Category: Spel etc.

Varför jag inte spelar strategispel

Jag har inte sådär jättemycket tålamod för det mesta. Särskilt inte när jag spelar spel, vare sig det är på datorn eller brädspel och dylikt. Jag har försökt lära mig schack ett fåtal gånger, men jag blir så rastlös när jag inte förstår vad jag måste göra för att vinna med en gång, och jag har så svårt för att minnas vilka pjäser som får röra sig hur och hur prioriterade de är. Risk har jag bara spelat några enstaka gånger det med, mest för att jag inte fastnat för det och för att jag har så svårt för att koncentrera mig för ett övergripande mål, jag tappar bort mig i mina egna strategier och till slut har jag gjort en enda stor soppa genom att bryta mina fronter och flytta runt gubbar för mycket. Det gäller i princip alla strategispel jag har gett mig på.

När jag spelar datorspel blir det lättare. Jag har skitskoj när jag spelar Age of Empire t.ex, mest för att det händer saker hela tiden, man kan koncentrera sig på att hugga ner skog eller på att försöka få upp sina byggnader. Men jag saknar oftast det där översiktliga tänkandet som krävs för att jag ska bli riktigt bra, jag avviker från strategin (precis som i Risk) och tappar bort mig vilket allt som oftast resulterar i att jag har en myriad av halvt avklarade strategier som inte räcker för att jag ska vinna.

Men huvudsakligen tycker jag oftast att det är sjukt skoj att lira, oftast pga sällskap etc. Det är ett grymt bra tillskott till det vanliga skitsnacket att plocka fram Risk-brädet (eller egentligen vilket annat brädspel som helst) och lira loss lite. Nu när jag tänker efter kanske jag inte är så värdelös på Risk egentligen, jag bara snackar för mycket skit medans jag försöker spela..

Disclaimer: Det här är ett sponsrat inlägg, via blogvertiser

Serverrival

Jag har aldrig varit någon jättegamer. Det är få spel jag verkligen blivit biten av. Counter-Strike var ett av dem, på sin tid. Fight Night R3 och Forza Motorsport på xbox är givna.

Och nu är det Quake Live.

Hela tanken är att det enda jag egentligen har att jämföra med när det gäller onlinespel är CS-tiden, och det var ett par år sen jag var riktigt aktiv, så det är inte mycket att jämföra med.

Men nu kommer fler och fler insikter till mig medans jag spelar.

T.ex, om det finns en snubbe på servern som är riktigt bra – sådär spöar-alla-andra-utan-att-försöka-bra – så är snubben som är näst efter honom i fråga om madskillz OSVIKLIGEN ett riktigt rövhål. Det är en lag, verkar det som.

Lika givet är det att det alltid kommer finnas en snubbe som inte kan engelska ordentligt, men som ändå ska envisas med att försöka förolämpa precis alla som är inne på servern – vare sig de spelar MED eller MOT honom.

Sen finns det ju alltid undantagsspelen. När man har hamnat med ett gäng jämnbra spelare, som bara är tysta och spelar med undantag från när de berömmer dig och varandra när du gör någonting snyggt eller bra. Då vill man bara fortsätta spela i timmar. Hur länge som helst. Bara fortsätta och fortsätta.

Men till slut visar Han sig. Han. Han dyker alltid upp efter ett tag. Den där snubben som du inte verkar kunna komma undan.

Har du en snygg frag på gång, så sabbar han den. Om du blir jagad av tre pers och verkar ha klarat dig – så är han där, runt det sista hörnet, och väntar på att få trycka en rail i nyllet på dig så att du blir köttslamsor som flyger överallt.

Och du kommer alltid hata honom – varje gång hans nick dyker upp i spelarlistan.

Quake Live

Quake Live är ascoolt. Jag svär.

Alla som spelat Quake 3 vet hur roligt det är. Det är ett av skälen till att det fortfarande är ett av världens mest spelade multiplayer-FPS. Det är så sjukligt skoj att, ja, fan, det är sanslöst. Man är så fast. Dessutom är det svårt att bli skillad i Q3, och det brukar alltid göra att folk blir lite mer som vettvillingar än vad andra spel gör. Jag menar, en del spelar bara för skojs skull, hittar ett skönt gäng att lira med och så lirar de lite då och då, om helgerna eller på kvällarna när de inte har någonting att göra.

Och en del lirar bara för fullt. Gör sitt bästa för att bli bäst i världen. Övar på saker och ting. Lär sig alla möjliga tekniker. Tweakar skiten ur sin config för att det ska funka bättre.

Det var Q3 det. Nu till Quake Live.

Quake Live är i princip en förbättrad version av Q3 i webläsaren. Läs meningen mycket noga. De är inte inte Quake 4 i webläsaren. Utan Quake 3. Fyran var en flopp. Jag tyckte det var helt hysteriskt roligt, men det fanns inga spelare eller utvecklare som kunde få igång samma sorts community som Q3 hade. Men nu, nu jävlar. Nu finns QL.

Som sagt. Q3 fast i webläsaren.

Lite fler nyheter är t.ex. att du får stats i din QL-profil. Alla spelformer (utom “instagib”) är rankade. Rankat innebär att alla dina stats räknas. Hur många skott du skjuter, hur många av de skotten som är träffar, hur många frags (kills) du får och hur många gånger du dör. Allt sånt finns. Vilka du spelat med, var du spelade, när du spelade, allting registreras, och du kan se allting i efterhand.

Det är ganska behändigt. Det kan vara skoj att veta din frag/death-ratio (och ibland är det inte alls lika skoj), eller vad du har för träffprocent. Det är fantastiskt. Exempelvis jag, jag har 0,48 i death ratio. Ja, jag har dött fler gånger än jag dödat. Det är ganska lätt hänt när man bara respawnar gång på gång. Utöver det har jag en träffprocent på 18%, som kommer sig utav att jag träffat 785 gånger av 4,269. Genom min profil får jag också veta att jag spelar mest med Rocket Launchern, att banan jag spelat mest är “Campground Redux” och att jag tydligen spelar “Clan Arena” om jag får välja.

Låter det intressant?

Om du snabbare dig att hojta kanske du kan få en av de fyra tre inviterna jag har.