Category: Blogging

Skaffa Google Reader – bästa RSS-läsaren som finns

Ja, jo, det är väl ett kanske hårt uttalande. Men jag har inte sagt att det VUNNIT något PRIS för det, så jag har inte gjort något fel! Jag bara tycker den är det..

Aight, såhär, jag tänkte, det verkar inte bli mindre populärt med RSS, atom etc, allt vad alla flödesprotokoll heter. Så varför inte vara lite snäll och slänga upp en snabb guide, genomgång, artikel, whatever, om hur man hänger på svängen på lättaste sättet?

Vad är Google Reader?


Google Reader
Google Reader är en webbaserad flödesläsare, det betyder att den plockar in flöden från olika hemsidor – som du anger – och sedan visar upp dem snyggt och läsbart i ditt webläsarfönster. Det finns många och tusen olika desktopversioner av olika flödesläsare, men jag har aldrig hittat någon som har slagit hela den här grejen med att kunna logga in och läsa på nätet. Det finns ett par olika nätbaserade versioner också, men jag har int träffat på någon som är så skön som Googles, så jag har inte brytt mig om att byta.

Vad ska det vara bra för då?


Låt säga att du följer ungefär 30 bloggar och 5 dagstidningar. Du har varje blogg och dagstidning i ett bokmärke i din webläsare, och varje gång du vill veta om någon av bloggarna har uppdaterat, så måste du klicka dig in på den och kolla. Samma gäller dagstidningarna – vill du hålla dig uppdaterad måste du klicka dig in på sidan och leta rätt på rätt avdelning för att se om det kommit upp någonting nytt. Med en flödesläsare slipper du det här.

Som sagt så hämtar flödesläsaren in en hemsidas flöde, dvs, en lista på de senaste uppdateringarna. Eftersom läsaren hämtar och kontrollerar listan med de senaste uppdateringarna regelbundet och visar dem för dig i en snygg och läsbar lista, så slipper du klicka dig in på varje hemsida för att manuellt kolla om det kommit några uppdateringar.

Det låter ju asbra, var kan jag skriva upp mig?


Continue reading →

Besökssiffror

Det har varit massa snack om Bloggportalen och deras besökssiffror. Tydligen är det några “framstående” bloggar som “fipplat” med siffrorna för att det ska se bättre ut och för att kunna stryka annonsörer medhårs.

Bloggportalens stats, om jag förstått allting rätt, visar hur många unika besökare man har haft den senaste veckan.

Så långt är ju allting förståeligt och bra – men hur länge är en unik besökare unik? Jag skulle säga – så länge den har cookien eller någon registrerad post om att personen varit på sidan innan – men det gör inte Bloggportalen. En timme, säger de, en timme, sen återställs du som unik besökare. Det betyder, att om jag besöker en blogg två gånger med 65 minuters mellanrum, så registreras jag som två unika besökare.

Ja, det låter väl kanske inte sådär obegripligt, egentligen.

Den verkliga kalabaliken uppstår när folk sedan börjar jämföra de siffrorna mot t.ex. KIA Index eller SIS-Index.

Tydligen blir folk rosenrasande när de ser att en del storbloggar har dubbbelt så mycket “unika besökare” enligt bloggportalen som enligt t.ex SIS-Index, och börjar anklaga alla möjliga bloggare för fusk och bedrägeri.

Men det är ju inte deras fel? Det kanske är lite fel att vinkla det hela åt “Bloggportalen är mina officiella siffror“, men då får väl annonsörer och folk som i övrigt är intresserade börja fråga efter relevanta siffror istället.

För – ta t.ex. Blondinbella. I skrivande stund står hennes Bloggportalen-profil på ungefär 600 tusen unika besökare, den mest besökta proffsbloggen på Bloggportalen, en plats hon dominerat länge. Jag kunde inte hitta någon av de nästa fyra-fem topplisteinneboende på SIS-index, så det får duga.

När man sedan tittar på Blondinbellas statistik på SIS-Index, så säger den ungefär 260 tusen unika besökare. Ja, det är ju lite mindre än hälften av besökarna jämfört med vad Bloggportalen rapporterar. Någonting är ju uppenbart helt snett, vem är det som har något fuffens för sig?

Ärligt? Ingen. Det är helt enkelt olika sätt att rapportera statistiken på.

SIS-Index bygger på Google Analytics-statistik, som i sin tur bygger på veckostatistik, precis som Bloggportalen. Skillnaden ligger i hur länge du räknas som en unik besökare. Bloggportalen återställer dig från en återkommande besökare, till en unik besökare, efter ungefär en timme. Google Analytics? En vecka.

Däri ligger skillnaderna. Ingen av dem ljuger, visar fel eller någonting sådant. Bloggportalen kan bara vara lite missvisande. Tekniskt sett borde alla mätmetoderna visa ungefär lika många sidvisningar (hur många gånger en sida har laddats, enligt SIS-Index hade Blondinbella 1,2 miljoner sidvisningar förra veckan), med kanske små skillnader för olika tekniker när det gäller att filtrera bort sökmotorer och spambottar etc.

Ungefär sådär funkar det. Det verkar f.ö. inte vara sådär jättemånga andra bloggar på topplistan hos SIS, däremot syns de vitt och brett på Bloggportalen, och ett par av dem är uttalade kritiker till Blondinbellas besökssiffror. Känns lite tacksamt att skjuta på någon som skyltar mer med sina siffror än andra.

Jo, jag finns inte med på SIS-Index, åtminstone inte förrän nästa tisdag. Jag ställde in en mailrapport till SIS under en av pauserna jag tog när jag skrev. Så, snart är mina analyticssiffror ute i det öppna. Så kan ni se exakt hur ointresserade folk är av att läsa min blogg.

F.ö. har jag haft ett litet vad med mig själv denna veckan. Jag ska undvika att logga in och kolla mina stats så långt det går. Nu har jag ju loggat in på Analytics, men jag lovar, jag har inte tittat på statsen.

Det kliar redan i fingrarna, och det är bara tisdag. Det här kommer aldrig gå. Jag får snart erkänna mig “statjunkie“.

Supermumin – Blueprint Edition

Då är det alltså gjort. Jag har lagt upp en helt ny design. Jag har ju faktiskt tjatat om kodandet hela veckan, så det är väl kanske ingenting nytt under jorden.

Hur som haver, sidan är, om jag inte nämnt det tidigare, ähum, utvecklad med hjälp av Blueprint CSS (och om man ändå ska prata om saker som gjort utvecklandet lättare, texteditorn e är värt guld!). Det går bra mycket snabbare när man gör någonting mha ett framework. Nu skulle jag väl kanske inte göra allting som jag gjort här, främst för att det blir väldigt kladdig HTML, och det är inte världens mest SEO-mässiga kod heller. Det är lite div mania över det hela, väldigt, väldigt osemantiskt.

Men det gick snabbt! Och det krävdes inte mycket jobb! Jag kan säga såhär, nästa gång jag behöver göra ett projekt snabbt och snyggare än jag någonsin hade gjort det på frihand, så blir det ett framework. Frihandskodning i all ära, men det blev väldigt mycket smidigare.

Grid-baserade frameworks som Blueprint och 960 funkar i praktiken såhär: Frameworksen kommer med ett gäng klasser som gör det lättare att lägga upp din sida. Blueprint kör med klasser i stil med “span-4” etc. Det betyder i praktiken att elementet som blivit tilldelad klassen, kommer sträcka sig över fyra fält av griden. I fallet med supermumin, så består griden av 24 fält.

Svårare än så är det inte, i praktiken, åtminstone inte om man kan lite CSS. Det är inte direkt rekommenderat att man ger sig på ett framework det första man gör, eftersom man missar helt otroligt mycket om hur CSS funkar, utöver det faktum att det kan bli väldigt svårt att förstå varför en del grejer funkar som de gör.

Jomen, så att säga, vad mer är nytt. Jo, lite mer reklam. Jag testar det ett tag. ‘Nuff said.

Ja, jo, just det, jag har haft en historia av rosa layouts. Det börjar, i princip, med att Erik a.k.a. Neme, hade en HTML-layout han inte skulle ha. Jag snodde den, eftersom jag köpt domänen, köpte ett webhotell och slängde upp allting på en Textpatterninstallation. I ärlighetens namn var jag markupnazi nr. 1 på den tiden, och jag gjorde i princip om hela koden så att den skulle vara semantisk och fin. Det var ungefär fyra-fem år sen. Jag har blivit latare på den tiden. Och skäggigare. Annars är jag, i princip, likadan.

Den layouten var väldigt, väldigt, väldigt rosa. Och ungefär varje gång jag gjort en uppdatering av sidan har det hängt med. Och när jag äntligen gjorde mig av med den rosa färgen, så började Erik och Marcus att klaga. Något brutalt. De vägrade gå in på bloggen och läsa någonting, eftersom det inte fanns nog med rosa på sidan.

Nå – nu säger jag det – ‘nuff’s ‘nuff. Det är allt jag har att säga. Ni kan suga något tjockt och kraftigt om det inte passar. Speciellt du, Erik.

Nå, jag är iaf nöjd med sidan. Flickvännen fick, som förutsagt, hjälpa mig med en ny färg, den gula just didn’t cut it. Nu blev det iofs inte så att hon hatade färgen, men hon tyckte bättre om den här färgen (och det gjorde jag med).

Såså, det är allt. Nu vet ni att jag har en ny layout, och ni har även fått höra en hel massa annat som ni inte ville veta men vet ändå. Sådetså.

Ojoj, Textpattern lever

Då och då tittar jag till Textpattern, det första CMS jag använde. Länge har det varit ganska dött, både på deras utvecklarblog och i versionnumret. Men det ser ut som om utvecklarna gått ur sitt ide och släppt två nya versioner på senaste, den allra senaste bara några dagar sen.

Nu använder jag inte Textpattern så överdrivet mycket. För tillfället endast på min fotoblogg (som inte uppdateras särskilt ofta eftesom jag inte fotar så mycket längre), men jag har planer på att kasta iväg det och byta till WordPress där med. Tror jag åtminstone. Textpattern börjar hamna i skymundan.

Textpattern hade en ljus framtid för ett par år sen. Det var ungefär jämnstarkt med Movable Type, WordPress och de andra bloggplattformer som fanns på den tiden. Men jag tror att de skillnader i filosofier som fanns gjorde att Textpattern ramlade ur racet. Utöver det, så valde de lite proffsigare typerna Movable Type mer och mer, medans “folket” hade lättare och lättare att dras mot WordPress. Helt plötsligt var Textpattern långt bakom, både när det gällde features som community, versionnummer som användare.

Det var synd. Textpattern har fortfarande en ljus framtid, skulle jag vilja säga. Men de måste nästan få upp farten till något liknande det WordPress har, och en liknande organisation. Annars kommer det där underbara themingsystemet och den alldeles perfekta semantiska värderingen när det gäller innehåll aldrig att komma ut ur utvecklarens lilla undangömda skrymsle.

IntenseDebate

Om ni kollar runt lite på sidan så kanske ni märker att kommentarfälten ser lite annorlunda ut jämfört med innan. Det beror på att jag bytte ut kommentarsystemet till IntenseDebate. Dels hade jag ingen som helst ork att sitta och försöka koda runt på WordPress 2.7 trådade kommentarer med allt det innebär nu när jag håller på och gör en ny design, och dels kan det vara bra.

IntenseDebate ägs av samma företag som ligger bakom WordPress, så en integrering, utan den klumpiga plugin-genvägen, känns kanske inte allt för avlägsen.

Så, nu, iaf. Det är inte mycket som skiljer sig från hur det vanliga kommentarfältet fungerar. Kommentarerna blir trådade, ni kan få emailsvar när någon gör en ny kommentar, och det blir lite lättare för mig att moderera allting. Jag har fortfarande inte testat klart riktigt, men det kommer med tiden.

Det kan vara ett smart drag att registrera sig på IntenseDebate, inte minst om man ofta råkar på bloggar med den här sortens system på. Det blir mindre att fylla i (på alla bloggar som har IntenseDebate) och det blir lättare att komma runt spamkontroller etc. Jag har (självklart, kanske) registrerat mig, i samband med att jag skaffade API-nyckel etc.

Såja, hoppas det funkar bra nu.

Oh, f.ö, jag försökte med Disqus först. Men det ville inte riktigt funka. Först förstörde det hemsidan (genom att få sidebar och footer att försvinna), sedan blev det något fel när alla gamla kommentarer skulle importeras, så jag la ner det och gick vidare istället. Ifall ni undrar “Varför just intensedebate”, eller så.