Men ni gör ett jävla bra jobb med teknikbloggandet, imo.

Men – och här kommer vi till den där vanan – jag läser dem fortfarande. Varför? För att de dyker upp – ta mig fan – överallt. Jag skojar inte. Pusha, jaiku, andra bloggar, på toalettväggarna på de lokala hamburgerrestaurangerna och på drinkglasen på krogen. Överallt. Det är helt enkelt lättare – och mindre irriterande – att läsa dem i RSS-läsaren, direkt när de publicerat sitt innehåll, än att kika efter på de där inläggen på pusha – eller, as it were, ringa numret som stod i toalettbåset.

Jag vet inte om det är någon medveten taktik – alltså att irritera folk tills de börjar läsa självmant – eller inte, men det verkar funka. Båda två har tydligen rätt bra läsarkrets och hyffsat med besök. Synd bara att de är som eksemutslagen på mina lår. Irriterande som fan, men inte fan kan jag sluta klia.

Foto av Gaetan Lee.

Nu har jag fått mitt första uppdrag. Och ska jag vara ärlig, jag hade inte accepterat (eftersom det ju är ett val, att acceptera), om det inte vore för att jag faktist tyckte sajten var bra. Hade jag varit typen som tipsade om användbara sajter och tjänster (tänk Lilla Gumman) hade jag i ärlighetens namn länkat i alla fall. Skillnaden är nu bara att jag måste använda mig av ordet “julklappstips” när jag tipsar, åtminstone minst en gång.

Tjänsten fungerar genom att du fyller i ett par parametrar om den du letar julklapp till, t.ex. vilket sorts förhållande ni har (är det en flickvän, pappa, kusin, lillebror), ålder och sedan parametrar om julklappen. Ungefär vilket pris och sedan ett par kategorier. Sedan är det bara att trycka på sök och få ett par tips.

Ärligt talat så vet jag inte om själva produkttipsen är sådär jättejättebra, jag fick inte fram några klockrena klappar till min flickvän, men det är ju tips om ungefär vad man kan köpa. Ungefär som att surfa runt och kolla i affärerna, fast samlat på en plats. Jag menar alltså att jag kanske inte skulle köpa just det pengabältet jag får tipsat där, men det kanske ger mig en idé om att jag skulle kunna köpa en annan sorts bälte, eller ett iPod-spänne eller whatever. Så, användbar sajt, även om man kanske inte shoppar direkt därifrån.

Ibland sätter jag mig och letar efter bloggar eller flöden som kan vara intressanta. Letar efter ämnen jag är lite sugen på att fördjupa mig i. På något vänster har jag en hop med filosofiska bloggar om zen-attityd och “10 tips för att förgylla din dag”-liknande ämnen. Skummar igenom dem lite snabbt och hoppar snart till nästa blogg som egentligen inte intresserar mig speciellt mycket.

Därför undrar jag, hur FAN hittar man bra bloggar? Jag tror jag har gått igenom blogrollen på i princip alla bloggar jag läser någorlunda ofta. Lagt till och rensat ut. Sållat och kastat bort. Kvar är ändå inte i närheten av mycket intressant för att jag ska vara nöjd.

Jag hade tänkt mig sätta mig och leta efter lite roliga bloggar. Satte mig på bloggar.se och tittade igenom humor-taggen. Allting verkade vara triviala vardagsbloggar som bara slängt in taggen “roligt” för att de tyckte det var lustigt att de lyckats ställa in mjölkpaketet med bara en gnutta mjölk i kylskåpet. Totalt grått.

Jag fattar inte. Hur har jag hittat de där guldkornen? Hur har jag lyckats fylla “bloggar”-mappen i Google Reader med roliga och intresseväckande bloggar? Jag fattar inte.

Den gamla feed-adressen ska automagiskt skicka vidare mot den nya, men jag är inte säker på hur länge. Säkraste draget är att börja prenumerera på den nya adressen istället.

Hitills har jag bara hunnit uppleva lite av den “nya” kontrollpanelen (som inte skiljer sig så mycket från den gamla, utöver det att den har fått lite mer Google Analytics-esque statistikvisning etc. Just nu är kontrollpanelen dödligt seg, men det kanske går över. Får väl hoppas på det, åtminstone.

Anledningen till att jag testar är för att jag och min kompanjon snart ska lansera en site med wordpress som inte är en klassisk blogg. Vill ha lite koll på hur bra spamlösningarna är, för framtida bruk.

Jag får en så sjukt dålig magkänsla när jag tänker på att få betalt för att skriva om någonting via t.ex. blogvertiser eller dylikt. För det första; jag tror inte jag någonsin mer skulle kunna skriva någonting seriöst, eller se min egen blogg på samma sätt om jag skrivit ett totalt ointressant och idiotiskt inlägg med pengar som enda motivation. Med tanke på att jag knappt skriver någonting som det är, så tror jag inte det skulle vara några som helst problem att se vilka inlägg som var skrivna för att få in lite extra stoppning i bakfickan. Det skulle inte heller vara några som helst problem att se att jag inte bryr det minsta om de inlägg jag skrivit i utbyte mot några få kulor.

Dessutom funderar jag på hur mycket det straffar sig i andras ögon. En del ser nog på det som att “äh, vafan, lite pengar måste man ju få tjäna”. Men jag har ju trots allt adsense-reklam på bloggen. Räcker inte det? Kommer det bli för mycket. Jag har inte tjänat en krona på Adsense än så länge, och de flesta payperpost-ställen erbjuder direktbetalning, så det är ett rätt lockande koncept. Frågan är bara om det inte blir för mycket.

En del andra skulle säkert tänka “Men satan, nu tröttnar jag, han skriver ju ändå aldrig något vettigt, och nu är det reklamposter också. Skit.” och aldrig komma tillbaks. Iofs är väl inte det någon jätteförlust kanske, besökare kan man alltid få nya, tänker en del. Fast jag har i princip i genomsnitt 30-40 besökare om dagen här, om jag håller mig någorlunda aktiv. Jag har varit uppe på högre siffror, fast sen har jag tappat i aktivitet och börjat fippla med hemsidan i allmänhet utan att förklara varför etc, så jag har tappat besökare som äldre män tappar hår, sakta men säkert.

Sen har jag läst någonstans att pageranken har tappat dramatiskt för en del som reklambloggat. Inte helt säker, plus att det var ett tag sen, men det är fan en risk jag inte tar. Pageranken är inte allt, men det visar hur man placerar sig i SERPs etc, och jag tänker inte riskera det. Jag må kanske inte sköta om SEOn speciellt bra häromkring, men fan om den inte funkar. PG på 4 och iaf hyffsat högt på ett par nyckelord. Det är inte dåligt. Det tänker jag inte riskera.

Nu undrar jag bara, vafan finns det kvar att tänka över? Nae, jag skiter nog fan i det.

Eftersom jag gjorde det här mellan 09 och 11 på morgonen, så misstänker jag att det är _mycket_ som kommer strula. Jag har inte testat någonting i någon webläsare (bara tittat lite ytligt i Firefox), så det kommer antagligen bli lite småfixande i framtiden (vilket betyder att sidan kommer se ut som om den är byggd av “Ray Charles”:http://2k3hd.com/nucleus/media/1/20070821-Ray%20Charles.jpg i samarbete med “Stevie Wonder”:http://www.showclix.com/event_pictures/stevie_wonder.jpg snabbare än du hinner säga “blinda briljanta musiker som webdesignar”). Hittar ni någonting får ni gärna “hojta”:/kontakt/

Jag kan ha ganska gott om idéer, då och då. Problemet är mest att jag inte får ur mig idéerna. Dels har jag inget klockrent workflow för hur man ska blogga. När jag bloggar, så spontanskriver jag bara någonting i textrutan. Ingen planering, ingenting. Då blir det arbete.

Fast nu vill jag börja skriva lite mer seriöst (det har jag sagt länge nu). Då kanske jag behöver lite planering och lite push. Skriva ett par utkast och spara dem, så jag har någonting att posta om jag inte känner för att skriva någonting.

Men jag är inte det minsta säker, egentligen har jag ingen aning, om det är rätt sätt att gå tillväga, hence rubriken, *hur bloggar du?*

Jag är nyfiken på “hur folk bloggar”, dvs, hur ser ditt workflow ut när du ska slänga in en post? Spontanpostar du bara ett par paragrafer när du känner för det? Arbetar du veckor med någonting innan du är nöjd? Putsar du ett inlägg med ett par timmars mellanrum? Får du input från någon annan? Hur går det till?

[tags]workflow, pseudovetenskap, pseudoundersökning, undringar, blogging, bloggande, skrivkramp, utkast[/tags]

Nu börjar det däremot bli dags att koda och sådär igen, så jag kommer säkert putsa upp både här och där och skriva om det ena och det andra. Ska börja med att posta lite foton från en sorts roadtrip till Stockholm.

För övrigt måste jag säga att jag älskar Google Gears-stödet i senaste uppdateringen av WordPress. Adminpanelen blev skamligt mycket snabbare nu.

[tags]trött, jävlig, stockholm, google gears, gears, wordpress, Blogging, Svensk Blogging[/tags]

Jag satt först och funderade på om inte jag borde använda Chyrp för min “fotoblogg”:http://lassinniemi.se/, istället för TXP, men jag insåg efter ett tag att Chyrp inte har något riktigt XMLRPC-stöd, så jag kan inte posta via “flickr”:http://flickr.com/photos/mobish/, som jag gör nu. Därför beslutade jag mig för att köra det som en riktig tumblelog istället.

Varför, kanske folk undrar?

För att jag har som målsättning att någon gång, kanske inte snarast, men i framtiden åtminstone, hålla den här sidan som en sorts skriveriblogg. Lite seriösare grejer, eller vad man ska säga. Jag har bara inte hittat någon direkt nisch än, och jag har ingen lust att skriva om mitt privatliv, därför blir det lite glest med uppdateringar här.

Jag har egnetligen inte hittat någonting jag är BRA på att skriva om, så jag har inte fått tummen ur och egentligen prövat mig runt för att se om det är någonting jag tycker är SKOJ att skriva om. Jag skulle vilja skriva om teknik. Men jag tycker, åtminstone själv, att mitt teknikvetande är alldeles för “skrapa på ytan” för att jag egentligen ska trivas med det. Jag vet, jag vet, det kan bli en motivation för att lära sig mer om det man skriver, men jag är inte den typen. Jag vill kunna det jag ska skriva om, inte lära mig innan jag skriver. Då skulle jag aldrig få någonting skrivet. Eller inlärt, för den delen heller.

Jag skulle vilja skriva om programmering, men mina programmeringskunskaper har försvunnit rätt långt ner i medvetandet, jag har egnetligen inte programmerat på väldigt länge.

Jag skulle vilja skriva om användarvänlighet och användbarhet, på webben det vill säga, men det är samma där som med teknikvetandet. Jag kan någorlunda för att hänga med i de artiklar och sidor jag läser i ämnet. Men inte riktigt tillräckligt mycket för att jag ska kunna diskutera och ev. debattera ämnet.

Jag skulle vilja skriva humoristiskt. Men jag är helt enkelt inte rolig i text (däremot är jag närmast professionellt humoristisk när jag pratar, tycker jag själv, problemet är mest att rätt få andra tycker som jag).

Det finns mycket jag vill skriva om, men varje gång jag skriver någonting så skrotar jag det helt på egen hand. Jag skrotar nog snart t.om. det här inlägget.

Så, för att återigen komma tillbaka till det jag SKULLE skriva om, så har jag alltså “fixat mig en tumblelog”:http://lassinniemi.se/tumble/.

På den kommer det hamna sköna youtube-videos, roliga länkar, sköna citat, idiotiska irckonversationer och allt möjligt kort, smått och gott som jag kan råka snubbla över när jag surfar runt eller gör något annat med datorn. Vi får väl se hur det går!

Lite av ett “shit, jag MÅSTE ha någonting att skriva om”-inlägg, men jag tycker det åtminstone blev hyffsat. Kanske inte det mest relevanta inlägget i filmbloggandets historia, men det kändes som om jag fick någonting gjort iaf. I framtiden får vi väl se om jag kan skriva om filmer som har lite hype eller kanske har biopremiär inom en tvåårsperiod i sverige..

Egentligen betyder inte det här så mycket praktiskt för besökare (utöver det faktum att det är lite lättare att se de senaste kommentarerna, men de finns *längst ner*, än så länge). Det är bara “Get Recent Comments” och “Subscribe to Comments” som är besökar-inriktade, resten ligger på admin-nivå, ungefär.

Bad Behaviour är spam-blocker som verkar funka helt underbart. Jag läste någonstans att “Akismet”:http://akismet.com/ och Bad Behaviour tillsammans skulle vara den ultimate antispam-lösningen för WordPress, och ifall det inte skulle stämma, så har jag “Spam Karma 2″:http://unknowngenius.com/blog/wordpress/spam-karma/ som backup. Jag tror jag skulle klara mig med en av dem, men de verkar funka helt klockrent tillsammans, så varför inte. Spam Karma har tagit runt 2000 spamkommentarer/trackbacks/pingbacks osv, Akismet har tagit runt 3000 av samma sort och Bad Behaviour hade tagit runt 100 senast jag kollade (någon timme efter att jag installerat det), så det borde vara uppe i något högre siffror nu.

All In One SEO Pack ska egnetligen bara hjälpa mig med lite sökmotoroptimisering (SEO). Jag vet inte hurpass bra lösning det är egnetligen, jag har inte grävt runt så överdrivet mycket i inställningarna, jag vet bara att jag hade lite problem med den en gång tidigare. Men nu upptäckte jag att jag hade hooken i min template (det här är nördsnack på hög nivå) på helt fel ställe, den låg i slutet av header.php, inte strax innan @@ – som det är meningen. Ändrade om det, och det funkade finfint (och jag upptäckte att lite andra grejer tydligen hade hamnat fel, undra hur många plugins/funktioner som gått förlorade pga det här). Jag ordnade snabba inställningar i adminpanelen, och vips, automatisk meta-information utifrån inlägg osv.

Get Recent Comments innebär bara att jag har en lista på senaste kommentarerna i min footer. Jag vet, det är lite klumpigt, men iaf. Jag funderar på att dra ner antalet posts lite, tills jag är klar med min nya design, så att footern kommer fram lite tydligare. Vi får se.

Subscribe to Comments är jag faktiskt lite glad över att jag äntligen skaffat. Jag vet inte hur det är med de flesta andra, men jag *hatar* att missa matnyttiga kommentarer på vissa sidor. Man kan ju få svar på frågor osv. Jag har länge tänkt införskaffa något sånt här på Supermumin, antingen via RSS eller via email. Nu råkade det bli email. Jag funderar på att implementera en RSS-lösning också, men jag vet inte riktigt hur det kommer funka när jag har feedburner-feeden också. Det får bli ett senare problem. Åter till saken, när man kommenterar, så kan man välja att prenumerera på alla framtida kommentarer via mail. Jag har inte lagt till någon sådan knapp för de som inte kommenterat än, men det kommer i sinom tid. Anyhow, det är skitbra, fast jag upplever det lite jobbigt ibland, eftersom man kan få en hel hop med mail om det är en populär artikel. Tur då att pluginen minns dig, så att du kan gå in och hantera dina prenumerationer!

Textile är underbart. Och jag blev lite nervös när den förra pluginen jag använde började bete sig lite konstigt. Jag har ingen aning om varför.

Att jag tog bort DoFollow har bara med CommentLuv att göra. CommentLuv länkade inte till hemsidor, vilket jag tyckte var underligt. Sen testade jag ta bort DoFollow. Då funkade det utmärkt. Lite knasigt, men jaja. Alla vill inte leka tillsammans.

En annan grej jag valde att göra är att konvertera alla mina kategorier till tags. Anledningen är den att jag alltid använt kategorierna som tags innan, då kan det vara lika bra att konvertera dem nu och börja använda kategorierna lite vettigare. Inte ha 100 st, några tomma och några överfulla, utan en handfull lite bredare kategorier, och sedan specifiera med hjälp av tags. Jag måste bara slänga in kategorierna i posterna med, och sätta tags på några inlägg, sen ska det nog vara prima skinka.

Nu ska jag se lite anime och vänta på att det blir dags att åka ner till gymmet!